Hej, det är jag som är Mirjam. Jag är en sån som skriver, berättar och leker mig fram i det språkliga landskapet.
En av de första berättelserna jag skrev var en till synes enkel historia om två hundars äventyr – men på ett djupare plan rörde det sig förstås om stora teman såsom vänskap, tillit och vikten av att bli sedd för den man är.
Jag vill minnas att jag var nio år när mitt brådmogna lilla barnjag skrev den. Än idag finns den med all säkerhet kvar någonstans i min mors hem, de slitna A4-sidorna som nätt och jämnt håller ihop. Läst och älskad av… nåväl, en mindre skara åtminstone.
På många vis är det lättare att skriva kreativt som barn. Man ger sig hän på ett annat sätt. Rädslan för att misslyckas, eller för vad andra ska tycka, har inte slagit rot i en ännu. Det är inte så himla noga med allting.
För mig är skrivandet till stor del en strävan efter att hitta tillbaka dit. Att skapa något utan skygglappar, eftertänksamhet eller förlamande tvivel, att slänga sig ut och bara flyta med i strömmen. Att våga. Jag tänker att det är vad skrivandet, och all form av konstnärligt skapande, i grunden handlar om.
Från barndomens berättelser till litteraturvetare & skrivpedagog.
Skrivandet fortskred alltså efter den där hundboken, och har varit en följeslagare i livet mer eller mindre konstant sedan dess. Jämte skrivandet finns förstås böckerna, vilket ledde till en kandidatexamen i litteraturvetenskap. Och utöver det – kurser i kreativt skrivande, svenska språket, kulturjournalistik och slutligen skrivpedagoglinjen.
Men det mesta jag har lärt mig om skrivande kommer från läsandet, från att grotta ner mig i de stora (och mindre stora) författarnas verk, befinna mig i skiftande romanvärldar och nya språkliga universum. Prosa, poesi, drama, essäer – vilken genre det än må vara så finns det otaliga litterära världar att utforska. Detta utforskande, i kombination med min utbildning, har gjort mig till en van läsare med öga för hur texter och berättelser kan utvecklas.
Vem är jag mer än en skrivande person?
Det finns ju annat i livet än skrivandet och böckerna, även om mycket kretsar kring det.
Jag är också en person som springer, såpass mycket att jag nuförtiden vågar kalla mig löpare. Det fungerar som en form av terapi för mig, på samma sätt som skrivandet.
Framförallt när det sker på vindlande skogsstigar.
Jag är uppvuxen i de värmländska skogarna men har varit bosatt på många olika håll. Efter några år på Nya Zeeland är jag numera tillbaka i Karlstad igen.
Jag är också tvåbarnsmamma, djurvän, skogsmulle, hobbyfotograf och kaffeälskare.
Nu är jag nyfiken på vem du är?