Allmänt

Veckan som gått

Jag tar kort på himlen utanför vårt fönster var och varannan kväll för den ser ofta alldeles magisk ut. Kolla bara! Okej, första bilden var väl kanske inte så märkvärdig. Men den andra. Ganska snygg himmel. Hur som helst, det jag skulle skriva var en sammanfattning av veckan som gått.

Veckans känsla: 

Börjar bli lite pirrig och nervös inför att vi ska åka ganska snart. Det är liksom sista veckan nu och allt som ska fixas måste fixas. Jag vet inte ens riktigt vad som vi behöver göra. Måste skriva en lista. Annars har jag ägnat mig åt mitt skrivande i vanlig ordning, samt gjort målövningar i Friday Lab. Att skapa mål för tre månader och fem år gick ganska lätt. Livsmål har jag inte börjat med än, för det känns så stort och diffust. Ja, det här blev en spretig redogörelse för mitt känsloläge, men det passar ju förvisso bra eftersom jag känner mig just så. Lite spretig.

Veckans skrivande:

Tyvärr har jag inte haft något bra flyt den här veckan, det har gått stapplande framåt. Men jag har fått ihop mina femtusen ord och det får jag väl vara nöjd med. Totalt tjugofemtusen ord nu alltså. Ungefär halvvägs, om det blir så att jag landar på femtiotusen. Jag har svårt att tänka mig att den kommer bli så mycket längre, men jag tycker det är svårt att föreställa sig exakt. Hur vet man ens när man är klar?

Just nu har jag en känsla av att mycket av det jag skriver bara är utfyllnad. Det är inte roligt att avsluta ett skrivpass och inte känna sig helt nöjd, men jag får påminna mig själv om att alla ord bara ska ut nu, och det kommer ändå skrivas om x antal gånger.

Veckans läsande:

Har läst tre böcker samtidigt den här veckan.

Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson. Tycker mycket om den. Framför allt på grund av hennes fantastiska språk. Den är full av underfundiga, snirkliga formuleringar och rapp dialog. Har dock ungefär två tredjedelar kvar att läsa. Det är ingen tunn bok.

Nordisk Fauna av Andrea Lundgren. Började läsa den här novellsamlingen i början av veckan och kunde inte sluta. Det är det första jag läser av Andrea Lundgren och nu ser jag fram emot att läsa hennes andra böcker. Framförallt Glupahunger som ska vara väldigt bra. Ska försöka få till en recension av Nordisk Fauna nästa vecka.

Facit – Konsten att skriva krönikor av Patrik Lundberg. En inspirerande och konkret handbok om att skriva krönikor. Något som jag gärna vill komma igång med snart. Den är grundläggande och tar upp sådant som stilistik, dramaturgi och retorik – mycket som jag lärde mig när jag läste Kulturjournalistik. Men det var många år sen och det kändes nödvändigt att friska upp kunskaperna. Ett plus att det finns praktiska övningar i den också.

Måste även säga att jag är så glad att Karin Smirnoffs senaste roman har kommit, Vi for upp med mor. Åh, vad jag ser fram emot att läsa den.

Veckans bästa: Kanske idag när jag gick till en ny secondhand-butik som en bekant tipsade om. Hittade två fina klänningar och ett par nya sneakers. De var alltså sprillans nya, såg inte ut att ha varit använda ens. För sex dollar. Vad blir det i kronor? Trettiosju. Ganska nöjd med det. En av klänningarna var dessutom en designerklänning. Älskar att hitta loppisfynd.

Veckans sämsta: Att jag känner mig ungefär som en åttioåring i kroppen. Min handled gör ont, och min rygg! Nu har dessutom ena foten börjat göra ont. Vad är det frågan om med dessa krämpor? Och inte har jag yogat en enda gång den här veckan. Jag skyller allt på skrivandet. Det tar över mitt liv och lämnar inget utrymme för annat.

6

2 kommentarer

  • Ulrika

    tjugofemtusen ord är MASSOR, även om det sen ska skrivas om, strykas, ändras, allt det där. grymt att du kommer så långt och jobbar så regelbundet. även om jag vet att det är svårt när perfektionisten inom en är sur i slutet av ett skrivpass…

    Gillar också Patrik Lundbergs krönikebok, mycket eftersom jag tycker att det finns få texter och böcker inom ämnet på svenska? Eller så kanske jag bara missat.

    Och vi läser visst samma skönlitterära bok nu också, läser också Amanda Svenssons senare. Gillar den, den känns väldigt professionell och välgjord, lite Zadie Smith-känsla tidvis. Men tycker ibland språket känns som om den vore översatt från engelska? Kan inte sätta fingret på det men det är något med vissa formuleringar och stilen ibland tror jag, som känns som att den inte är på originalspråk liksom. vet inte om det stör mig eller mrest är en reflektion. läsvärd är den definitivt ändå.

    • Mirjam

      Intressant det där om att den känns översatt. Kanske kan det ha att göra med att hon själv bor i England och om jag inte misstar mig så är hon även verksam som översättare? Såg i alla fall att det var en Amanda Svensson som översatt Syskonen av Tessa Hadley och jag förutsatte att det var samma Amanda Svensson. Ska fundera på det nästa gång jag läser den, just nu har jag tagit en liten paus och läser Karin Smirnoffs senaste för jag kunde inte vänta med den!

      Och tack, det känns skönt att ha en någorlunda gedigen textmassa även om det också känns som att det blir allt svårare att navigera och hitta rätt i texten. Men men… en liten bit i taget!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *