Litteratur,  Tankar & reflektioner

Kärlek är att jag vill att du finns

Idag är det Världspoesidagen – en betydelsefull dag eftersom poesin behöver lyftas och ges en större roll i samhället. Jag tänker att det också kan bidra till att utmana bilden av poesi som någonting svårt och otillgängligt. För det behöver den ju inte alls vara.

Jag minns när jag i tonåren fick antologin Kärlek och uppror – 210 dikter för unga människor. Jag läste i den hela tiden, bläddrade febrilt tills sidorna blev alldeles nötta. Det var väl i ungefär samma veva som jag började skriva dikter själv, och än idag ligger det en hel påse med gamla kollegieblock nere i källaren. Att skriva poesi blev ett sätt för mig att försöka uttrycka och förstå allt det kaotiska som kan rymmas inom en tonåring.

Poesi är så mycket. Den är gränslös. Den är både abstrakt och konkret, politisk och djupt personlig (fast alla vet väl vid det här laget att det personliga är politiskt), den är en blandning av högt och lågt, av lättsamhet och av smärta. Ja, ni förstår. Listan kan göras lång och poängen är att poesin förtjänar att hyllas.

Dagen till ära delar jag med mig av Bodil Malmstens briljanta ordkonst:

låt mig bli

din människa igen

utan dig vet jag inte

vad det nu var

kärlek är

att jag vill att du finns

 

ur Det här är hjärtat

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: