Det vardagliga

Våren i Sverige

På tal om hemlängtan som jag skrev om i förra inlägget – en annan grej som ger mig mer hemlängtan är att det nu börjar bli vår i Sverige. Den bästa tiden på året ju. När gatorna sopas och talgoxarna sjunger sina tittut. Vitsipporna och tussilagon i vägrenarna. Människor som vaknar och kommer till liv igen, sitter på rad mot en varm vägg någonstans och suger i sig solen. De där kontrasterna får jag inte här, de så tydligt växlande årstiderna. Det saknar jag verkligen.

Hösten är rätt så fin den också. Klarälven och Karlstad. <3

Nåväl, jag ska sluta grotta ner mig i min hemlängtan. Det är ju faktiskt inte mer än ett par månader kvar tills vi åker till Sverige.

Jag lyssnade på podden Mellan raderna idag, och de pratade om Sara Stridsbergs fantastiska roman Kärlekens Antarktis (har skrivit om här). Hursomhelst fick jag också veta att Sara Stridsberg, när hon skriver, sitter med hörlurar och lyssnar på extremt hög musik. Så hög att hon oroar sig för hörselskador. Tydligen är detta något som försätter henne i ett tillstånd av flow och hon vågar därigenom bara köra på utan att stanna upp i skrivprocessen och recensera sig själv. Intressant. Funderar på om jag ska pröva det själv men kanske inte med så hög volym att risken för hörselskador är överhängande. Det känns lite onödigt, men å andra sidan: vad gör man inte för konsten?

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *