Nya Zeeland,  vardagligt

Vår resa i bilder

Nu är jag hemma igen efter vår lilla semester. Sitter här på balkongen och närapå svettas i kvällssolen. Sommaren tycks ha bestämt sig för att anlända till slut, jag tvivlade faktiskt på det ett tag. Klockan är bara sex och båda barnen sover, mina vänner som är här på besök åkte iväg till stranden tidigare och min sambo är på jobbet. Egentid alltså. Jag kan bli alldeles handfallen ibland, när jag får tid för mig själv. Det är något som kommit med föräldraskapet helt klart, tidigare hade jag ju egentid i överflöd. Nu vet jag nästan inte vart jag ska göra mig av mig själv när det är alldeles tyst omkring mig. Går runt i huset och plockar på måfå, försöker njuta men tänker istället för mycket på att jag antingen borde njuta eller få något uträttat.

Men just den här egentiden tänkte jag ägna mig åt att blogga litegrann. Trots att jag är så trött att jag egentligen borde sova. Och trots att det är så ofantligt stökigt omkring mig att jag egentligen borde städa. Men borde och borde.

Tänkte skriva lite om vår resa istället, samt dela med mig av några bilder. Det får dock räcka med mobilbilderna eftersom jag inte fört över de från kameran ännu. Vet i och för sig inte om kamerabilderna blev så mycket bättre. Jag är inte riktigt sams med min kamera än. Det betyder alltså att jag inte har lärt mig den tillräckligt mycket. Nåväl, resan var det. Vart har vi varit då, undrar ni. Jo, det ska jag tala om.

Vi började med att åka till Alexandra, som ligger cirka två timmar härifrån inåt landet. Där besökte vi vingårdar, bodde en natt på bed and breakfast, badade för första gången i år, tog en tidig morgonpromenad då ljuset var helt magiskt.

Och så åt vi fantastisk mat som dessutom var väldigt snygg.

Därifrån åkte vi vidare till Arrowtown, som jag besökte för tio år sedan när jag och min sambo reste runt i landet. En historisk liten by med vilda västern-känsla.

Sedan var det dags för det huvudsakliga målet för resan, nämligen Milford Sound. Ett helt otroligt landskap med fjordar, höga berg och sagolika vattenfall. Går inte riktigt att beskriva hur vackert det var, så jag lämnar istället över till bilderna (som ändå inte helt motsvarar verkligheten, så klart).

Efter den oförglömliga upplevelsen så påbörjade vi Den långa hemfärden. Och lång var den sannerligen. En viss liten bebis hade vid det här laget börjat få nog. De sista timmarna tyckte han att allt var pest och pina, och sova tänkte han då rakt inte göra.

Stannade till i Wanaka på hemvägen. Där åt vi varsin glass och kollade på folk som badade i kvällningen. Kom till slut hem vid elvatiden och stupade i säng.

0

4 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *