• Skrivande

    Alla historier har redan berättats

    Häromdagen lyssnade jag på den eminenta podden Mellan raderna och där fick jag tips om en annan podd, nämligen Skrivarpodden. Förstår inte hur jag helt och hållet har missat den, men bättre sent än aldrig antar jag. Det är en intervjupodd, mestadels med författare, och fokus ligger givetvis på skrivande och dess olika aspekter. Jag lyssnade på avsnittet där Nina Lykke, författare till bland annat romanen Nej och åter nej, intervjuas. Det var ett så himla bra samtal!

    Jag älskar att lyssna på när författare resonerar kring skrivandet och författarskapet. Allt det där som pågår bakom scenen så att säga. Det kan jag grotta ner mig hur mycket som helst i. Inte just för att få konkreta skrivtips, utan snarare för att inspireras och för att det ofta ger mig en push att höra om allt arbete som faktiskt ligger bakom färdigställandet av en roman. Kanske vore det mer rimligt att reagera med uppgivenhet, tänka att sådär mycket tid och jobb kommer jag aldrig orka lägga ner på ett enda projekt. Men nej, jag påminns istället om att författare också är helt vanliga människor som sliter hårt för att skriva klart de där böckerna. Jag har ju annars en tendens att sätta de på en piedestal.

    Nina Lykke sa i all fall en väldigt bra grej angående tematiken i hennes senaste roman och hur hon tänker kring att hon använt sig av ett väldigt vanligt förekommande tema. Nu kommer jag inte ihåg ordagrant vad hon sa, men hennes resonemang gick ut på att just det temat är vanligt av en anledning – för att det fungerar. Att hitta något originellt är helt omöjligt för allt har redan gjorts hundra gånger om. Och det väsentliga är ändå hur man tar sig an ett visst tema eller en viss historia. Hur man med hjälp av språket formar det till något eget. Och på så vis kanske faktiskt gör något originellt.

    Med risk för att låta lite pretto nu så tänker jag slänga in ett T.S Eliot citat för det dök upp i huvudet när jag hörde Nina Lykkes tankar.

    Each venture is a new beginning, what there is to conquer has already been discovered, once or twice, or several times, by men whom one cannot hope to emulate, but there is no competition, there is only the fight to recover what has been lost and found and lost again and again.

    Så är det sannerligen.

    Lite roligt också att jag gått runt och trott att författaren Nina Lykke är samma Nina Lykke som är professor i genusvetenskap och så gjorde intervjuaren i podden också det misstaget. Tydligen är det hennes tremänning med samma namn som är professor i genusvetenskap. Så fick jag koll på det också. En liten parantes bara.

    Kan hur som helst varmt rekommendera Skrivarpodden, utifrån det avsnitt jag än så länge lyssnat på.

    0
  • Tips,  vardagligt

    Söndagstristess och några små tips

    Söndag kväll. Regnet har antingen strilat eller öst ner ihärdigt exakt hela dagen, utan minsta lilla uppehåll. Jag har varit själv hemma med barnen. Hade i förmiddags en vag ambition om att ta oss iväg till ett museum men på grund av bristande motivation så blev det inget med det.

    Världens längsta dag har det känts som; en sån där dag då jag helst vill krypa ner under täcket och avsäga mig allt ansvar, bara sova bort dagen. Dessvärre finns det ju ingen som kan hoppa in som föräldravikarie så det var bara att bita ihop and power through.

    Igår var det dock rakt motsatta förhållanden. Det var 25 grader varmt och vi spenderade nästan hela dagen på stranden. På vägen hem stannade vi till på ett nyöppnat bryggeri. Köpte med god öl hem. Och hade utsikt mot en hage med får såklart. Det är får precis överallt här.

    img_1205img_1216

    Det var en fin dag. Och imorgon är det ny vecka. Måndag och tisdag är vi lediga allihop, sedan blir jag gräsänka i ett par dagar. Ser inte fram emot att ha två kvällar själv med läggning av barnen och allt annat som hör till, men jag ser litegrann fram emot att få vara helt själv på kvällen, det måste jag erkänna. Älskar ju att vara med min sambo också (för det mesta i alla fall) men det är ändå en ganska skön känsla att kunna sträcka ut sig på soffan och kolla på vad man vill, eller inte kolla på något alls, bara vara själv. Veckan därpå kommer två vänner från Sverige hit på besök. Det ser jag så mycket fram emot!

    Från det ena till det andra. Vårt hem börjar se ut lite som ett växthus.

    Tomatplantorna har fått flytta in eftersom det har blåst så mycket att de föll omkull därute.

    I fönstret har jag paprika och ännu fler tomatplantor på gång (förhoppningsvis). Jag börjar äntligen tycka att det är roligt, det här med att odla. Fastän jag för det mesta inte vet riktigt vad jag sysslar med. Rädisorna verkar till exempel inte alls vilja leva och frodas. Jag kör helt och hållet med metoden learning by doing.

    Extra roligt är det förstås när man kan gå ut i trädgården och plocka sådana här godingar.

    Innan jag avslutar detta spretiga och trötta inlägg så tänkte jag tipsa om tre bra saker:

    🔸 Lyssna på podden Dystopia. Ja, du kommer att göda din ångest som bara den men det är sjukt intressant och beroendeframkallande.

    🔸Feministfällan finns nu som ljudbok, såg jag på Instagram. Måste skaffa en ljudbokstjänst så jag kan lyssna på den, eftersom jag förstås inte kan köpa den här.

    🔸 Och om man inte orkar lyssna på en hel ljudbok så vill jag tipsa om att flera Novellix noveller finns att låna som e-ljudböcker på Stockholms stadsbibliotek (säkert på andra bibliotek också). Ungefär samma längd som ett podavsnitt. Perfekt ju. Har precis lyssnat på Sara Stridsbergs American Hotel. Rekommenderar!

    0