• Allmänt

    Nya traditioner och högtider

    En följd av att bosätta sig i ett annat land är att en får lära sig om och ta del av nya traditioner och högtider. Nu är det visserligen inte så extremt stora skillnader mellan Sverige och Nya Zeeland – i bägge länder firas påsk, jul och liknande stora högtider. Men en del är ändå helt nytt för mig, särskilt högtider som har sitt ursprung i Maorisk kultur.

    Till exempel så pågår just nu Matariki. Igår kväll hade min sons förskola styrt upp en kväll med sång och firande. Det bjöds på soppa och efter maten, när det började mörkna, gick vi ut för att titta på stjärnorna. Innan vi åkte ner till förskolan frågade min son: mamma, vad betyder matariki? Jag svarade något vagt om att det är en högtid som har med stjärnorna att göra. Sedan skämdes jag lite över hur oinsatt jag var och lovade att jag skulle ta reda på exakt vad det betyder.

    Bild från Unsplash.

    Såhär står det på Wikipedia:

    Matariki är maori för den öppna stjärnhopen Plejaderna, men också för firandet av dess heliaktiska uppgång som inträffar sent i maj eller tidigt i juni. Det markerar tidpunkten för bland annat det polynesiska nyåret. Olika folk firar Matariki vid olika tidpunkter: Några när Matariki går upp i månadsskiftet maj/juni, andra vid första fullmånen eller nymånen sedan Plejaderna stigit över horisonten.

    För den som blev lika förvirrad som jag över begreppet heliaktisk uppgång så betyder det en uppgång över horisonten för en himlakropp (stjärna, planet eller månen). Denna uppgång inträffar när den första gången på året blir synlig över horisonten i öster strax före soluppgången, efter en period då den varit osynlig nära solen.

    förskolan är de väldigt måna om att uppmärksamma olika kulturers högtider och traditioner, vilket ju är jättebra. Det är en annan svensk som har sitt barn samma förskola och igår kväll pratade vi om att det är midsommar på fredag och om man kanske skulle få till något firande på förskolan. Men som hon påpekade så är midsommar så förknippat med utomhusaktiviteter och sol (nåväl, kanske inte sol då utan för det mesta regn, men åtminstone sommar) så det känns liksom svårt att göra något när det är mitt i vintern här. Vad skulle det vara? Lära de engelskspråkiga barnen små grodorna? Bjuda på sill? Surströmming? Stackars barn. Tänk er de katastrofala följderna.

    På lördag är det en karneval inne i stan, mid winter carnival. Det är den mörkaste dagen på året. I paraden går folk med lyktor i alla möjliga former och skepnader, det blir underhållning av olika slag och kvällen avslutas med fyrverkerier.

    Det ser jag fram emot. Så märkligt det är ändå, att åka ifrån den svenska sommarvärmen till att nu vara mitt i vintern.

    3
  • Allmänt

    Havet och skogen

    Lördag morgon. Jag har en ledig stund, sitter i sängen med en kopp kaffe och min dator. Lyssnar på fågelkvitter utanför fönstret och känner mig märkligt harmonisk. Det ska bli tjugofem grader varmt idag. Vi har inga direkta planer men det är skönt att bara ta dagen som den kommer. Att vara lediga allihop, inte behöva tänka på några måsten. Kunna krypa tillbaka ner i sängen och skriva en timme. Bara en sån sak.

    Den här veckan har jag upptäckt två nya platser i den här staden. Tacksamt att ha någon här på besök så att man ser sin omgivning på ett nytt sätt, utforskar lite mer. För några dagar sedan åkte vi till Tunnel Beach, som visade sig inte vara mycket till strand utan mestadels klippor.

    Men eftersom det var såpass vackert så kunde vi förlåta det faktum att det inte var någon strand. Det fanns dock en liten en, som man var tvungen att gå genom en grotta för att komma till. Vi struntade i det och höll oss på klipporna. Fick svindel däruppe, och var tvungen att ta några steg tillbaka. Jag lider inte av någon extrem höjdskräck, men när man står nära en klippavsats och det blåser. Då kan det kännas lite i magen.

    Dagen efter tog vi en långpromenad i skogen. Hamnade vid en liten sjö. Det här ligger ungefär en halvtimme från där vi bor. Tänk att jag inte har varit där förut. Fler promenader där kommer det bli framöver, helt klart. Så vacker natur. Och så avslappnande att gå i skogen.

    Kom till sist fram till ett vattenfall och då hade vi gått en bra bit. Insåg här att vi för att komma tillbaka skulle vara tvungna att korsa en bäck eller annars ta en lång omväg tillbaka. Att klättra över hala stenar tyckte jag inte var optimalt med en bebis i selen. Dök upp en man som var ute och gick med sina två hundar, han förklarade att det fanns en annan väg vi kunde ta. Vi pratade en stund och sen gick vi samma väg som han. När jag och Hanna sedan började prata vände han sig om och sa: nej men pratar ni svenska också? Otippat att vi skulle stöta på en svensk mitt ute i skogen.

    Hur som helst blev det till slut en promenad på ungefär två och en halv timme. Fötterna värkte lite när vi kom hem och jag insåg att jag behöver bättre skor om jag ska ta så långa promenader. Men skönt var det.

    Nu ska jag ta mig en dusch och ta mig an den här dagen.

    0
  • Allmänt

    Ju längre tid det går desto svårare blir det…

    Ja, det har liksom gått och byggts upp ett motstånd hos mig de senaste veckorna inför att blogga, eller egentligen skriva över huvud taget. Inte så konstigt kanske eftersom jag har haft ofantligt mycket att göra. Men nu vill jag komma igång igen. Nu är det skärpning.

    Den senaste månaden har jag alltså ägnat mig åt att skriva färdigt min C-uppsats i litteraturvetenskap. Och nu är det gjort! Jag har blivit godkänd, jag överlevde opponeringen (det gick till och med riktigt bra!) och jag behövde inte ens göra några kompletteringar. Sådan otrolig lättnad att jag äntligen fick tummen ur. Den där jäkla uppsatsen har legat halvfärdig sedan hösten 2012 och jag hade i princip förlikat mig med tanken på att jag inte skulle skriva klart den. En kandidatexamen i litteraturvetenskap liksom, vad ska jag med det till? Så gick tankarna ungefär. Kanske mest en slags försvarsmekanism, ett sätt för mig att hantera det faktum att jag var såå nära och sedan inte slutförde det. Men så bestämde jag mig ändå för att ta tag i det. En stor anledning till detta var att vi ska flytta till Nya Zeeland till hösten och då är det ju ändå rätt skönt att ha  det på CV:t när det är dags att söka jobb där.

    På tal om Nya Zeeland och jobb –  för ungefär en månad sedan såg jag att de sökte en barn – och ungdomsbokansvarig till University Book Shop i Dunedin (staden som vi ska flytta till). Det var första gången jag bestämde mig för att kolla lite jobbannonser i Dunedin och den första annonsen jag såg var alltså denna:

    IMG_2069

    När jag sedan började läsa och såg att de inledde med att citera Astrid Lindgren så kände jag att jag verkligen måste höra av mig till dem, även om det är några månader kvar tills jag kommer befinna mig där. Och i förrgår fick jag ett svar från butikschefen! Hon skev ett ganska långt och fint mejl, och avslutade med att säga att även om det inte finns några garantier för att de kommer behöva personal i september, så vill hon gärna att jag hör av mig när vi är på plats. Alltså, sådan lycka! Jag var inne i den bokhandeln när vi var i Dunedin sist och kände direkt att jag skulle vilja jobba där. Nu är det ju så klart inte säkert att det blir så, men att hon ändå svarade med  någonting mer än typ ”tack för visat intresse, men vi har redan anställt någon” känns rätt positivt. Nu gäller det bara att visumet blir färdigt och sen är det dags att säga upp lägenheten och boka biljetter. Det hugger till lite i magen när jag inser hur kort tid det är kvar. En pirrande förväntan med inslag av viss panik.

    Nu ska jag lägga ifrån mig datorn och plocka upp boken jag håller på med. Så skönt att inte plugga längre och bara kunna fokusera på att njutningsläsa. Just nu läser jag Johannes Anyurus De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Och snacka om njutningsläsning! Vilket språk han har. Smaka på den här formuleringen till exempel: ”Ordet var ljudet av en port som slog igen inuti honom.” Älskar den!

    0