• Litteratur

    Recension: Nej och åter nej av Nina Lykke

    Nina Lykkes roman Nej och åter nej handlar om ett utåt sett lyckat medelklasspar. Jan ska precis bli departementschef och Ingrid jobbar som lärare. Men det är något som skaver i tillvaron. Ingrid har hamnat i ett tillstånd av leda och förbittring, hon är less på jobbet och less på de vuxna sönerna som inte kan ta hand om sig själva och flytta ut, eller ens föra ett vettigt samtal med föräldrarna. Hon gör det som hon tror förväntas av henne, men finner ingen nämnvärd glädje i någonting längre. ”Hela tiden var det som om något glappade. Hon plockade fram mat ur kylskåpet och det glappade. Hon bryggde kaffe och det glappade. Varför var hon här, varför gjorde hon det hon gjorde?” När Jan berättar att han har en affär med den yngre kollegan Hanne så får hon kanske, efter den initiala chocken, precis det uppvaknande hon längtat efter.

    Det är alltså ett otrohetsdrama där mannen lämnar frun för en yngre kvinna – samma historia har berättats många gånger förr. Men Nina Lykkes grepp gör det här till en uppfriskande satirisk roman med mycket humor och svärta. Hon har en förmåga att hitta de små detaljerna och jag småler ofta åt de många träffsäkra formuleringarna. ”Ingrid önskade att hon haft en gammal fast telefon där hon verkligen kunde slänga på luren. Att bara trycka hårt på den vita hands-free-sladden gav inte på långa vägar samma tillfredsställelse.”

    Berättarperspektivet växlar mellan Ingrid, Jan och Hanne, och de partierna jag uppskattar allra mest är Ingrids. Kanske för att hon är den av karaktärerna som utvecklas mest, men också för att hennes cyniska blick på omgivningen är så välformulerad. Nina Lykke fångar med precision hennes känsla av utanförskap, det att ställa sig frågande till hela alltet, och hur en vägg byggs upp alltmer mellan henne själv och omvärlden.

    Det är också i relationerna som Nina Lykke visar prov på stor skicklighet – Ingrid och Jans relation som går på tomgång och där de för länge sedan slutat prata med varandra på riktigt. Eller Hanne som hela tiden söker ruset, den där första förälskelsen, för att sedan alltid hitta något som är fel och lämna. Det är först när personen inte längre är tillgänglig som hen blir intressant. En kliché måhända men det är en kliché av en anledning och det fungerar.

    NEJ OCH ÅTER NEJ

    Författare: Nina Lykke

    Förlag: Wahlström & Widstrand

    Köp den här eller här.


    Du kanske också gillar:

    Nora eller Brinn Oslo brinn av Johanna Frid

    Testamente av Nina Wähä

    Följ mig gärna på Bloglovin och gå in och gilla min Facebooksida Livet & Litteraturen.

    0
  • Skrivande

    Alla historier har redan berättats

    Häromdagen lyssnade jag på den eminenta podden Mellan raderna och där fick jag tips om en annan podd, nämligen Skrivarpodden. Förstår inte hur jag helt och hållet har missat den, men bättre sent än aldrig antar jag. Det är en intervjupodd, mestadels med författare, och fokus ligger givetvis på skrivande och dess olika aspekter. Jag lyssnade på avsnittet där Nina Lykke, författare till bland annat romanen Nej och åter nej, intervjuas. Det var ett så himla bra samtal!

    Jag älskar att lyssna på när författare resonerar kring skrivandet och författarskapet. Allt det där som pågår bakom scenen så att säga. Det kan jag grotta ner mig hur mycket som helst i. Inte just för att få konkreta skrivtips, utan snarare för att inspireras och för att det ofta ger mig en push att höra om allt arbete som faktiskt ligger bakom färdigställandet av en roman. Kanske vore det mer rimligt att reagera med uppgivenhet, tänka att sådär mycket tid och jobb kommer jag aldrig orka lägga ner på ett enda projekt. Men nej, jag påminns istället om att författare också är helt vanliga människor som sliter hårt för att skriva klart de där böckerna. Jag har ju annars en tendens att sätta de på en piedestal.

    Nina Lykke sa i all fall en väldigt bra grej angående tematiken i hennes senaste roman och hur hon tänker kring att hon använt sig av ett väldigt vanligt förekommande tema. Nu kommer jag inte ihåg ordagrant vad hon sa, men hennes resonemang gick ut på att just det temat är vanligt av en anledning – för att det fungerar. Att hitta något originellt är helt omöjligt för allt har redan gjorts hundra gånger om. Och det väsentliga är ändå hur man tar sig an ett visst tema eller en viss historia. Hur man med hjälp av språket formar det till något eget. Och på så vis kanske faktiskt gör något originellt.

    Med risk för att låta lite pretto nu så tänker jag slänga in ett T.S Eliot citat för det dök upp i huvudet när jag hörde Nina Lykkes tankar.

    Each venture is a new beginning, what there is to conquer has already been discovered, once or twice, or several times, by men whom one cannot hope to emulate, but there is no competition, there is only the fight to recover what has been lost and found and lost again and again.

    Så är det sannerligen.

    Lite roligt också att jag gått runt och trott att författaren Nina Lykke är samma Nina Lykke som är professor i genusvetenskap och så gjorde intervjuaren i podden också det misstaget. Tydligen är det hennes tremänning med samma namn som är professor i genusvetenskap. Så fick jag koll på det också. En liten parantes bara.

    Kan hur som helst varmt rekommendera Skrivarpodden, utifrån det avsnitt jag än så länge lyssnat på.

    0