• Litteratur

    Lästips: Mina fem bästa böcker 2018

    2018 har varit ett märkligt läsår för mig. De flesta böckerna läste jag från augusti och framåt, första halvan av året hade jag nämligen en alldeles för lång lässvacka. Men slutligen tog jag mig i kragen och började läsa igen och tur var väl det så att jag kan ge er några lästips. Jag läste i slutändan totalt 32 böcker, vilket jag får vara ganska nöjd med med tanke på hur början av året såg ut. Många var bra, en del mindre bra men ingen som jag tyckte var direkt dålig. Brukar i regel inte fortsätta läsa om jag känner så. Här kommer i alla fall en lista på mina fem favoriter.

    1. Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

    Om Jana, som återvänder till sin lilla hemort i Västerbotten, för att hjälpa sin försupna bror. Till den som vill läsa en mörk historia med ett stråk av humor, samt förundras över ett nytänkande och svindlande språk. Längre recension finns här.

    2. Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg

    Berättarjaget är Inni, en prostituerad narkoman som blir mördad i en skogsdunge. Historien berättas sedan utifrån hennes perspektiv, hon figurerar som en allvetande berättare när hon ser tillbaka på sitt eget och på sin familjs liv. Älskar det mörka, det poetiska, naturbeskrivningarna och bildspråket som Sara Stridsberg bemästrar likt få andra. Kika in här om du vill läsa mer om boken.

    3. Människan är den vackraste staden av Sami Said

    San Fransisco är på flykt från Afrikas horn, hans pengar har tagit slut och han har precis blivit utslängd från sitt boende. Där tar historien sin början och läsaren slungas rakt in i skeendet. Tumultartat, fartfyllt och med språklig briljans leder Sami Said läsaren runt i cirklar och snår ända fram till slutet. Har skrivit mer om boken här

    4. Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri

    Om en son som har en egocentrisk pappa, och som nu själv har blivit pappa. Om trassliga familjerelationer och hur man förhåller sig till och kanske omvärderar relationen till de egna föräldrarna när man själv fått barn. Träffsäkert och välskrivet.

    5. Arv och miljö av Vigdis Hjorth

    Berättarjaget Bergljot kommer till insikt om att hennes far förgrep sig på henne som barn och hon bestämmer sig för att konfrontera föräldrarna. En roman om att inte bli trodd, att våga dra fram mörka familjehemligheter och sedan stängas ute. Att kämpa förtvivlat för att bli lyssnad på. Läsaren får följa Bergljot på nära avstånd, komma under huden på henne, känna hennes frustration och sörja med henne. Det är tungt sorgligt mörkt och intensivt. Och så oerhört vackert skrivet.

    Det var de lästipsen. Hoppas att ni hittat något som faller er i smaken. 


    Vill du ha koll på när jag uppdaterar bloggen? Följ mig hemskt gärna på Bloglovin’ eller gå in och gilla min Facebooksida Livet & Litteraturen

    0
  • Litteratur

    Människan är den vackraste staden

    Att läsa Sami Saids nya roman är som att slungas in i en språklig karusell, där det går i ett rasande tempo och han leker med orden, omkullkastar regler och föreställningar. Det är bara att hålla i sig och hänga med utifrån bästa förmåga.

    Romanens jagberättare är San Fransisco, en flykting (eller upptäcktsresande som han kallar sig själv) från Afrikas horn. Hans pengar har tagit slut och han befinner sig någonstans i norra Europa. När romanen tar sin början har han just blivit utslängd från sin lägenhet. Tillvaron går ut på att försöka ta sig vidare, han rör sig från plats till plats utan några fasta punkter. Med en dröm om att någon gång ta sig till Amerika. Hans kringflackande existens skildras i en medvetandeström, där sinnesintryck och tankar flödar fram om vartannat.

    Det är ett språk som liksom spränger alla gränser, överraskar och hela tiden tar nya vändningar. Ena stunden humoristiskt, andra stunden finstämt och poetiskt. ”En fruktansvärd egenskap, den passade inte en lejondräpare som druckit sin systers tårar och skickat sina svagheter i exil och var förutbestämd att nå ända upp till högsta våningen.” Språket präglas till stor del av en glöd och en frenesi, men samtidigt finns det en enkelhet och ett lugn i vissa formuleringar, som verkligen tilltalar mig. ”Utanför pågick dagen fortfarande, i mitt huvud var det skymning.”

    I romaner som är lagda åt det experimentella hållet så kan det kanske ibland upplevas som att språket eller stilen överskuggar innehållet, men i det här fallet tycker jag att författaren lyckas sammanföra språk och innehåll till en perfekt balans. Det blir aldrig tillkrånglat eller onödigt svårt och förankringen i storyn finns hela tiden där. Med det sagt så gäller det att läsa den här romanen med skärpta sinnen. Om jag tappar fokus så är det svårt att hitta tillbaka, lite som om att berättelsen skyndar vidare utan mig.

    San Fransisco lever i utkanten av samhället, han är en del av de ”uthemska”, som han själv kallar det. ”Vi kom bra överens, jag och stadens onyktra. Mellan oss fanns en ömsesidig respekt, ett slags erkännande av varandras existenser.” Trots att detta är en mörk berättelse, så är den samtidigt full av ljus och glädje. Dels på grund av det sprakande, lekfulla språket och dels på grund av den mycket älskvärde San Fransisco som allt som oftast ser på tillvaron med glädje och förhoppningar. Han är en upptäcktsresande, som bara väntar på att ta sig vidare. ”Han andades ut en möjlig framtid. Jag och han på den gyllene bron i San Fransisco. Bilarna som ven förbi, måsarna över oss. Här och var slog grässtrån upp ur sprickorna.”

    Finns att köpa här och här.0