• Litteratur

    Som om någon hade täckt över alla mina minnen med en filt.

    Jag älskar när jag läser en bok som har ett sådant fantastiskt språk att jag sitter och skriver ner meningar och ibland hela stycken. Jag kan inte sluta, vill nästan memorera hela böcker ibland. Här kommer mina favoriter (än så länge) ur Gingarderoben av Leslie Jamison:

    ”Kinderna var röda och skrovliga som cement, och huden runt ögonen var svullen. Pupillerna låg och tryckte i sina hålor. Håret var tjockt och burrigt som musboet vi hittade i garaget när jag var liten.

    ”Ginen brände mitt ömma tandkött. Havet kunde ha varit en öken. Det var bara ett stort fält av mörker utan något ljus.”

    ”Om hon någonsin lärde känna mig tillräckligt väl så skulle hon få veta hur jag hade blivit förstörd som allting annat, förstörd av män och droger och ljudet av min egen hand som träffade mammas ansikte.”

    ”Jag drack klunk efter klunk. Fortsatte att svälja. En mörk fläck spred sig över mitt liv och jag var glad för det, som om någon hade täckt över alla mina minnen med en filt.”

     

    0
  • Allmänt

    Veckan som gått

    Veckans skrivande: Det går långsamt framåt. Och med det menar jag alldeles för långsamt. Nästa inlämning (vilket också är sista) är om en vecka, och dessförinnan ska jag hinna skriva ett manuspitch. Vet inte ens hur jag ska närma mig den uppgiften. Nej, just nu tryter motivationen. Jag hoppas på att nästa vecka kommer gå i skrivandets tecken.

    Veckans bok: Gingarderoben av Leslie Jamison. Genom de första femtio-nånting sidorna så tänkte jag mest: nja, ingenting märkvärdigt. Sedan var det något som lossnade. Om det var jag som började fokusera lite mer eller boken som plötsligt tog en vändning är oklart. Lite av varje kanske. Det kändes som att språket blev bättre, storyn mer intressant. Nu är jag i alla fall helt uppslukad av den. SÅ bra. Den är fruktansvärt sorglig, sådär så att jag ett par gånger nästan har börjat gråta och vill lägga undan den. Vissa partier är bara så tunga och ångestladdade. Men då vet man att det är bra. Snart tänkte jag ju ge mig på Ett litet liv och den ska ju visst vara en resa in i ångestens mörkaste mörker så det är väl klokt att jag förbereder mig.

    Veckans bästa: 1. Att känns solens värme mot huden. Åh, vårkänsla. Varje år kommer du och knockar mig. 2. Att min son lärt sig säga både ja och nej. Det underlättar en del i vardagen plus att han är helt bedårande när han börjar prata mer. 3. After work med mina fina kollegor.

    IMG_1923

    IMG_1922

    Veckans sämsta: 1. Mitt gips som jag fortfarande måste traska runt med. 2. Damen inne på ett knökfullt h&m som snäste åt mig och sa kan du inte gå en annan väg när jag artigt frågade om jag kunde få komma förbi henne med barnvagnen. Blir på riktigt ledsen av sånt beteende. 3. Den gigantiska spindeln som bosatt sig i vårt hem.

    Det var det. Nu ska jag äta middag och fortsätta läsa alternativt kolla på någon serie.

    0
  • Litteratur

    Så många böcker, så lite tid

    Ibland är jag lite för överambitiös, inte helt realistisk, när det gäller saker jag tar mig för. Särskilt när jag inbillar mig att jag kommer hinna läsa ca tre gånger så mycket mer än vad som är en rimlig mängd. Just nu håller jag fortfarande på med Ferrantes The story of a new name. Utöver denna så fick jag häromdagen låna En tryckare på blue moon bar, Hanna Hellqvists samlade krönikor på över 700 sidor. Den var jag såklart tvungen att slänga mig över på en gång. Helt briljanta krönikor. Skarpa samtidsanalyser, tankar kring genus, jämställdhet och feminism, perfekt balans av humor och allvar. Nu har jag förvisso bara läst ungefär femton sidor av sjuhundra någonting, men jag räknar med att de håller hög nivå rakt igenom. Dessutom kommer vi båda från Karlstad, så vi är ju typ kompisar.

    Okej, vad mer? För en tid sedan reserverade jag Ett litet liv på biblioteket, det var ju ungefär 1447742 personer före mig i kön så jag hade liksom glömt bort den. Men nu ligger den där och väntar på mig. Och även den är omkring 700 sidor. Suck. Jag vill så gärna läsa den, men hur ska jag hinna?

    Inte nog med detta – idag var jag på biblioteket enbart i syfte att sitta och skriva ett par timmar. Så råkade jag såklart stanna upp vid författarscenen och började läsa om den person som ska komma dit på tisdag nästa vecka. Leslie Jamison, en amerikansk författare som bland annat har skrivit en essäsamling om smärta och empati, Empatiproven heter den. Hon jämförs med Joan Didion och Susan Sontag. Bara en sån sak. Tyvärr fanns inte Empatiproven kvar, men ett exemplar av hennes debutroman Gingarderoben låg där och bara skrek ut mitt namn. Så den fick följa med hem. Älskar att upptäcka nya författarskap. Ska försöka ta mig dit på tisdag och lyssna på henne.

    Hur som helst så har jag alltså en del läsning framför mig. Plus att jag är i slutstadiet av kursen och ska försöka bli klar med manuset inom kort. Tänkte även ”passa på” att skriva klart C-uppsatsen i Litteraturvetenskap nu när Todd ändå är hemma och vabbar så länge jag har gipsat ben. Jag har ju faktiskt skrivit mer än två tredjedelar av den så det är nästan fånigt att inte göra färdigt den. Det hade känts väldigt tillfredställande att få det gjort och kunna sätta punkt för det innan vi lämnar landet.

    Jag får ta en sak i taget helt enkelt, prioritera och skriva listor och sånt där som jag är så dålig på.

    0