• Tips

    Tre tips en tisdag i april

    Hej! Vilken alliteration jag fick till i rubriken förresten. Synd att inte april börjar på bokstaven T, då hade det varit fulländat. Hur som helst, det var tipsen jag skulle komma till. Tre bra grejer som jag läst och lyssnat på på sistone:

    Söndagsintervjun i P1 med Kerstin Ekman Jag älskar att lyssna på Kerstin Ekman. Hon delar alltid med sig av sina kloka tankar på ett direkt och rättframt sätt. Här pratar hon om hemhörighet, uppbrott och vemod, om att finna sin plats på jorden. Och en del om skrivande såklart.

    Agnes Lidbecks text i DN om samtidslitteraturen vs dåtidslitteraturen. Har den gått från att ha ett mer allmängiltigt samhällsperspektiv till att bli jagcentrerad? Eller handlar det i själva verket om hur vi läser? Inte direkt en ny frågeställning, men Agnes Lidbecks tankar och resonemang är intressanta. Älskar avslutningen: ”Min önskelista som samtidsförfattare vore, å andra sidan: lägg mig åt sidan, och plocka upp min bok. Läs mig som att DU, läsaren, i relation till texten, är mer intressant än JAG, författaren, i relation till texten. Läs mig som om jag vore död och begraven.”

    Slutligen får det bli ett boktips, nämligen Det var ur munnarna orden kom av Mirja Unge. Den här boken har ju några år på nacken och kanske tillhör jag, som tills alldeles nyligen inte hade läst den, en minoritet. Men jag tipsar ändå. För ni vet när man upptäcker ett nytt författarskap och känner sig helt överväldigad för att det är så jäkla bra och vill berätta det för alla? Så känner jag inför Mirja Unge. Jag vill läsa allt av henne.

    Den här handlar om Minna, som bor med sin familj i norra Sverige. Läsaren får följa skeendena ur hennes perspektiv, och det är en magisk och mörk värld som målas upp. ”Och det hördes röster, regnröster skrek och de hesa lätena brast mot rutorna och Minna fick huvudet och öronen in under håret och lukten där av ljummet Majahår. Det skrällde till i sovrummet, det svor till men Minna var i hårskogen hon var i doften av regnvatten och sömn.” Älskar det sätt på vilket Mirja Unge leker med språket och hur starkt hon skildrar ett barns värld och dess utsatthet.

    *

    Det var det. Nu är det snart dags att fixa lite middag (tomatsoppa) och sedan lägga den minsta lilla marodören som i skrivande stund hänger vid mina fötter och lever om. När han sover ska jag sätta mig och skriva ett tag och sedan gå och lägga mig tidigt eftersom jag ska upp orimligt tidigt imorgon. Det är nämligen dags för föreläsning i Friday Lab (kursen som jag går) och sedan klockorna ställdes om både här och i Sverige blir 19.00 svensk tid 05.00 här. Inte optimalt, men ärligt talat så brukar jag inte få sova så värst mycket längre ändå.

    Avslutar med en bild på hur fint det ser ut utanför vårt köksfönster just nu.

    0
  • Tips

    Några bra texter jag läst under veckan som gått

    Här sitter jag och hostar i ett hav av snorpapper och självömkan. Tillvaron med två barn har hittills varit kantad av en enda härva av förkylningar känns det som. Ja, och annat också såklart, finare och trevligare grejer. Men vidhåller att det har varit alltför många förkylningar! För övrigt: hur sjutton ska man bli frisk när man inte får sova ut och återhämta sig? Det tar liksom dubbelt så lång tid. Jaja, nog om det.

    Med tanke på att jag inte sysselsatt mig med något vettigt de senaste dagarna och mitt huvud är sådär förkylningsluddigt, så tänkte jag istället dela med mig av några texter som jag läst och vill rekommendera, under veckan som gått.

    • Hanna Hellquists krönika i DN, där hon skriver öppet och ärligt om sitt alkoholmissbruk, framförallt om skammen som omgärdat det. Hon är en otroligt vass skribent och hennes krönikor är alltid spot on. Men ibland är de exceptionellt bra. Tror dessutom att många kan relatera till det hon skriver, även om en inte själv har ett alkoholmissbruk. Tänker att många någon gång känt att de druckit för mycket en period, eller kanske har levt eller lever nära någon med alkoholproblem. Jag har själv ingen lättsam relation till alkohol. Inte på så vis att jag dricker för mycket, men jag har levt nära alkoholism och jag vet hur det gestaltar sig. Så jag har ett medvetet, och tyvärr inte ett så avslappnat, förhållningssätt till alkohol. Vet inte varför jag säger tyvärr förresten, som om den avslappnade inställning är idealet.
    • Agnes Lidbecks text i Vi Läser, om att leva i en tid som är avförtrollad, mörk och cynisk. Hon ger sig ut på jakt efter avförtrollningens nollpunkt, samtalar med Tove Folkesson, Isabelle Ståhl och Ellis Burrau. Jag tycker så mycket om att läsa texter som är utforskande, där tankarna får breda ut sig, och där tonvikten inte ligger på att komma fram till ett slutgiltigt svar eller att vräka ur sig åsikter. Det är just frågorna och sökandet som är det centrala.
    • Linn Jungs blogginlägg, om unga personer och deras prestationskrav. Tycker det var så uppfriskande att läsa i en tid då allt tycks kretsa kring att prestera, och man ska börja sätta upp livsmål när man är femton år typ. Så jag omfamnar en attityd som mer går ut på att allting kan ordna sig ändå, och att allt inte står och faller med ens yrkesmässiga framgång. Livet handlar om så mycket mer än det.
    • Buzzfeed artikeln How Millennials Became the burnout generation, som relaterar till det som Linn Jung skrev om. Om varför vi egentligen prokrastinerar, om att vi aldrig får en riktig paus för att vi aldrig är ”off the clock” i och med sociala medier, om att unga människor jobbar så mycket hårdare idag men ändå tjänar mindre, blir utbrända. En väldigt lång men väldigt läsvärd artikel.
    • Sandra Beijers inlägg där hon svarar på frågan om varför hon inte uppmärksammade Internationella kvinnodagen på sin blogg. Jag förstår precis hennes tankar om att hon inte vill publicera något bara för att vinna poäng hos sina läsare och att hon inte ska behöva stå till svars för det. Det var ungefär samma sak som skavde i mig när alla skrev i princip samma saker om Black Friday. Jag antar att det lätt blir ett sådant klimat, framförallt i sociala medier som ju inte direkt ger mycket utrymme för att resonera, vrida och vända på saker, utan man ska helst positionera sig fort. Och så sällar man sig till ett visst läger där total konformitet råder och det är ju föga utvecklande. Okej, jag kanske överdriver lite nu. Men ungefär så känns det ibland. Nina Åkestam skrev också om detta i hennes bok Feministfällan. ”Positionerna är så låsta att vi vet precis hur alla kommer att reagera på en debattartikel eller ett tv-program innan det ens har publicerats.”

    Sandra Beijer skriver också i ett tidigare inlägg om hur skönt det var att slippa sitt kommentarsfält då bloggen låg nere under ett par dagar. Att slippa höra hur problematisk hon är, etcetera. Förstår ärligt talat inte hur hon orkar, detta att ha så mycket förväntningar på sig och kontinuerligt få kritik för saker hon säger eller gör. Jag hade nog gått sönder för länge sen.

    • Slutligen denna artikel, om en kille som blir arg och hotar med att stämma ett företag då han tror att en bild föreställande honom används för att bevisa att alla hipsters ser likadana ut, men det visar sig att det faktiskt inte är han på bilden. Touché. Skrattade högt åt detta. Är han månne urtypen för den vita kränkta mannen?
    0