• Litteratur

    Växa – inte lyda

    Jag lyssnar just nu på en otroligt bra bok, Växa – inte lyda av Lars H Gustafsson. För er som inte hört talas om honom så är han en barnläkare som har skrivit en mängd böcker om föräldraskap, om samspelet mellan barn och vuxna och om snarlika ämnen.

    Den har gett mig så många aha-upplevelser (och ja, en del dåligt samvete ska väl erkännas). Han pratar bland annat om det här med tomma hot, kanske den allra vanligaste grejen som blivande föräldrar säger att de aldrig ska börja med, men oftast gör ändå. Åtminstone ibland, när desperationen är ett faktum.

    Ett exempel: man är på väg att åka hemifrån, och har väntat i vad som känns som fem timmar på att treåringen ska göra färdigt det ena med det andra med det tredje. Till sist säger (eller möjligen skriker) man: kommer du inte nu så åker vi utan dig! Varpå barnet kommer springandes direkt, åtminstone i nio fall utav tio. Tills de är stora nog att se igenom det där.

    Det händer rätt ofta att jag drar till med det, i ärlighetens namn. Men vad är det egentligen jag gör? Jag hotar att överge mitt barn, att åka iväg och lämna honom själv. Det är ju fruktansvärt. Och såklart något som jag aldrig någonsin skulle göra, men hur kan det då vara okej att säga att jag ska göra det? Det är ju nästan lika illa. Härmed lovar jag att aldrig någonsin komma med det tomma hotet igen.

    Han ägnar ett kapitel åt att skriva om skam, vilket är otroligt intressant. Han talar om röd skam som kan kopplas till en specifik händelse och därmed är lättare att hantera. Det som är värre är om man har många upplevelser av röd skam och det till sist övergår i vad han kallar för vit skam – den sortens skam som är kopplad till ens person, som får en att känna sig fel. Den är inte lika lätt att råda bot på.

    Att läsa böcker om föräldraskap kan ju lätt få en att hamna i ett mörkt hål av självanklagelser: hur många gånger har jag oavsiktligt kränkt mitt barn, skammat hen, skrikit när jag borde ha behållit lugnet, ignorerat när jag inte orkat, inte varit närvarande, osv. Det finns så mycket man kan göra fel. Så. Himla. Mycket. Men det är också alltför lätt att drunkna i dåligt samvete, för det är omöjligt att vara perfekt. Det är lönlöst att försöka sträva därefter.

    Därför var det också så tröstande att lyssna på detta avsnitt i boken:

    Barn behöver inte en perfekt barndom, de behöver en tillräckligt bra barndom. Det betyder en barndom som oftare varit fylld av respekt än brott mot integriteten, oftare varit glad än ledsam, oftare varit trygg än otrygg, oftare varit varm än kall, oftare präglad av närhet än av ödslighet.

    Så klokt. Läs boken, alla föräldrar eller blivande föräldrar. Och andra också för all del!

    1
  • Litteratur

    Böckerna jag ska läsa i vinter

    Överallt bloggas det om folks sommarläsning. Knasigt för mig såklart eftersom det är vinter här. Att ligga i en hängmatta eller sitta på någon annan godtycklig somrig plats och avnjuta en bra bok känns alltså ganska avlägset för mig. Den somriga biten alltså, böckerna läses som tur är ändå. Och såklart ska jag också dela med mig av mina boktips. Så det får bli ett inlägg om vilka böcker jag ska läsa i vinter, helt enkelt. Kanske uppkrupen i soffan med en filt omkring mig och en stor kopp te.

    Som vanligt är det SÅ många böcker jag vill läsa. Är nästan konstant i ett tillstånd av lätt panik för att jag inte hinner läsa allt. Den läsande människans öde. Nåväl. Jag läser fortfarande mest på Nextory eftersom jag föredrar att läsa böcker på svenska, främst pga att jag skriver på svenska och läsandet fungerar ofta som inspiration i mitt skrivande. Men några vanliga hederliga pappersböcker har jag också på min lista.

    Big Magic av Elizabeth Gilbert. Har redan börjat läsa den här. Intressant och ett (för mig) nytt sätt att se på kreativitet. Ibland tar skeptikern i mig över när hon beskriver idéer som levande väsen, men jag försöker förhålla mig öppensinnad. Lovar att skriva mer om den senare. Den finns även på svenska.

    Normal people av Sally Rooney. Läste första kapitlet i den här för ett antal månader sedan, men så lade jag undan den av oklar anledning. Handlar om Connell och Marianne som växer upp i västra Irland. Om kärlek, sex och makt. Sally Rooney är en mästare på att skildra relationer och sådant som skaver. Längtar efter att fortsätta läsa den. Finns också på svenska.

    Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson. En roman som jag varit i färd med att läsa i några månader nu. Tycker om den, men den är inte direkt tunn och jag har läst massa annat parallellt. Nåväl. Ska satsa på att läsa ut den nu. Handlar om tre syskon (trillingar) som befinner sig på olika platser i världen och i livet med den gemensamma nämnaren att alla genomgår något slags livskris. Underfundigt, komplext och originellt.

    Glupahungern av Andrea Lundgren. Denna roman utspelar sig i de norrbottniska skogarna, handlingen kretsar kring en familj och ett mystiskt försvinnande. Älskar hur Andrea Lundgren använder sig av naturen för att bygga upp en känsla i texten. Hennes språk är poetiskt och outsägligt vackert.

    Konturer av Rachel Cusk. En bok som blivit otroligt hyllad och beskrivits som en förnyelse av romankonsten. Inte illa. Det verkar dock som att folk har lite delade meningar. Kanske är det antingen eller, en älska eller avsky-bok? Måste läsas hur som helst. Den här är första delen i en trilogi och den handlar om Faye som åker till Aten för att undervisa. Där stöter hon på en rad människor som berättar om sina liv. Det är en roman om samtal och om det mänskliga mötet.

    Allt jag inte kan säga av Emilie Pine. En omtalad och hyllad debut som jag verkligen ser fram emot att läsa. Det är en samling essäer om sådant som har format författarens liv. Om infertilitet, en alkoholiserad förälder, tabun kring den kvinnliga kroppen, etc. Ska dock försöka hitta den på engelska här.

    Dagar av ensamhet av Elena Ferrante. Om Olga som ger upp sin författarkarriär för att ta hand om barnen och sedan blir övergiven av sin man. Hon faller allt djupare, isolerar sig i lägenheten med barnen. Tills hon, genom att hon inleder en relation med en granne, börjar hitta en väg ut ur mörkret. Jag har inte läst något av Ferrante sedan min kärlekshistoria med Neapelkvartetten nådde sitt slut. Har såklart höga förväntningar på denna.

    Analfabeten av Agota Kristof . Jag läste nyligen ut Agota Kristofs fenomenala trilogi som består av Den stora skrivboken, Beviset och Den tredje lögnen. Bästa jag har läst på länge. Men det var inte den jag skulle skriva om nu. Analfabeten är en bok med elva berättelser som bildar Agota Kristofs självbiografi. Om uppväxten och skolgången i Ungern, om dagboksskrivandet och om landsflykten.

    Moderskap av Sheila Heti. Huvudpersonen i romanen är mellan 30 och 40 år och står i valet och kvalet angående att skaffa barn. Hon ställer sig frågan: vad vinner den kvinna som skaffat barn, och vad offrar hon? Vad vinner och vad offrar den som avstår? Hon rådgör med sin partner och med vänner. Hon vänder sig till filosofi, mysticism, drömtydning. Hon singlar till och med slant. En roman som har fått fina recensioner och tar upp ett ämne som är spännande att läsa om.

    Det bästa som har hänt mig av Johanna Schreiber. Fortsätter på samma tema som föregående roman – moderskapet – men nu i kanske något mer lättsam tappning. Om Ermina, Freddie och Sigrid som bildar en egen liten grupp, när de inser att mammagruppen är full av lögner och förskönande beskrivningar. De bygger upp en vänskap och förenas i de känslor som skaver i den nya tillvaron som föräldrar.

    Det var min lista på vinterns böcker. Återstår att se om jag håller mig till listan eller ej. Inte helt sällan låter jag impulsen och lusten styra när det gäller vad jag ska läsa. Nu är det ju knappast så att jag behöver lägga till ännu fler böcker på min lista, men boktips kan man aldrig få nog av, så vad ska ni läsa i sommar?

    4
  • Skrivande

    Två böcker om kreativitet

    Ny vecka, nya tag. Men faktum är att jag är förkyld och känner mig rätt så eländig. Känner således inte alls för att ta några nya tag, utan mest för att ligga och snörvla under en filt och titta på Netflix. Men det har jag inte tid med, för den här veckan ska jag komma igång med mitt manus igen. Medan jag var på semester så tog jag nämligen semester från skrivandet också och nu har det gått alldeles för lång tid sedan jag skrev.

    Jag inser verkligen, efter att ha haft ett såpass långt uppehåll, att skrivandet liknar löpning på så många sätt. Ju längre tiden går desto svårare blir det, desto mer byggs det här motståndet upp. Just nu känns motståndet enormt. Jag skrev i alla fall en stund imorse, men det gick oerhört långsamt och känslan av uppgivenhet var påtaglig. Allt jag kan göra är att fokusera på att inte ge upp. Det är svårt att komma in i texten igen, att hitta tillbaka, att känna att den duger. Men det är bara att forcera sig förbi det där. Jag ska få ihop mina femtusen ord den här veckan, och nästa vecka femtusen till. Bara fortsätta framåt. Skriv som ett litet djur, som Monika Fagerholm säger.

    Har börjat föra skrivdagbok, inspirerad utav Karin Erlandsson och hennes bok Alla orden i mig. För övrigt en mycket bra bok som jag tänkte skriva mer om i ett eget inlägg. Tänker att den här skrivdagboken kan hjälpa mig framåt i skrivandet.

    På tal om böcker och kreativitet så har jag idag varit på biblioteket och lånat två böcker. Big magic av Elizabeth Gilbert, som vi ska läsa i en bokcirkel jag är med i. På samma hylla hittade jag Julia Camerons The artist’s way så den fick följa med hem den också. Julia Cameron har utformat något slags tolvstegsprogram för att upptäcka (eller kanske återupptäcka) sitt kreativa jag. A course in discovering and recovering your creative self som det står på framsidan. Låter lite lagom flummigt. Det är för övrigt hon som har skrivit om Morning pages, något som jag började med, sedan slutade med och som jag nu har återupptagit. Kort sagt att inleda varje dag med skriva tre sidor text i ett enda flöde. Det är en sådan där typisk grej som inte tar särskilt lång tid men som är så lätt att glömma bort, eller helt enkelt inte ta sig för. Hur som helst, det ska bli spännande att läsa dessa böcker och förhoppningsvis komma till några nya insikter. Kan förresten tipsa om Elizabeth Gilberts ted-talk om kreativitet. Har lyssnat på det två gånger nu. Helt fantastiskt!

    4
  • Allmänt

    Veckan som gått

    Jag tar kort på himlen utanför vårt fönster var och varannan kväll för den ser ofta alldeles magisk ut. Kolla bara! Okej, första bilden var väl kanske inte så märkvärdig. Men den andra. Ganska snygg himmel. Hur som helst, det jag skulle skriva var en sammanfattning av veckan som gått.

    Veckans känsla: 

    Börjar bli lite pirrig och nervös inför att vi ska åka ganska snart. Det är liksom sista veckan nu och allt som ska fixas måste fixas. Jag vet inte ens riktigt vad som vi behöver göra. Måste skriva en lista. Annars har jag ägnat mig åt mitt skrivande i vanlig ordning, samt gjort målövningar i Friday Lab. Att skapa mål för tre månader och fem år gick ganska lätt. Livsmål har jag inte börjat med än, för det känns så stort och diffust. Ja, det här blev en spretig redogörelse för mitt känsloläge, men det passar ju förvisso bra eftersom jag känner mig just så. Lite spretig.

    Veckans skrivande:

    Tyvärr har jag inte haft något bra flyt den här veckan, det har gått stapplande framåt. Men jag har fått ihop mina femtusen ord och det får jag väl vara nöjd med. Totalt tjugofemtusen ord nu alltså. Ungefär halvvägs, om det blir så att jag landar på femtiotusen. Jag har svårt att tänka mig att den kommer bli så mycket längre, men jag tycker det är svårt att föreställa sig exakt. Hur vet man ens när man är klar?

    Just nu har jag en känsla av att mycket av det jag skriver bara är utfyllnad. Det är inte roligt att avsluta ett skrivpass och inte känna sig helt nöjd, men jag får påminna mig själv om att alla ord bara ska ut nu, och det kommer ändå skrivas om x antal gånger.

    Veckans läsande:

    Har läst tre böcker samtidigt den här veckan.

    Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson. Tycker mycket om den. Framför allt på grund av hennes fantastiska språk. Den är full av underfundiga, snirkliga formuleringar och rapp dialog. Har dock ungefär två tredjedelar kvar att läsa. Det är ingen tunn bok.

    Nordisk Fauna av Andrea Lundgren. Började läsa den här novellsamlingen i början av veckan och kunde inte sluta. Det är det första jag läser av Andrea Lundgren och nu ser jag fram emot att läsa hennes andra böcker. Framförallt Glupahunger som ska vara väldigt bra. Ska försöka få till en recension av Nordisk Fauna nästa vecka.

    Facit – Konsten att skriva krönikor av Patrik Lundberg. En inspirerande och konkret handbok om att skriva krönikor. Något som jag gärna vill komma igång med snart. Den är grundläggande och tar upp sådant som stilistik, dramaturgi och retorik – mycket som jag lärde mig när jag läste Kulturjournalistik. Men det var många år sen och det kändes nödvändigt att friska upp kunskaperna. Ett plus att det finns praktiska övningar i den också.

    Måste även säga att jag är så glad att Karin Smirnoffs senaste roman har kommit, Vi for upp med mor. Åh, vad jag ser fram emot att läsa den.

    Veckans bästa: Kanske idag när jag gick till en ny secondhand-butik som en bekant tipsade om. Hittade två fina klänningar och ett par nya sneakers. De var alltså sprillans nya, såg inte ut att ha varit använda ens. För sex dollar. Vad blir det i kronor? Trettiosju. Ganska nöjd med det. En av klänningarna var dessutom en designerklänning. Älskar att hitta loppisfynd.

    Veckans sämsta: Att jag känner mig ungefär som en åttioåring i kroppen. Min handled gör ont, och min rygg! Nu har dessutom ena foten börjat göra ont. Vad är det frågan om med dessa krämpor? Och inte har jag yogat en enda gång den här veckan. Jag skyller allt på skrivandet. Det tar över mitt liv och lämnar inget utrymme för annat.6

  • Litteratur

    Tre bra böcker jag läst på sistone

    Det var länge sedan jag skrev en recension här på bloggen. Känner inte riktigt att jag har haft tid, eller jag har inte prioriterat det helt enkelt. Men jag har läst flera bra böcker som jag gärna vill tipsa om. Så jag kör på några korta boktips istället, inte riktigt lika tidskrävande som att skriva en recension.

    Allt jag fått lära mig av Tara Westover. Kommer ihåg att jag kollade på den här boken på jobbet (i bokhandeln) för länge sedan, förmodligen innan den kom ut på svenska. Den har ju blivit oerhört hyllad världen över, men det var inte förrän den blev omtalad i Sverige som jag bestämde mig för att läsa den. Det är jag väldigt glad att jag gjorde. Allt jag fått lära mig är en självbiografi om hur det är att växa upp avskärmad från samhället. Familjen är mormoner och föräldrarna (framför allt pappan) tror inte på skolsystemet, han är övertygad om att regeringen är fienden och han uppehåller sig ständigt med att förbereda sig för domedagen som han vet kommer inträffa när som helst.

    Tara är sjutton år när hon går i skolan för första gången, och därefter lyckas hon genom stipendier ta sig vidare till både Harvard och Oxford. Men det är på bekostnad av familjen. Boken är lika fascinerande som den är sorglig och brutal. Tara Westover förmedlar dessutom en mångfacetterad bild av familjen. Ingen framställs som rakt igenom ond, trots det fruktansvärda som hon utsätts för, inte minst av hennes labila storebror.

    Friläge av Yrsa Keysendal är en roman om att växa upp och växa isär. Det handlar om Anna och Linda som bor vägg i vägg. De har nästan ett slags hatkärlek-förhållande till varandra. Bråkar ofta men är samtidigt oskiljaktiga. Men så uppstår en spricka, som tycks irreparabel, mellan dem. De går skilda vägar och vi får följa dem på varsitt håll.

    Det är en kort roman med mycket innehåll, om vänskap och svek och försoning. Yrsa har ett vackert och pulserande språk som verkligen tilltalar mig.

    Gå förlorad av Agnes Lidbeck. Håller på med den här just nu, men har kommit såpass långt att jag med säkerhet kan rekommendera den. I den senaste romanen av Agnes Lidbeck får vi följa den ganska osympatiska karaktären Anders under tjugo års tid. Han lever med sin fru Kristina och deras dotter Anna. Det kretsar mestadels kring hans tankar, hur han ser på sin omvärld och inte minst sig själv. Han är oerhört självmedveten, uppehåller sig vid tankar på hur han kan framställa sig själv som en god, modern man. Samtidigt är han osäker på det mesta och härbärgerar en aggression som kommer fram i sporadiska utbrott, vilka han sedan genast vill skyla över. Agnes Lidbeck är mästerlig när det gäller att grotta ner sig i det psykologiska och få fram det där som skaver.

    Sådär. Det var mina boktips, som jag såhär i efterhand känner blev ganska spretigt skrivna. Men det får gå. Böckerna är bra i alla fall. Läs dem.

    1
  • Litteratur

    Min läslista på Nextory – 10 boktips

    Nu är det dags för lite boktips. För ett par veckor sedan skaffade jag mig Nextory, eftersom det var en del böcker som jag hemskt gärna ville läsa och just dessa böcker fanns ej tillgängliga att låna som e-böcker. I det läget var det i själva verket bara fyra stycken som jag ville läsa, men listan fylldes såklart snabbt på. Sådär som det brukar bli med läslistor.

    • Jaga vatten av Ellen Strömberg. En debutroman och som jag länge varit nyfiken på att läsa. Om vänskap, sexualitet och uppväxt.
    • Bränn alla mina brev av Alex Schulman. Kan inte påstå att jag är något superfan av Alex Schulman men denna tycks ju ha blivit så hyllad. Så jag vill se what all the fuss is about så att säga.
    • Slutet av Mats Strandberg. En ungdomsroman om den förestående apokalypsen. Har en känsla av att jag kommer sträckläsa.
    • Nuckan av Malin Lindroth. Ännu en bok jag velat läsa länge. Om tvåsamheten som norm och att leva utanför den normen. Om att reclaima ordet ”nucka”.
    • Comedy Queen av Jenny Jägerfeld. Augustprisnominerad ungdomsroman, om Sasha som bestämmer sig för att använda humor för att försöka undslippa det som gör ont.
    • Lugnet av Tomas Bannerhed. Minns att jag blev totalt golvad av hans debutroman Korparna från 2011 (som för övrigt vann både Augustpriset och Borås tidnings debutantpris) och nu är han tillbaka med en ny roman. Nominerad till Sveriges Radios romanpris. Ser fram emot att läsa!
    • Så jävla kallt av Lova Lakso. En debutroman som riktar sig till unga vuxna. Om Karla som bestämmer sig för att lämna Norrland och fly söderut med sina två kompisar. Beskrivs som ”en skruvad road-movie med överraskande vändningar”. Låter bra tycker jag.
    • Titta inte bakåt av Nina Wähä. Den hamnade på listan enkom för att jag just nu läser hennes roman Testamente och direkt kände att jag vill läsa ALLT som denna människa skrivit.
    • Hjärtat är bara en muskel av Kristofer Ahlström. En roman om relationer, maktkamper och passion. Läste hans roman Ett liv för lite för ett par år sedan och tyckte så otroligt mycket om den. Hoppas denna är lika bra.
    • Moll av Elisabeth Rynell. Har inte läst någon roman av Elisabeth Rynell tidigare men däremot har jag läst hennes essäsamling Skrivandets sinne och den hör till en av mina favoritböcker om skrivande. Denna handlar om ett samtida eller framtida Sverige där olönsamma människor utlokaliseras från huvudstaden.

    Sådär, det var min lista. Hoppas ni har funnit några bra boktips. Två böcker har jag redan läst ut (därför står de inte med på ovanstående lista). Nej och åter nej av Nina Lykke och Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall. Båda mycket läsvärda. Älskar framförallt det här stycket ur Låt oss hoppas på det bästa.

    0

  • Litteratur

    Två böcker som har betytt mycket för mig

    Hittade en text som jag skrev för några år sedan och som jag tänkte dela med mig av här. Jag skriver om två romaner som jag tycker mycket om och resonerar kring vad som gör att vissa böcker sticker ut ur mängden och stannar kvar hos en.

    Jag har läst två romaner i följd nu, som båda lätt hamnar bland mina bästa någonsin. Sådant gör mig fantastiskt glad. Den första: Vi, de drunknade av Carsten Jensen. Nu senast: Revolutionary road av Richard Yates. Jag tänkte författa en sorts lättvindig analys över vad det är som gör att vissa litterära verk, exempelvis dessa två, betyder så mycket för mig personligen. Det måste väl ha att göra med något  mer än bara det faktum att de är oerhört välskrivna, trots att det givetvis är en förutsättning för att jag ska uppskatta dem i första taget. Men det är just detta ’något mer’ som är så svårt att sätta fingret på. 

    För det första är dessa två romaner så diametralt olika, på alla plan. Har de ens en gemensam nämnare? Kärlek kanske, som förefaller vara alltings gemensamma nämnare. Jensens roman är en episk saga, ett storartat romantiskt mästerverk. Poetiskt, fantasirikt, symboliskt, flödande. En ständig resa, såväl inre som yttre. Det jag uppskattade där var just det rörliga i berättandet, hur man drogs med på ett äventyr som tycktes fortsätta i all oändlighet. Revolutionary road däremot är en stillastående, obehagligt realistisk roman och Yates sätt att inte skymma undan för det fula, att dissekera karaktärerna fullständigt påminner mig om Doktor glas (en annan favorit).

    Handlingen tar till största del plats i huvudkaraktärernas egna, eller deras vänners, vardagsrum. Instängd mellan fyra väggar glider berättaren från den ena karaktären till den andra och på ett briljant och till synes enkelt sätt blottläggs deras olika personligheter. Det handlar om de sociala maskerna kontra ens inre. Om hur man kan bryta sig ur slentrianen och normerna, och vara sann mot sig själv. Om hur ett förhållande kan fortgå in absurdum, utan att någon av parterna öppnar ögonen. Och om hur lätt det är att bara nöja sig, utan att alls reflektera över tillvaron, tills halva ens liv har passerat. Grannarnas psykiskt instabila son slinker in i handlingen och för på ett subtilt sätt med sig frågeställningen om vem som egentligen är galen. Det är en tung bok att läsa, inte minst på grund av den tryckande stämningen som författaren gestaltar.

    Så för att återgå till grundfrågan: Vad är det alltså som utgör ’något mer’? Jag skall göra mitt bästa för att lägga fram vad som gör att en roman betyder något alldeles särskilt för mig.

    – En konstnärlig prägel, till att börja med (med allt vad det innebär). Så luddigt formulerat, men nåväl. Jag vill känna att författaren vill något med verket, kanske är det vad som utgör det konstnärliga.

    – Frågeställningar eller teman som jag kan relatera till och som intresserar mig, såsom utanförskap, relationer, sociala roller, samhällets struktur och dess normer, feminism, moderskap. Ja, listan kan göras lång.

    – En psykologisk aspekt, allrahelst en djupdykning rakt ner i människans natur.

    – Sist men absolut inte minst ett språk som är originellt, vackert och levande. Sådär så att jag vill läsa ett stycke gång på gång, skriva av det i min anteckningsbok och sedan läsa det ett antal gånger till. Ett språk som jag uppslukas av, som jag inte kan få nog av.

    Jag vet fortfarande inte om detta sätter fingret på det eller ej. Men om alla ovanstående punkter stämmer in på ett verk så är det sannolikt en fullträff i mina ögon. Inser nu att handlingens betydelse är sekundär för mig, så länge karaktärerna och språket fängslar mig på ett eller annat sätt. Jag föredrar en till synes tråkig historia som är skildrad på ett fulländat sätt framför en fantastisk historia som inte är gestaltad väl.

    Det här med ’konstnärlig prägel’ är också ytterst svårt att greppa. Det som för mig känns magiskt och sublimt, kanske är rena skräpet för någon annan. Allting är individuellt, och ständigt föränderligt. Jag älskar ju inte samma böcker idag, som jag gjorde när jag var femton. Ibland kan jag inte ens se vad jag en gång uppskattade i en viss roman. Kanske är det just det som aldrig riktigt går att definiera, och kanske är det också det som jag älskar med litteraturen; det där ogripbara som finns mellan raderna, det som får hjärtat att rusa.0

  • Litteratur

    Boktips: Det jag läste under januari månad

    brandi-redd-595063-unsplash

    (Bild från Unsplash)

    Nu är det måndag morgon här och vad passar bättre då än att dela med sig av några boktips. Med andra ord tänkte jag skriva en liten sammanfattning om de böcker som jag läste i januari.  Känner att jag har gått ut ganska starkt ändå, sju böcker på en månad är jag nöjd med. I synnerhet eftersom vi har haft (och har fortfarande) besök vilket innebär att jag inte har läst fullt lika mycket som jag brukar. Här kommer i alla fall en liten lista över de böcker jag läste:

    • Hägring 38, Kjell Westö. Den första boken jag läst av Kjell Westö, men definitivt inte den sista. En välkomponerad och skickligt berättad historia som utspelar sig i en finlandssvensk borgerlig miljö, år 1938. Westö kan verkligen konsten att skapa karaktärer som känns mångfacetterade och intressanta.
    • Grit: Konsten att inte ge upp, Angela Duckworth. En fackbok om grit, det vill säga uthållighet och målmedvetenhet. Konsten att inte ge upp helt enkelt, precis som titeln lyder. Intressant och lärorikt. Duckworths tes är att vägen till framgång beror på hur mycket grit en person har snarare än hur talangfull eller begåvad hen är inom ett visst område. Tänkte skriva lite mer utförligt om boken framöver.
    • Allt vi aldrig gjorde med varandra, Inger Alfvén. En välskriven, men kanske inte så minnesvärd, relationsroman om en brokig och splittrad familj. Handlingen kretsar kring ett stundande bröllop och vi får följa skeendet genom de olika familjemedlemmarnas perspektiv.
    • Nora eller Brinn Oslo brinn, Johanna Frid. Helt klart höjdpunkten bland månadens böcker. En autofiktiv roman om svartsjuka, endometrios och sociala medier. Kort sagt. Har skrivit mer om den här.
    • Bli som folk, Stina Stoor. En novellsamling där berättelserna ofta kretsar kring barndomen. Språket är poetiskt och säreget. Komplext. Inte alltid lätta att ta sig in i, men ger man texten tid så är det verkligen värt det.
    • Barnvagnsblues, Ester Roxberg. En roman om moderskap, att känna sig utanför och fel. Ett ifrågasättande av föreställningen att bebistiden är rosenskimrande och ljuvlig. Tyckte om den, men den lämnade inga djupare spår hos mig.
    • Skuggan över stenbänken, Maria Gripe. Äntligen har jag läst den här fantastiska boken! Vilken känsla det är att få ta del av Maria Gripes magiska värld. Karaktärerna, stämningen, alltihop! Jag längtar efter att läsa resten av böckerna i Skuggserien och är ändå glad att jag väntat så länge med att läsa dem. För nu har jag ju dem fortfarande att se fram emot.

    Fler boktips hittar du här och här.

    Vill du ha koll på när jag uppdaterar bloggen? Följ mig gärna på Bloglovin’ eller gå in och gilla min Facebooksida Livet & Litteraturen0

  • Litteratur

    Tre boktips plus tre böcker som jag vill läsa

    Först och främst måste jag beklaga mig lite över denna evinnerliga sjukdomsperiod. Minns inte längre när den började och jag börjar först nu, när antibiotikan is working it’s magic, se ett slut på eländet. Det hela började med sjuk och hostande bebis, sedan fick treåringen ögoninflammation, jag fick halsfluss, treåringens ögoninflammation övergick i svinkoppor OCH halsfluss. Kom igen, liksom. Han är vanligtvis aldrig sjuk, kan räkna på ena handen hur många gånger han har haft feber, och nu kommer varje tänkbar åkomma på en gång känns det som. Okej, jag överdriver lite nu. Men jag är så trött på det här. Nu borde i alla fall antibiotikan råda bot på oss eländiga varelser. Dessutom har det regnat ihärdigt i åtminstone en vecka nu, säkert längre. Vilket kanske är lika bra när en ändå är sjuk och inte orkar ta sig ut. Men det har liksom lagt ett extra lager av gråhet över vår redan glåmiga tillvaro. Känner att vi behöver köra en detox efter en period av orimligt mycket iPad och TV-tittande. Har nästan glömt bort hur man sysselsätter sig själv och barnen utan en skärm. Vi får väl gå ut i naturen och känna att vi lever, typ.

    Då så, då var min klagosång avklarad. Nu till någonting roligare, nämligen några boktips. Jag är fortfarande inne i en fantastisk läsperiod och vill bara läsa hela tiden, sjukdom och trötthet till trots. Helt otroligt. Här kommer några bra böcker jag har läst på sistone:

    • Skrivliv av Gun-Britt Sundström. En bok som består av utdrag ur Gun-Britt Sundströms dagböcker från 1965 – 78. Vi får ta del av perioden då hon romandebuterar och etablerar sig som författare och skribent, och allt som händer runtomkring. Jag är i likhet med många andra utomordentligt förtjust i hennes roman Maken, så jag såg verkligen fram emot att läsa Skrivliv. Att få gå in bakom kulisserna. Om mina förhoppningar på boken infriades? Utan tvekan. Det är en njutning att få ta del av hennes pricksäkra formuleringar, skarpa humor och intelligenta tankegångar; i synnerhet kring skrivandet och författarrollen. Älskar hennes reflektioner och hennes iakttagelseförmåga. Jag önskar att jag kunde få sätta mig ner med henne, dricka en kopp te, och samtala i flera timmar.
    • Handbok för städerskor av Lucia Berlin. En novellsamling som till stora delar består av självbiografiska berättelser, eller åtminstone glimtar ur författarens liv. Det är ofta vardagligt men inte utan en komplexitet, varje novell nästlar sig liksom in och lämnar kvar något i mig. En eftertanke eller en känsla. Och språket – så makalöst bra. Med formuleringar som ”ögonfransarna kastade taggiga skuggor på de avtärda kinderna”.
    • Kända och underliga ting av Teju Cole. En essäsamling vars ämnen kretsar kring foto, skrivande, litteratur, resor, rasism, politik. Teju Cole glider från det ena ämnet till det andra och uppvisar tydligt att han är beläst och insatt i de ämnen som han avhandlar. Ett minus är att han vad gäller konst och litteratur till största del refererar till män. Dock föga förvånande. Det är hur som helst tankeväckande och givande läsning.

    Det var mina tips. Nu till de tre böcker som jag tänker att jag ska läsa härnäst, med Augustpriset i åtanke:

    • Jag for ner till bror av Karin Smirnoff. En debutroman som har fått fantastiskt fina recensioner.
    • Mammorna av Alexandra Pascalidou. En reportagebok där vi får möta 20 mammor från de fattigaste och mest utsatta områdena i Sverige. Om våldet, kampen och kärleken till barnen. Känner att jag får en gråtklump i halsen bara av att läsa om den här boken.
    • Internet är trasigt: Silicon Valley och demokratins kris av Martin Gelin och Karin Pettersson. Om internet och hur Silicon Valleya visionärer har banat väg för en antidemokratisk revolution. Har fått blandade recensioner, men jag är ändå sugen på att läsa den.

    0

  • Litteratur

    Recension: Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg

    Som jag skrev för ett tag sedan så har jag ju börjat låna e-böcker på mitt svenska bibliotekskort. Äntligen har jag kunnat läsa alla svenska böcker som jag har gått miste om här på andra sidan jordklotet. Nu senast: Sara stridsbergs nya roman Kärlekens Antarktis.

    Allting utgår ifrån berättarjaget Inni, en ung tjej som missbrukar och livnär sig på prostitution. Historien tar sin början med att hon blir brutalt mördad och styckad i en skogsdunge. Hon figurerar sedan som en sorts allvetande berättare, och genom hennes blick får vi se hennes två barn som hon lämnat bort, hennes föräldrar och lillebrodern som drunknade som barn. Dessa scener där hon betraktar sin familj varvas med återblickar till hennes förflutna, samtidigt som hon hela tiden återkommer till scenen i skogen. Berättelsen vecklar ut sig på ett sätt som skapar spänning och driv, och jag vill bara fortsätta läsa.

    Samtidigt är det som en snara som dras åt långsamt, att läsa den här romanen. Framförallt är det bildspråket och naturbeskrivningarna som används för att skapa det mörka, nästintill klaustrofobiska, tonläget. Som att man sugs in och dras nedåt, hela tiden, precis som berättarjaget. ”Jag låg på marken i skogen och såg på trädens mörka rötter som långsamt trängde ner i sjöns vatten och allting var så stilla att även de långsammaste rörelserna blev synliga, trädkronorna som rörde sig i slowmotion där uppe, insekterna som krälade på undersidan av varje blomma och vattendropparna som släppte från trädens grenar […] Jag tänkte att träden hängde mellan människan och Gud, att de sträckte sina kronor upp i himlen och att rötterna grep som drakklor ner i jorden där de döda bodde, där jag också skulle befinna mig snart.”

    Jag stannar hela tiden upp vid formuleringar, ja hela stycken, läser om igen och förundras över styrkan i språket. ”Själv hade jag hundratals skisser till olika liv inom mig, och jag visste inte vilket av de jag skulle gripa efter. Så jag grep efter inget.” Det poetiska och det vackra varvas med förruttnelse, död, groteska detaljer. ”Det är tur att fåglarna finns, och likmaskarna, och förruttnelsen. Om vi döda inte låg i jorden och förmultnade skulle vi vara till himlen travade, skyskrapor och torn av döda.” Sara Stridsberg brukar aldrig göra mig besviken med sina böcker, och det här är inget undantag. Kärlekens Antarktis är en stark och smärtsam roman.

    0