• Litteratur

    Min läslista på Nextory – 10 boktips

    Nu är det dags för lite boktips. För ett par veckor sedan skaffade jag mig Nextory, eftersom det var en del böcker som jag hemskt gärna ville läsa och just dessa böcker fanns ej tillgängliga att låna som e-böcker. I det läget var det i själva verket bara fyra stycken som jag ville läsa, men listan fylldes såklart snabbt på. Sådär som det brukar bli med läslistor.

    • Jaga vatten av Ellen Strömberg. En debutroman och som jag länge varit nyfiken på att läsa. Om vänskap, sexualitet och uppväxt.
    • Bränn alla mina brev av Alex Schulman. Kan inte påstå att jag är något superfan av Alex Schulman men denna tycks ju ha blivit så hyllad. Så jag vill se what all the fuss is about så att säga.
    • Slutet av Mats Strandberg. En ungdomsroman om den förestående apokalypsen. Har en känsla av att jag kommer sträckläsa.
    • Nuckan av Malin Lindroth. Ännu en bok jag velat läsa länge. Om tvåsamheten som norm och att leva utanför den normen. Om att reclaima ordet ”nucka”.
    • Comedy Queen av Jenny Jägerfeld. Augustprisnominerad ungdomsroman, om Sasha som bestämmer sig för att använda humor för att försöka undslippa det som gör ont.
    • Lugnet av Tomas Bannerhed. Minns att jag blev totalt golvad av hans debutroman Korparna från 2011 (som för övrigt vann både Augustpriset och Borås tidnings debutantpris) och nu är han tillbaka med en ny roman. Nominerad till Sveriges Radios romanpris. Ser fram emot att läsa!
    • Så jävla kallt av Lova Lakso. En debutroman som riktar sig till unga vuxna. Om Karla som bestämmer sig för att lämna Norrland och fly söderut med sina två kompisar. Beskrivs som ”en skruvad road-movie med överraskande vändningar”. Låter bra tycker jag.
    • Titta inte bakåt av Nina Wähä. Den hamnade på listan enkom för att jag just nu läser hennes roman Testamente och direkt kände att jag vill läsa ALLT som denna människa skrivit.
    • Hjärtat är bara en muskel av Kristofer Ahlström. En roman om relationer, maktkamper och passion. Läste hans roman Ett liv för lite för ett par år sedan och tyckte så otroligt mycket om den. Hoppas denna är lika bra.
    • Moll av Elisabeth Rynell. Har inte läst någon roman av Elisabeth Rynell tidigare men däremot har jag läst hennes essäsamling Skrivandets sinne och den hör till en av mina favoritböcker om skrivande. Denna handlar om ett samtida eller framtida Sverige där olönsamma människor utlokaliseras från huvudstaden.

    Sådär, det var min lista. Hoppas ni har funnit några bra boktips. Två böcker har jag redan läst ut (därför står de inte med på ovanstående lista). Nej och åter nej av Nina Lykke och Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall. Båda mycket läsvärda. Älskar framförallt det här stycket ur Låt oss hoppas på det bästa.

    0
  • Litteratur

    Så många böcker, så lite tid

    Ibland är jag lite för överambitiös, inte helt realistisk, när det gäller saker jag tar mig för. Särskilt när jag inbillar mig att jag kommer hinna läsa ca tre gånger så mycket mer än vad som är en rimlig mängd. Just nu håller jag fortfarande på med Ferrantes The story of a new name. Utöver denna så fick jag häromdagen låna En tryckare på blue moon bar, Hanna Hellqvists samlade krönikor på över 700 sidor. Den var jag såklart tvungen att slänga mig över på en gång. Helt briljanta krönikor. Skarpa samtidsanalyser, tankar kring genus, jämställdhet och feminism, perfekt balans av humor och allvar. Nu har jag förvisso bara läst ungefär femton sidor av sjuhundra någonting, men jag räknar med att de håller hög nivå rakt igenom. Dessutom kommer vi båda från Karlstad, så vi är ju typ kompisar.

    Okej, vad mer? För en tid sedan reserverade jag Ett litet liv på biblioteket, det var ju ungefär 1447742 personer före mig i kön så jag hade liksom glömt bort den. Men nu ligger den där och väntar på mig. Och även den är omkring 700 sidor. Suck. Jag vill så gärna läsa den, men hur ska jag hinna?

    Inte nog med detta – idag var jag på biblioteket enbart i syfte att sitta och skriva ett par timmar. Så råkade jag såklart stanna upp vid författarscenen och började läsa om den person som ska komma dit på tisdag nästa vecka. Leslie Jamison, en amerikansk författare som bland annat har skrivit en essäsamling om smärta och empati, Empatiproven heter den. Hon jämförs med Joan Didion och Susan Sontag. Bara en sån sak. Tyvärr fanns inte Empatiproven kvar, men ett exemplar av hennes debutroman Gingarderoben låg där och bara skrek ut mitt namn. Så den fick följa med hem. Älskar att upptäcka nya författarskap. Ska försöka ta mig dit på tisdag och lyssna på henne.

    Hur som helst så har jag alltså en del läsning framför mig. Plus att jag är i slutstadiet av kursen och ska försöka bli klar med manuset inom kort. Tänkte även ”passa på” att skriva klart C-uppsatsen i Litteraturvetenskap nu när Todd ändå är hemma och vabbar så länge jag har gipsat ben. Jag har ju faktiskt skrivit mer än två tredjedelar av den så det är nästan fånigt att inte göra färdigt den. Det hade känts väldigt tillfredställande att få det gjort och kunna sätta punkt för det innan vi lämnar landet.

    Jag får ta en sak i taget helt enkelt, prioritera och skriva listor och sånt där som jag är så dålig på.

    0

  • Litteratur,  Skrivande

    Det är natten

    Nu har jag läst ut Det är natten och jag har gått och tänkt på den samt försökt omforma dessa tankar till text i flera dagar. Det faktum att boken knöt an till så mycket som jag själv har reflekterat kring när det gäller skrivandet gör att jag inte vet riktigt i vilken ände jag ska börja. Kanske har det också att göra med att mitt nuvarande tillstånd av konstant trötthet gör att jag har svårt att ens formulera mig. Gipsat ben i kombination med bebis som fortfarande vaknar på nätterna gör ej underverk för sömnen. Hur som helst – tillbaka till boken.

    Det är natten är en essä i berättande stil, den tar sin utgångspunkt i Karolina Ramqvists försök att skriva etIMG_1861t anförande om sin nya roman. Men i stället börjar  hon reflektera kring skrivandet i stort, och i synnerhet villkoren för att vara en skrivande kvinna, att kombinera familjeliv och skrivande, rädslan för att det ska gå ut över de relationer hon har. Hon beskriver hur hon lärde sig att skriva med en hand, medan den andra handen vaggade bebisen. Men det är egentligen inte moderskapet som har inneburit ett problem i hennes författarskap. När andra författare talar om hur de offrat moderskapet för att skriva så kan hon inte relatera till dem. Det är däremot männen som stått i vägen. De relationer hon har haft där skrivandet inte fått ta plats. Sådana relationer där en som kvinna anpassar sig till mannen och hans behov. Eller som hon själv skriver: ”Först när jag slutade låta mig själv vara tillgänglig för en mans många skiftande behov hade jag kunnat börja skriva böcker. […] En kvinna som ville skriva istället för att leva och älska var ett hån mot det största och sannaste av allt. […] Dessa män hatade att vi skrev. Det hatade hur skriften intog oss, hatade den för dess förmåga att bära vittnesmål till omvärlden och för att den skulle finnas kvar långt efter det att de själva var borta.” Åh, jag skulle vilja citera nästan hela boken, så bra är den!

    Utöver det ovannämnda så handlar den om svårigheten i att tala om sitt skrivande och sina böcker. Om diskrepansen som uppstår mellan ens skrivande jag och författarrollen, den där personen som ska hålla anföranden, sitta i TV-soffor, marknadsföra sin bok och finslipa det personliga varumärket. ”Jag hade velat bli författare, ja, men vem var den här författaren jag hade fått bli? Vad var hon – och var? Hon hade liksom uppstått utanför mig själv. En bit bort.” Det ligger en sån maktlöshet i det hon beskriver, som  att hennes författarroll bara tillblivit utan att hon själv haft så stor inverkan på det, och som att hon inte alls kan identifiera sig med den personen. Och när hon talar om sin bok i en intervju så tycks hon göra det lite prövande, säger något som låter trovärdigt – ett svar som är baserat mer på vad hon tror att intervjuaren säkert vill höra, än på vad som faktiskt är sant.

    (Jag kan verkligen relatera till det där, trots att jag inte har några egna böcker att tala om, men när det gäller mitt skrivande. Varje gång jag försöker mig på att tala om det så låter det antingen oerhört banalt eller alldeles för pretentiöst.)

    Som ni nog förstått så tycker jag mycket om den här boken. Det är en sådan bok som jag känner att jag kommer gå tillbaka till ofta, bläddra igenom, läsa på nytt, skriva av formuleringar ifrån. För dess behållning ligger lika mycket i språket som i de tankeväckande reflektionerna och analyserna.

    0

  • Allmänt

    Vassa föremål

    Rubriken syftar alltså inte på boken Vassa föremål av Gillian Flynn, utan på reella vassa föremål. För här sitter jag med gipsat ben och tycker lite synd om mig själv. Det är det oväntade resultatet av att jag råkade tappa en kökskniv på foten när jag stod och hackade lök. Tror att jag skulle öppna en låda och kniven liksom bara slant ur handen (hur står det egentligen till med min reaktionsförmåga?). Kniven var oturligt nog nyss vässad och ungefär så vass som den kunde bli. Ännu mer oturligt var att den landade med spetsen nedåt precis ovanför min stortå, vilket resulterade i att två senor gick av.

    IMG_1860

    När det inträffade tänkte jag att jag förmodligen skulle behöva sy ett par stygn, men att jag skulle sitta här med gips drygt en vecka senare fanns inte i min tankevärld. Så fyra veckor med gipsad fot nu och sedan rehabilitering. Känns lite fånigt att ha gips nästan upp till knäet för en liten skada ovanför stortån. Men om jag nu ska försöka se det positivt så innebär det mer tid till att läsa och skriva, nu när sambon är hemma och vabbar. Så egentligen är det inte så synd om mig. Just nu läser jag den här boken:

    IMG_1861

    Är ungefär halvvägs igenom den och so far, so good. Utförligare recension kommer vid senare tillfälle. Förutom denna håller jag fortfarande på med Ferrante, del två i serien nu, The story of a new name. Det tar sådan tid! Missförstå mig rätt, den är verkligen helt fantastisk. Men varje gång jag lägger ifrån mig den en längre tid så är det så svårt att komma in i den igen. Det är så många karaktärer och så mycket som händer, så det är nästan nödvändigt att hålla den färsk i minnet. Nu när jag har tid ska jag i alla fall se till att plöja igenom den.

    0