Allmänt

Stress och kaos

De senaste dagarna har inte varit roliga. Stora och små jobbigheter som sammanfaller och tillsammans skapar en känsla av att allt kommer braka ihop snart. Aldrig förr har jag känt mig så oförberedd inför en semester och aldrig förr har jag känt att den är så välbehövlig.

Större jobbigheter är till exempel att bilen inte gick igenom besiktningen och att vi behöver fixa en del grejer med den, helst innan vi åker, vilket vi inte har råd med eftersom vi har lagt alla pengar på resa och nya pass till hela familjen. Hade inte räknat med att det skulle bli så många kostnader. Passen i Nya Zeeland är ungefär tre gånger så dyra som i Sverige, plus att jag var tvungen att ordna med ett tillfälligt pass vilket kostade 1600kr, plus resan och boende i Wellington. Jaja, ni fattar… ska sluta tråka ut er med att rabbla upp kostnader. Men allt sammantaget har vi egentligen inte alls råd att åka på någon semester. Lite sent att komma på det nu bara, när allt redan är bokat.

Men jag försöker ju anamma det här med positivt, lösningsorienterat tänkande så istället för att krypa ihop i fosterställning på golvet tänker jag nyktert: hur kan vi lösa det här på bästa sätt?

Haha, nej nu far jag med osanning. Jag tänker inte alls så, men jag försöker tänka så och det är ett steg i rätt riktning. I själva verket är det först så att tusen tankar surrar i huvudet.

Och sedan sätter jag mig och bloggar istället, prokrastinerar och orkar inte ta tag i det andra. Orkar inte tänka på att vi ska åka om tre dagar och vi har inte ens börjat förbereda något och huset ser ut som ett bombnedslag. Todd har dessutom så mycket att ordna med på jobbet innan semestern att han fick sitta kvar till midnatt igår. Sedan hjälper det inte med bebis och tandsprickning och urusel sömn de senaste dagarna. Sömnbrist kan ju få allt att kännas en miljon gånger värre, som alla småbarnsföräldrar nog kan relatera till. Det är då den där lilla petitessen, som att jag råkade köpa hem espressokaffe istället för bryggkaffe eller att både schampo och balsam har tagit slut, får mig att nästan kippa efter luft.

Imorgon är i alla fall Todd ledig, då ska vi ta ett rejält ryck med att städa, förbereda och packa. Sedan: andas ut en stund.

Allt detta gör ju också såklart att jag har noll tid eller fokus över till att sitta och skriva, vilket adderar ytterligare stress. Men det får vara som det är med det just nu. Jag tar igen det senare.

Igår gjorde jag förresten en visionboard. Kortfattat: en visualisering av hur man vill att livet ska se ut. Det blev, inte helt oväntat, mycket fokus på kreativitet och skrivande. Hade gärna velat ha med något familjerelaterat men hittade inget som riktigt passade.

Det var förvånansvärt roligt, även om jag tycker att det är lite cheesy med alla peppiga, motiverande citat. Men det kanske är precis vad jag behöver just nu. Jag har i alla fall satt upp den på väggen ovanför skrivbordet. Vem är jag ens?! Snart börjar jag väl köpa självhjälpsböcker och utöva mindfulness. Kul att jag måste ironisera och driva med mig själv också för att få det att framstå som mer okej på något sätt. Jag kan inte bara skriva: jag har gjort en vision board. Punkt slut.

Nåväl, nu ska jag väl börja skriva den där att-göra-listan och försöka bringa ordning i kaoset.

3

2 kommentarer

  • Ulrika

    har älskat genren självhjälpsböcker hela mitt liv och STÅR FÖR DET. är däremot inte bra på visionboards men det är sannolikt pga att jag är så extremt icke-visuell. blir stressad av att behöva klistra upp saker i något slags ordning men ändå inspirerande snyggt typ, får liksom error i huvudet. är extremt dålig på att inreda eller ”pynta huset” av samma skäl tror jag.

    och DET ÄR SÅ JÄVLA SVÅRT IBLAND när man har pyttebarn och vill skriva och inte tappa bort sig själv. lovar, lite från ”andra sidan” (och andra sidan är ändå bara att ha ett yngsta barn som är över tre) att det blir SÅ mycket bättre. hoppas allt löser sig fint för er i slutändan, this too shall pass (apropå cheesy men träffande citat!)

    • Mirjam

      Jag tycker egentligen också om självhjälpsböcker så jag menade inte att dissa genren som sådan. Tänkte mest på att det finns så oändligt många och att hela den industrin lite har gått överstyr. Men självklart finns det många guldkorn att hämta!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *