Sömnlösa nätter

Jag dricker vad jag gissar är min fjärde kopp kaffe för dagen och försöker navigera i mitt något dimmiga tillstånd. Jag har haft en urusel natt, minst sagt. Det verkar vara så det ligger till nuförtiden, en lång rad av mer eller mindre sömnlösa nätter. När det ena barnet väl somnat så vaknar det andra barnet klockan fyra och är hungrigt. Dessutom låg jag vaken efter att Felix hade somnat, i säkert en och en halv timme. Tankarna malde och jag kunde inte förmå mig själv att slappna av. Och inte är det några mysiga, härliga tankar som tar plats i mitt huvud den tiden på dygnet. Nej då, på natten kommer oftast katastroftankarna. Så jag låg i något halvslumrande tillstånd och föreställde mig att vi fick inbrott, att det skulle storma in ett gäng män med vapen och hota oss, jag började tänka på vad som skulle hända med barnen, om de skulle skadas… och den dörren vill man inte öppna! Mitt problem är att jag så totalt kan gå in i de där hemska tankarna, föreställer mig samma scenario flera gånger om som en tvångstanke. Är det bara jag som är så knäpp? Till sist lyckades jag forcera undan tankarna och somnade.

Men det blir bättre snart, påminner jag mig själv. Med sömnen alltså. Snart ska jag orka ta tag i att sluta amma på natten, Todd får ta nätterna en period. Just nu försöker vi dela på det men ofta slutar det med att ingen av oss får sova så värst mycket. Vi har inte riktigt någon bra strategi.

Och i det här tillståndet försöker jag skriva en bok, orka med vardagen och vara en tillräckligt bra mamma. Tänker på saker jag vill göra men det känns som att dagarna bara går och ingenting händer. Fast det är ju inte sant eftersom jag snart har skrivit färdigt ett bokmanus. Det är definitivt något. Men ändå. Snart ska jag börja jobba igen och så drabbas jag av dåligt samvete, tänker att jag ägnat hela min föräldraledighet åt att skriva. Att jag har varit alltför fokuserad på det. När Lockie var bebis gick vi på öppna förskolan, babysim, biblioteket, babyrytmik, och så vidare, och så vidare. Jag vet, man måste såklart inte göra allt sånt. Men får ändå dåligt samvete. Så att… allt sammantaget känner jag mig inte på topp.

Men vi har haft fina vinterdagar här på sistone. Alltid något.

Close Menu