tankar

Sömnlösa nätter

Jag dricker vad jag gissar är min fjärde kopp kaffe för dagen och försöker navigera i mitt något dimmiga tillstånd. Jag har haft en urusel natt, minst sagt. Det verkar vara så det ligger till nuförtiden, en lång rad av mer eller mindre sömnlösa nätter. När det ena barnet väl somnat så vaknar det andra barnet klockan fyra och är hungrigt. Dessutom låg jag vaken efter att Felix hade somnat, i säkert en och en halv timme. Tankarna malde och jag kunde inte förmå mig själv att slappna av. Och inte är det några mysiga, härliga tankar som tar plats i mitt huvud den tiden på dygnet. Nej då, på natten kommer oftast katastroftankarna. Så jag låg i något halvslumrande tillstånd och föreställde mig att vi fick inbrott, att det skulle storma in ett gäng män med vapen och hota oss, jag började tänka på vad som skulle hända med barnen, om de skulle skadas… och den dörren vill man inte öppna! Mitt problem är att jag så totalt kan gå in i de där hemska tankarna, föreställer mig samma scenario flera gånger om som en tvångstanke. Är det bara jag som är så knäpp? Till sist lyckades jag forcera undan tankarna och somnade.

Men det blir bättre snart, påminner jag mig själv. Med sömnen alltså. Snart ska jag orka ta tag i att sluta amma på natten, Todd får ta nätterna en period. Just nu försöker vi dela på det men ofta slutar det med att ingen av oss får sova så värst mycket. Vi har inte riktigt någon bra strategi.

Och i det här tillståndet försöker jag skriva en bok, orka med vardagen och vara en tillräckligt bra mamma. Tänker på saker jag vill göra men det känns som att dagarna bara går och ingenting händer. Fast det är ju inte sant eftersom jag snart har skrivit färdigt ett bokmanus. Det är definitivt något. Men ändå. Snart ska jag börja jobba igen och så drabbas jag av dåligt samvete, tänker att jag ägnat hela min föräldraledighet åt att skriva. Att jag har varit alltför fokuserad på det. När Lockie var bebis gick vi på öppna förskolan, babysim, biblioteket, babyrytmik, och så vidare, och så vidare. Jag vet, man måste såklart inte göra allt sånt. Men får ändå dåligt samvete. Så att… allt sammantaget känner jag mig inte på topp.

Men vi har haft fina vinterdagar här på sistone. Alltid något.

1

4 kommentarer

  • Anna

    Usch, men så känns det ibland. Helt bortsett från att du säkert varit en jättebra mamma även denna föräldraledigheten (och babysim, babyrytmik etc är ju mycket svårare att få till när det även finns ett storasyskon att ta hänsyn till) handlar det ju trots allt om en väldigt kort del av en barndom. Det blir bra, du hinner med många, många dagar än.

  • Ulrika

    ÅH så vackert.
    gällande det du skriver vill jag bara få skicka en injektion av hopp i de där mitt-i-natten-tankarna (och dagen-efter-sömnlös-natt-tankarna som också liknar). hela ens föräldraskap avgörs faktiskt inte den där först atiden. och framförallt inte genom aktiviteter. Jag tänkre att mellan bokskrivandet har du ju säkert funnits där för ditt barn? tagit upp och tröstat vid gråt, matat vid hunger, nattat vid trötthet. sånt som en frisk förälder gör utan att ens tänka på det, för att det är så givet att få sitt barn att överleva. då HAR du ju gjort det ditt barn behöver. och dessutom fått ett romanutkast – det är ju helt fantastiskt!

    Jag pluggade hela mina barns spädistid, det var min man som var föräldraledig. plugg var ju flexibelt så det var mycket tid med barnen förvisso, men inte direkt några bebissim. cut to nuläget och vi har en superfin relation och det är underbara ungar.

    Känns så klassiskt att man är damned if you do, damned if you don’t mot sig själv i hjärnan. om du inte skrivit ett utkast hade du säkert bannat dig själv för det också. och kanske bannar du dig själv för att utkastet inte är ”tillräckligt klart”. samtidigt som du tycker du borde varit mer med barnen. men klappa d ig själv på axeln -du har ju för fasiken skrivit en bok och producerat ungar! det är ju värt hatten av och en applåd.

    • Mirjam

      Tack för din fina, fina kommentar! ❤️ Du har rätt, jag hade säkerligen bannat mig själv om jag inte hade skrivit. Så jag ska försöka känna mig nöjd och inte låta det dåliga samvetet ta över!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *