Sakta men säkert börjar hemsidan bli klar

Den senaste veckan har jag ägnat åt att uppdatera min hemsida, vilket inte var ett helt och hållet enkelt projekt. Men måste ändå säga att det gick lättare än vad jag hade trott, behövde bara kontakta kundtjänst en gång och det får jag väl betrakta som en bedrift. Såklart är det fortfarande massa småfix kvar, länkar som inte fungerar och inget innehåll på Jobba med mig-sidan till exempel. Det fixar jag imorgon, förhoppningsvis. Jag är i alla fall nöjd med hur den ser ut. 

Förutom att fixa hemsida så har jag de senaste dagarna hängt i botaniska trädgården och lekt med kameran på min nya iPhone (och med barnen förstås, det var inte enbart tvingade att posera på diverse parkbänkar). Men åh vad jag är kär i kameran på iPhone 11. Sån enorm skillnad jämfört med 6:an. Känner att mitt fotosug har börjat komma igång. Och jag ska se till att använda systemkameran lite mer framöver också. 

Inte det lättaste att ta kort på dessa två, framförallt inte  att fånga bägge på en och samma bild. Nästintill omöjligt. 

Annars då? Första månaden på det nya året och decenniet är snart förbi. Jag har yogat (med Adriene) varje dag förutom två. Har återupptäckt hur fantastisk yogan är för både kropp och själ. Men jag vet inte om jag någonsin kommer vilja yoga utan att titta på ett youtube-klipp med Adriene samtidigt. Inte för att jag nödvändigtvis måste ha henne som guide, men bara för att hon bidrar med så mycket klokhet och harmoni. 

Vi tittar på hus och hoppas att vi ska kunna köpa om ett år eller två. Men huspriserna i Dunedin är galet höga just nu. I Christchurch, trots att det är en mycket större stad, ser huspriserna betydligt mer realistiska ut. Så kanske flyttar vi dit istället. Men vi får se. Det är långt kvar till dess. Kanske vinner vi på lotto och har råd att köpa hus i Dunedin. För vi vill ju bo kvar här. 

Det värsta med att hyra boende här är att man bara skriver kontrakt för ett år i taget, och det gäller i princip oavsett var man bor. Vårt nuvarande kontrakt löper ut i juni, och förhoppningsvis får vi förlänga det ett år till. Men ja, att äga sitt hus känns som en nödvändighet här. Dessutom vill jag ha något som är vårt  och som vi vet är långsiktigt. 

Nu ska jag kolla på  ett avsnitt av Atypical som vi just har börjat se. Typiskt bra amerikansk dramaserie – lite lagom skeva familjerelationer, en väl avvägd blandning av drama och humor, ungdomar som försöker hitta sin väg i livet. Såna saker. Den är bra. Slut på minirecension. 

6

Lämna ett svar

Stäng meny