Allmänt

Saker som händer när man lider av sömnbrist

Jag vet inte riktigt vad som har hänt med mig de senaste dagarna, men min kropp verkar ha fått nog. Igår gick jag omkring och småfrös hela dagen (trots att det var soligt), hade värk i både nacke och rygg och gick och la mig samtidigt som jag nattade Felix, det vill säga 18.45. Vet inte om jag någonsin har lagt mig så tidigt. Ändå känner jag mig dåsig idag också.

Jag vet vad det är jag behöver – jag behöver sova ut en hel natt utan uppvaknanden cirka varannan timma. Felix sover bredvid mig i sängen så jag behöver inte kliva upp för att amma. Men ändå. Det kommer ikapp en till slut om man inte får sova ut. Tänk att få åka bort och sova på hotell en natt. Finns nog ingenting jag hellre skulle göra just nu.

Hur som helst, det jag skulle komma till var att denna trötthet har manifesterat sig på olika sätt i min vardag. Jag glömmer saker och är allmänt disträ.

Idag åkte jag och barnen iväg på ett event som låg en bit utanför stan. Vi hade fått biljetter av min svägerska och skulle möta upp henne och resten av familjen där. När jag parkerat och klivit ur bilen så inser jag att jag lämnat biljetterna hemma. Lockie har precis fått syn på en brandbil och är eld och lågor (hehe) och jag bara: nej men tyvärr, vi måste åka hem igen. SOM TUR ÄR så var de schyssta och släppte in oss ändå när jag förklarade situationen.

Så vi hängde där i några timmar, ägnade oss åt ansiktsmålning, hoppa i hoppborg, spela minigolf. Typiskt roliga grejer för barn. Ett minus var att det regnade hela dagen.

Glömde även helt bort att ta några bilder, förutom denna enda, så den får illustrera detta inlägg.

När jag stod i regnet utanför en foodtruck och väntade på min mat, som tog en evighet, så var det inte bara en utan TVÅ personer som erbjöd sig att dela sitt paraply med mig. När den första personen fick sin mat och var tvungen och gå så kom en annan och knackade mig på axeln och bjöd in mig under hennes paraply. Så fint! Jag vet att jag generaliserar lite nu, men det känns som att en sådan grej aldrig skulle inträffa i Sverige. Det här med att vara nära främlingar är ju i regel något som svenskar inte uppskattar, inklusive jag själv. Därför kändes det ganska obekvämt att stå där och dela paraply med en främling. Men fint var det.

Men för att återgå till mitt nuvarande förvirrade tillstånd. En annan sak som jag bara kan anta är en direkt följd av min sömnbrist är att jag tydligen glömt bort vad det är för tidsskillnad mellan Sverige och Nya Zeeland. Jag ska nämligen gå en onlinekurs (Friday Lab) och efter att jag anmält mig så upptäckte jag att föreläsningarna är på tisdagar 19.00 svensk tid. I mitt huvud fick jag det till tisdag 07.00 nya zeeländsk tid, vilket hade inneburit vissa problem eftersom Todd har jobbmöte och börjar tidigare på tisdagar. Så jag såg framför mig hur jag skulle bli tvungen att ta hand om båda barnen samtidigt som jag försöker delta i dessa online-föreläsningar. Har stressat upp mig över detta i flera dagar – Todd har till och med kollat med jobbet om han möjligtvis kan komma försent till jobbmötena – tills poletten plötsligt trillade ner idag och jag insåg att det blir på onsdagsmorgnar här. Kände mig både lättad och dum när jag insåg mitt misstag. Men mest lättad.

0

En kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *