Nyår och årets första dagar

Sent omsider tänkte jag skriva något om vår nyår och början på 2020. Vi var uppe i Oamaru hos Todds föräldrar. Dessvärre tog jag inte så värst många bilder, för att jag helt enkelt är dålig på att skapa content. Har inga ursäkter. Men jag ska försöka bättra mig.

Hur som helst. Så här fin är utsikten uppe hos hans föräldrar. De hade köpt Kubb lagom till nyårsafton, tydligen finns det på Nya Zeeland nu. Första Ikea-varuhuset öppnar ju inom kort här och precis ALLT ska vara så kallad scandi style känns det som, så inte förvånande att Kubb letat sig hit. Roligt tyckte jag i alla fall, och kände mig lite nostalgisk.

Senare försökte jag knäppa några bilder på mig och barnen, vilket alltid innebär en viss utmaning. En ville vara med, en ville klättra i trappan och live on the edge.

Resten av eftermiddagen (eller ett par timmar åtminstone) spenderade jag med att göra pavlova till efterrätt. En marängtårta helt enkelt. Detta recept hette Cinnamon spiced pavlova with mascarpone cream and butterscotch sauce. Ja, ni förstår ju kanske att den var ljuvlig, om jag får säga det själv. Skulle kunna dricka den där såsen.

På kvällen åt vi god mat, spelade Cards against humanity med skräckblandad förtjusning. Var vaken betydligt längre än jag varit de senaste nyårsaftnarna. Tror jag stöp i säng nångång vid halvtre-snåret.

Morgonen efter vaknade vi upp till ett märkligt ljus ute. Disigt och liksom i sepia. Hela dagen var som en enda lång gryning. Det var alltså röken från Australiens skogsbränder som nått ända till Nya Zeeland. Ofattbart. Det är också helt ofattbart att omkring 500 miljoner djur tros ha dött i bränderna. Fruktansvärt sorgligt.

Så ja. Första dagen på året var stämningen något dämpad. Vi gick knappt ut på hela dagen och på kvällen åkte vi tillbaka hem.

Väl hemma var vi lediga några dagar till, sedan var det dags för mig att jobba. Vi har ju numera postkontor i bokhandeln, så jag har fått lära mig massa nytt. Och lär mig fortfarande, ska tilläggas. Igår fick jag ringa hjälplinjen medan det var lång kö, eftersom något krånglade för mig. Lite stressigt är det, men folk är oftast förstående som tur är.

Det känns ändå som att året har börjat bra, måste jag säga. Jag deltar i 30-dagars yoga med Adriene, som många med mig verkar göra. Och när jag nu har kommit igång så förstår jag inte varför jag väntat så länge med att börja yoga igen. Jag minns hur njutbart det är. Kroppen väcks till liv och jag använder muskler som jag glömt att jag hade. Dessutom älskar jag Adriene, hennes värderingar och allt som hon förmedlar.

Nu ska jag ägna lite tid åt mitt kära manus som jag knappt tittat åt sedan jag skickade in det till tävlingen i december. Såg på Bonnier carlsens Facebook-sida att de fått in 224 manus och då var det fortfarande några dagar kvar av tävlingen. Undrar hur lång tid det kommer ta innan de utser vinnarna.

3

Lämna ett svar

Stäng meny