Livet & vardagen

När jag valde vilken stad jag skulle bo i

Har inte deltagit i Kajsons bloggjulkalender än, men jag hoppar in ändå och skriver ett inlägg. Jag har ju bott i en del olika städer så jag kände mig inspirerad att skriva om det. När jag läser igenom efteråt känns det som att varje stad är som olika liv jag har levt, varje flytt har varit början på en ny era. Precis som det brukar vara antar jag. Jag har dock inte räknat med de gångerna jag flyttade som barn – då hade nog listan blivit för lång.

Göteborg. Jag var nitton år när jag flyttade hemifrån, från Karlstad till Göteborg. I ett år (som kändes som världens längsta) efter gymnasiet bodde jag fortfarande hemma och jobbade extra med att städa trappuppgångar. När jag inte jobbade låg jag på mitt rum och läste, skrev, eller umgicks med min dåvarande pojkvän. Det var han som jag flyttade med. Jag minns inte varför valet föll på Göteborg, men vi skulle båda studera och det kändes som ett bra alternativ. Jag hade kommit in på litteraturvetenskap, och det kändes så starkt att hela livet låg framför mig. Äntligen skulle jag få uppleva nya saker, träffa nya spännande människor. Säga adjö till skurmoppen och trappuppgångarna. Jag vågade knappt tänka på det av rädsla att det skulle tas ifrån mig på något sätt. Mamma grät när vi packade in det sista i bilen och kramades hej då. Jag var den sista av alla fem barnen att flytta hemifrån.

Melbourne. Efter tre år i Göteborg var jag singel, bodde tillfälligt hos min jobbarkompis och hade tagit ett studieuppehåll. Det var nog min roligaste och på samma gång mest vilsna och ångestfyllda period i livet. Jag hade en hund också, som jag skaffade tillsammans med mitt ex. Och plötsligt var jag tvungen att omvärdera allt som jag tidigare hade planerat och som jag ville göra. Tog det ofattbart svåra beslutet att omplacera min hund (skulle kunna skriva ett helt eget inlägg om det – det svåraste beslutet jag tagit.) Hur som helst, jag ville iväg någonstans. Upptäcka världen och allt det där. Tänkte att om jag inte gör det nu så kommer jag aldrig göra det. Så jag började göra research, valde mellan Australien och Kanada och Nya Zeeland. Min bror hade precis varit i Australien, bland annat Melbourne. Och det var nog mest det som gjorde att jag valde den staden. Fixade ett working holiday visa och i oktober 2008 begav jag mig.

Sundsvall. Lite oväntat att jag skulle hamna där av alla ställen. Efter nästan två år i Melbourne hade mitt andra jobbvisum snart gått ut och det var dags att återvända hem. Hade då träffat min nuvarande fästman, som planerade att komma till Sverige några månader efter mig. Väl hemma bodde jag hos mina föräldrar i Karlstad ett tag medan jag sökte lägenhet i Göteborg. Hade förstås sjukt svårt att hitta boende och började tappa hoppet. Jag åkte upp och hälsade på en av mina bästa vänner som bor i Sundsvall. När hon föreslog att jag skulle flytta dit istället så nappade jag på den idén. Fick bo hos dem tills jag hittade något eget. Älskade att bo ute på landet, hjälpa till med hästarna, sitta i sadelkammaren med M på kvällarna och putsa sadlar, dricka ett glas rödvin och prata bort hela kvällen. Efter efter par månader hittade jag en lägenhet, i november åkte jag ner till Stockholm och hämtade Todd som kom med flyget från Melbourne. Det var snöigt och kallt i Sundsvall och han blev nog lite chockad över den radikala förändringen. Jag jobbade som personlig assistent och på hemtjänsten. Todd fick efter ett par månaders jobb som snöskottare. Han, som typ aldrig hade upplevt riktig vinter, skottade nu snö från taken.

Lägenheten i Sundsvall. Fortfarande den finaste lägenhet jag bott i.

Göteborg igen. Vi blev dock inte kvar i Sundsvall så länge. Snön tog ju slut och Todd stod återigen utan jobb. Vi ville till Göteborg. Till slut fick jag tag på en andrahandslägenhet i Krokslätt och i maj 2011 gick flyttlasset från Sundsvall till Göteborg. Där bodde vi kvar till hösten 2017.

Dunedin. Och här bor vi alltså nu. Efter sju år i Sverige ville Todd hem till Nya Zeeland. Vi hade pratat om det många gånger, men det var först nu som vi båda var på samma nivå och kände att det var dags att ge det en chans, om vi någonsin skulle göra det. Har skrivit ett blogginlägg om hur det var att gå igenom hela den processen, med visumansökningar och allt. Anledningen till att det blev just Dunedin är för att Todd har bott här förut och han har familj här, så det kändes som ett naturligt val.

Nu blir det förhoppningsvis inte någon flytt på ett tag, även om jag stundtals inget annat vill än att flytta hem till Sverige igen. Får glädjas åt att vi ska åka dit och hälsa på om bara några månader. Just nu är det här hemma, och det är en rätt så vacker plats att kalla hem.

Detta är en del i Kajsons julkalender som du kan läsa mer om här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: