Allmänt

Min mentala årstidsförvirring

Idag har det snöat i Dunedin. Det började i själva verket igår kväll, först med regn och hagel som sedan övergick i snö. Och när jag tittade ut genom fönstret imorse låg det ett tunt lager på marken. Eller ja, att ens kalla det ett lager är väl att ta i. Det låg några flingor på marken. Kul med snö, men lite väl futtigt ändå. Det kunde väl åtminstone snöa såpass mycket att ungarna kunde göra en snögubbe. Kom igen, liksom. En kvart senare hade det smält bort. Ändå är det sådana snöfall som gör att folk nästan stannar hemma från jobbet här.

Nu är det alltså augusti, vilket innebär sista vintermånaden på Nya Zeeland. Jag har ännu svårt att förlika mig med tanken på att september innebär vår för min del. Missförstå mig rätt, jag ser ju helt klart fram emot våren och varmare dagar. Men det sitter så djupt inpräntat i mig att september är början på hösten. Inte så konstigt eftersom jag levt större delen av mitt liv på den nordiska halvklotet.

Hösten innebär för många, inklusive mig själv, en känsla av nystart. Det har alltid varit den tid på året då jag liksom ställer om mentalt, går in i en ny fas. Den känslan har jag nu också, vilket skapar en viss förvirring hos mig, eftersom det snart är vår. I september börjar jag jobba igen efter ett års föräldraledighet, Felix kommer börja förskolan. Så ja, vi går in i en ny fas i livet. Och jag tänker att det borde ju vara höst!

Att i princip alla som jag följer i sociala medier och de vars bloggar jag läser befinner sig i Norden och skriver om att hösten är på gång, adderar ju ytterligare till min mentala årstidsförvirring. Jag sugs in i känslan av höstmörker, murriga färger, löven som faller från träden.

Jag undrar hur det kommer se ut i fortsättningen, så länge vi bor kvar här. Kommer min nystartskänsla infalla i mars/april när det börjar bli höst eller kommer våren innebära en nystart istället? Kanske både och? Hur lång tid kommer det ta att vänja sig?


6

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *