Julia Camerons 12-veckorsprogram i kreativitet – vecka 1

Nu har jag kört en vecka av Julia Camerons program från boken Lev Kreativt. Kapitel ett har titeln Återerövra din trygghet och det är alltså vad fokus ligger på första veckan. Förutom de två övningar som man gör löpande genom hela programmet, morgonsidor och konstnärsträffen, så har den här veckans övningar bland annat inneburit att man ska göra tidsresor och hitta fiender till ens kreativa självkänsla. Men också skriva ner personer som tagit ställning för ens kreativitet och situationer där man känt sig uppmuntrad. Skriva försvarsbrev och skriva tackbrev.

Vad tyckte jag om veckans övningar?

Ärligt talat kände jag inte riktigt att jag fick ut så mycket av just dessa övningar. Kanske för att jag haft mycket att göra den här veckan och inte kunde lägga tillräckligt med tid och fokus på dem, eller kanske för att de helt enkelt inte tilltalade mig. Jag hade dessutom svårt att komma på specifika exempel, kände att jag tvingade fram svar till övningarna. Julia Cameron skriver: “Man måste alltid erkänna kreativa skador och sörja över dem. Annars bildas kreativ ärrvävnad som hindrar tillväxt.” Kanske får jag återkomma till den här veckans övningar och se om det ger ett annat resultat längre fram.

Annars uppskattade jag verkligen mycket ur det första kapitlet. Hon skriver om att läka kreativa blockeringar och att vår kreativa sida är ett inre barn. Konstnärsbarnet, som hon kallar det. De andliga inslagen i boken kan man välja att ta med en nypa salt om man vill, ifall man inte är lagd åt det hållet. Själv väljer jag att läsa universum när hon skriver om Gud, för att lättare kunna ta det till mig. Det är alltså inte så att man måste vara religiös eller troende för att få ut något av programmet, men ett visst mått av andlighet kan säkert hjälpa.

I slutet på veckan ska man ägna ungefär tjugo minuter åt att svara på några frågor och skriva om hur veckan har sett ut, om man kommit till några insikter, och så vidare. Här är frågorna och mina svar.

Hur många dagar har du skrivit dina morgonsidor den här veckan? Vad tyckte du om att göra dem?

Jag har skrivit morgonsidor alla dagar förutom en. Glömde bort det totalt en morgon och kom på det först framåt förmiddagen. Så då fick det vara. Första morgonen skrev jag i mitt anteckningsblock som har A5-sidor, sedan läste jag att det helst ska vara A4-sidor så resten av veckan skrev jag i mitt kollegieblock. Slutsats: tre A4-sidor är mycket text att skriva tidigt på morgonen!

Så vad tycker jag om morgonsidorna? Vissa morgnar har det känts härligt att sitta och ösa ur sig ord, andra morgnar har jag känt oerhört stort motstånd och mest tvingat fram ord. Fyllt sidan bara för att.

Framförallt är det en väldigt märklig känsla att skriva tre sidor text som man sedan inte ens ska läsa efteråt, och kanske till och med kasta bort. Befriande och frustrerande på samma gång. Måste väl släppa tanken på att allt måste bli något. Julia Cameron menar att morgonsidorna är den kreativa läkningens viktigaste redskap, så uppenbarligen är det en väsentlig del av processen. Gillar verkligen det här stycket ur boken:

När folk frågar: “varför skriver vi morgonsidor?” säger jag: “För att komma till andra sidan. De tror att jag skojar, men det gör jag inte. Morgonsidorna tar oss med till den andra sidan: den andra sidan av vår rädsla, av våra negativa känslor, av våra lynnen. Framförallt tar de oss förbi vår Kritiker. När vi är utom räckhåll för Kritikerns babblande hittar vi vår egen tysta kärna.

Gick du på din konstnärsträff den här veckan? Vad gjorde du? Hur kändes det?

Den här övningen innebär alltså att man ska planera in en träff med sig själv en gång i veckan, ungefär två timmar, då man ägnar sig åt att ge sitt kreativa medvetande näring. “Konstnären i dig behöver komma ut, skämmas bort och känna att någon lyssnar på den”, skriver Cameron.

Jag gick på min konstnärsträff idag. Tog en långpromenad och lyssnade på Bodil Malmstens dikt Det här är hjärtat. När jag lyssnat färdigt på den lyssnade jag på några dikter av Edith Södergran. Sedan musik en stund, och sedan gick jag bara med mina tankar. Var ute i ungefär två timmar och gick över 12 000 steg. Nästa gång går jag kanske och sätter mig någonstans istället.

Nej, men det var faktiskt otroligt givande. Under slutet av promenaden kom jag plötsligt på en ny, och mycket bättre titel, på barnboksmanuset. Fick en tydligare bild av miljön också. Kände att jag fick ett litet genombrott.

Gjorde du några andra upptäckter den här veckan som du tror kan vara viktiga för din läkning?

Jag insåg vikten av att låta skrivandet ta plats när jag inte sitter framför datorn eller med pennan i handen. Det är så mycket som kan hända om jag tar en promenad istället, eller gör något helt annat. Det här vet jag ju egentligen redan, men ändå envisas jag ofta med att sätta mig med mitt manus och räkna med att orden ska komma bara sådär. I själva verket behöver jag vara i den världen först, och låta orden komma sen.

Nästa vecka är det dags för kapitlet Återerövra din identitet. Såhär skriver Cameron: “Essäerna och verktygen syftar till att styrka din identitet, din känsla av ett tydligt eget jag.” Vill du läsa vad jag skrev förra veckan, om att påbörja programmet, så hittar du det inlägget här.

0
DELA:

Detta inlägg har 5 kommentarer

  1. Åh så spännande att följa! Jag påbörjade för ett år sedan, men hoppade av efter en månad. Jag klarade inte av media deprivation 😀 Kände idag att jag ville ge det en chans igen och snubblade över din blogg, så roligt att få följa din resa!
    En teknisk fråga: Skriver du alla skrivövningar och check in för hand eller på datorn?

    1. Så roligt! Hoppas du kommer igång med det igen. Jag skriver allting för hand, men det är säkert vilket som hur man gör. Förutom morgonsidorna, de rekommenderar hon att man alltid skriver för hand. Lycka till, och dela gärna med dig av hur det går för dig också!

  2. Håller med dig helt och fullt om vikten av att låta skrivandet ta plats, även när man inte sitter vid datorn. När man skriver är man upptagen av själva författandet, men när man t ex promenerar, sitter i bilen, eller viker tvätt, då är det fritt fram att reflektera över sina karaktärer och handlingen på ett betydligt friare sätt. Och det är då de bästa insikterna och idéerna ofta infinner sig. Om du frågar mig;) Hoppas att du får en fin, och skrivande vecka!

    1. Precis så! Och själva skrivandet flyter så mycket bättre när man fått de insikterna.

Lämna ett svar

Stäng meny