Allmänt

Ju längre tid det går desto svårare blir det…

Ja, det har liksom gått och byggts upp ett motstånd hos mig de senaste veckorna inför att blogga, eller egentligen skriva över huvud taget. Inte så konstigt kanske eftersom jag har haft ofantligt mycket att göra. Men nu vill jag komma igång igen. Nu är det skärpning.

Den senaste månaden har jag alltså ägnat mig åt att skriva färdigt min C-uppsats i litteraturvetenskap. Och nu är det gjort! Jag har blivit godkänd, jag överlevde opponeringen (det gick till och med riktigt bra!) och jag behövde inte ens göra några kompletteringar. Sådan otrolig lättnad att jag äntligen fick tummen ur. Den där jäkla uppsatsen har legat halvfärdig sedan hösten 2012 och jag hade i princip förlikat mig med tanken på att jag inte skulle skriva klart den. En kandidatexamen i litteraturvetenskap liksom, vad ska jag med det till? Så gick tankarna ungefär. Kanske mest en slags försvarsmekanism, ett sätt för mig att hantera det faktum att jag var såå nära och sedan inte slutförde det. Men så bestämde jag mig ändå för att ta tag i det. En stor anledning till detta var att vi ska flytta till Nya Zeeland till hösten och då är det ju ändå rätt skönt att ha  det på CV:t när det är dags att söka jobb där.

På tal om Nya Zeeland och jobb –  för ungefär en månad sedan såg jag att de sökte en barn – och ungdomsbokansvarig till University Book Shop i Dunedin (staden som vi ska flytta till). Det var första gången jag bestämde mig för att kolla lite jobbannonser i Dunedin och den första annonsen jag såg var alltså denna:

IMG_2069

När jag sedan började läsa och såg att de inledde med att citera Astrid Lindgren så kände jag att jag verkligen måste höra av mig till dem, även om det är några månader kvar tills jag kommer befinna mig där. Och i förrgår fick jag ett svar från butikschefen! Hon skev ett ganska långt och fint mejl, och avslutade med att säga att även om det inte finns några garantier för att de kommer behöva personal i september, så vill hon gärna att jag hör av mig när vi är på plats. Alltså, sådan lycka! Jag var inne i den bokhandeln när vi var i Dunedin sist och kände direkt att jag skulle vilja jobba där. Nu är det ju så klart inte säkert att det blir så, men att hon ändå svarade med  någonting mer än typ ”tack för visat intresse, men vi har redan anställt någon” känns rätt positivt. Nu gäller det bara att visumet blir färdigt och sen är det dags att säga upp lägenheten och boka biljetter. Det hugger till lite i magen när jag inser hur kort tid det är kvar. En pirrande förväntan med inslag av viss panik.

Nu ska jag lägga ifrån mig datorn och plocka upp boken jag håller på med. Så skönt att inte plugga längre och bara kunna fokusera på att njutningsläsa. Just nu läser jag Johannes Anyurus De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Och snacka om njutningsläsning! Vilket språk han har. Smaka på den här formuleringen till exempel: ”Ordet var ljudet av en port som slog igen inuti honom.” Älskar den!

0

2 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *