Livet & vardagen

Jag är tillbaka

Efter några månaders frånvaro känner jag nu att det är dags att ta sig i kragen och börja blogga igen. Det är inte som att det har hänt så mycket sen sist, förutom den lilla detaljen att jag (vi) har flyttat till andra sidan jordklotet.

Så nu sitter jag i vårt nya hus, i Careys bay i Nya Zeeland. Lyssnar på fågelkvittret utanför fönstret och sveper med blicken över den ofantliga röran på golvet samtidigt som jag gör mitt bästa för att ignorera den.

Såhär ser baksidan av vårt hus (plus barn) ut:

IMG_3359

Snart fem månader har gått sedan vi flyttade. Kan inte riktigt förstå det, jag var faktiskt tvungen att räkna på fingrarna några gånger. De senaste månaderna har inneburit en salig blandning av spänning, stress, hemlängtan och slutligen en slags vardag som vi har landat i. Jag har fått jobb i en fantastisk bokhandel, den som jag skrev om för några månader sedan (University Bookshop Dunedin). Nu är jag fast anställd där och det känns super. Saker och ting faller på plats, men det tar ju lite tid det här med att starta om helt från början.

Vi kan åtminstone njuta av en fin utsikt från huset medan vi skrapar ihop pengar för att ha råd med alla nödvändigheter.

IMG_3405

Och såhär ser det ut i området…

IMG_3429

Nu tror jag att L vaknar snart och jag ska passa på att hinna läsa en stund innan dess. Så det här får bli en liten uppvärmning inför förhoppningsvis lite fler inlägg framöver.

 

3 kommentarer

  • Marie: Mitt skrivliv

    Så himla roligt att höra hur du har det! Jag har faktiskt funderat på hur det gått, stort grattis till fast jobb – i en bokaffär dessutom, den lyckan. Underbara Nya Zeeland, i Dunedin har jag till och med varit. Nu längtar jag tillbaka 🙂

  • Marie: Mitt skrivliv

    Självklart! 🙂
    Ja, att jobba i bokhandel är en liten dröm faktiskt. Även om det säkert är betydligt mer jobb än jag vill låtsas om 😉
    Jag var i Nya Zeeland för tio år sedan, så det börjar vara ett tag. Förhoppningsvis blir det en resa till innan det är dags att lägga igen ögonen för gott, även om det är en resa i längsta laget. Drömmen är att gå Routeburn track.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: