Allmänt

Gårdagens äventyr och tankar om bloggen

Det är tidig morgon och jag ligger i sängen och tänkte försöka hinna hafsa ihop ett blogginlägg. På tal om att hafsa ihop så har jag tänkt en del på kvalitet och kvantitet när det gäller bloggen på sistone. Är det viktigare för mig att alltid skriva väl genomtänkta och intressanta inlägg eller är det viktigare att faktiskt skriva något alls, även om resultatet blir någonting mediokert? Hur höga krav ska jag ställa? Detta är ju retoriska frågor eftersom jag såklart måste avgöra det själv. Men ja, jag spekulerar bara såhär på morgonkvisten.

Läste hos en annan bloggare (minns ej vart) att det värsta för hennes kreativitet är att ta en paus från skrivandet (i det här fallet bloggen) eftersom hon då får väldigt svårt att komma igång igen. Tror att jag fungerar likadant. Men med det sagt så måste jag också tillåta mig att ta en paus om det behövs. Livet kommer liksom emellan ibland och så får det vara. Jag tror bara att eftersom jag tidigare har haft ett antal långa svackor när det gäller bloggandet, så är jag nog rädd att hamna där igen. Måste se till att göra det till en vana.

Nåväl, går vidare från det där nu. Det är för tidigt på morgonen och tankarna har knappt hunnit vakna till liv. Kommer ingenstans känner jag.

Idag ska vi åka upp till Oamaru. Todds mamma fyller 60. Jag ska göra färdigt en chokladkaka som står i kylen. Den blev en sådan succé när jag bakade den till Todds födelsedag för några veckor sedan att jag nu gör samma igen.Tryffelkladdkaka – Roy Fares recept. Jag lade dock till rostade macadamianötter ovanpå och är rätt säker på att jag förbättrade hans recept, om man nu får vara så självgod och hävda det.

Igår hade jag en fin förmiddag med Hanna, vi åkte runt på lite sightseeing.

Gick genom en minst sagt snårig skog för att ta oss ut till stranden där dimman var tät och luften kylig. Ångrade att jag inte tog på mig mer kläder när jag gick runt där och huttrade.

Åkte vidare till en annan strand där det var lika mycket dimma. Sedan blev vi alldeles för kalla och bestämde oss för att åka hemåt. Där var det istället soligt och vi kunde sitta och värma upp oss en stund.

Eftermiddagen som följde var allt annat än lugn och harmonisk. Det var mat som brändes på spisen, översvämning i tvättstugan, och diverse andra missöden. Ska inte gå närmre in på det nu. Men det där med att en olycka sällan kommer ensam kändes minst sagt träffande i det läget.

***

Nu är det ett dygn senare, det är tidig morgon och vi är uppe i Oamaru hos barnens farmor och farfar. Så kan det gå, ibland tar det en smärre evighet att bli klar. Egentligen hade jag inte så mycket mer att säga just nu. Igår var det Alla hjärtans dag; en högtid, eller vad man nu ens ska kalla det, som i regel ägnas noll uppmärksamhet hos oss. Så även detta år. Men ett Glad alla hjärtans dag kan jag ju kosta på mig. Så glad alla hjärtans dag hörni, hoppas den var till belåtenhet!

0

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *