vardagligt

Födelsedagsfirande på akuten

Igår fyllde min kära sambo år. Dagen bjöd på strålande sol och vi bestämde därför att vi skulle fara iväg och bada. Vi packade ihop en picknick och gjorde oss redo att åka. Dessvärre hade treåringen lite för bråttom nerför stentrappan och dök istället ner med huvudet före. Så den planerade badutflykten blev istället en tur till akuten där han fick läppen hopklistrad. Behövdes inga stygn som tur var. Tre tänder skadades lite men ingen var lös.

I sådana här situationer, när barnen skadar sig (eller barnet ska jag säga, bebisen är än så länge inte så olycksbenägen), så undrar jag hur jag skulle reagera om något riktigt allvarligt hände. För trots att jag försöker hålla huvudet kallt så är jag rätt så kass i krissituationer. Igår lyckades jag i alla fall tänka lägg en kall och blöt handduk över munnen, kolla så att tänderna är okej. Få inte panik över allt blod. Ungefär så. Medans händerna skakade och jag försökte samtidigt lugna ner och trösta.

Tänker på hur mycket jag själv råkade ut för som barn, för att inte tala om mina bröder. Vi skadade oss ju jämt och ständigt. Hur pallar man som förälder? Vänjer man sig? Blir man mer härdad? Det var så hjärtskärande att se honom ligga där på sjukhussängen med sin svullna och såriga läpp. Och då var det liksom inte ens något värre än så. Tänker på om det allra värsta skulle inträffa – att ens barn drabbas av någon allvarlig sjukdom. Och så får jag nästan svårt att andas bara jag närmar mig den tanken så i ren försvarsmekanism skriker hjärnan stopp och jag avleder tankarna in på något annat. Föräldraskapet alltså – ett helt paket med ungefär lika mycket ångest som glädje.

Vi behövde i alla fall inte stanna så länge på akuten. Dessutom, konstaterade vi när vi satt där på rummet, så var det åtminstone såpass svalt därinne att båda barnen kunde sova en stund. Silver lining liksom.

Väl hemma bakade jag en tårta som eventuellt kan vara den godaste jag någonsin gjort, om jag får säga det själv. Eller i själva verket var det väl mer en kaka än en tårta, men nåväl. Tryffelkladdkaka med macadamianötter ovanpå. Och massa grädde till såklart. Helt ljuvlig.

Sedan satt vi ute på balkongen under vårt nya fina skynke, tills solen gick ner. Då gick vi in och spelade quiz en stund, och kollade på ett avsnitt av Sex Education som verkar vara serien ALLA älskar just nu. Den är ju otroligt underhållande så jag förstår varför. På tal om det, så ska jag gå och kolla på sista avsnittet nu. Och äta mer kaka.

0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *