Allmänt,  Tips

Ett bra sommarprat och sommar mitt i vintern

Det är juli månad och dagarna bara går. För två dagar sedan hade jag namnsdag. Påmindes om detta av en gammal klasskompis som skrev på Instagram och grattade. Jag är hopplös på att komma ihåg min namnsdag. Kanske för att Mirjam som namn hamnade i almanackan relativt sent? Jag vill i alla fall minnas att min namnsdag uppmärksammades när jag var kanske sju år, just för att mitt namn inte haft en namnsdag tidigare. Jaja, nog om detta, nu har jag skrivit namnsdag alldeles för många gånger.

Och det jag ville göra var faktiskt att tipsa om Caroline Farbergers sommarprat. Jag lyssnade på det igår och tyckte det var otroligt bra. Hon berättar öppet om sin könskorrigering, om resan från man till kvinna. Om hur det är att genomgå en sådan process som högre näringslivschef, hur hon har blivit bemött inom yrkeslivet och av familjen. Det handlar om att våga konfrontera sig själv mitt i livet, om könsnormer, jämställdhet, makt och ansvar. Ett sommarprat som var både drabbande, vemodigt och glädjefyllt.

Så intressant att höra henne prata om hur hon blivit medveten om strukturer på ett helt annat sätt nu när hon lever som kvinna och inte längre tillhör den priviligierade gruppen. Och framförallt hur det ser ut inom näringslivet. Hon berättade om hur hon suttit (som man) i något styrelsemöte och chefen nöjt slängt ur sig: så bra att vi är en helt jämställd grupp, lika många män som kvinnor. Varpå alla skruvade besvärat på sig, eftersom kvinnorna som var med på mötet var chefens sekreterare, hans assistent, och så vidare… Poängen var att männen i rummet satt på maktpositionerna och ändå var det i chefens världsbild jämställt.

Musiken var kanske inte min kopp te, men det andra vägde upp. Och när det gäller sommarprat så är självklart det som sägs viktigare än musiken.

På tal om sommarprat, så har det idag varit ungefär 16 grader varmt här i Dunedin. Inte riktigt sommarvärme kanske, men närapå. Och det är alltså mitt i vintern. Vi åkte i alla fall till ett café nära stranden, jag och min svägerska och varsitt barn.

Där satt vi och snackade, bland annat om det emotionella arbete som faller på kvinnor, och hur man ibland bara känner för att dra. Och att det på många sätt vore lättare att inte vara medveten om allt detta. Kanske är det nyckeln till en lycklig tillvaro? Att vara dum och glad. Nåväl, jag tipsade om boken Fed up i alla fall, trots att jag inte läst den ännu. Men jag ska, snart.

Det här inlägget skulle egentligen ha blivit en recension av ett sommarprat och ingenting annat, men jag gled visst iväg åt några olika håll. Så kan det bli. Så kan det gå. Nu ska jag eventuellt kolla på det näst sista avsnittet av Game of thrones. Har haft de två sista avsnitten kvar hur länge som helst nu och orkar inte riktigt ta tag i det.

2

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *