Elva år tillsammans

I lördags var vi ute och åt middag och firade Todds födelsedag. Vi är i regel lite för dåliga på att ha barnfria kvällar, det blir liksom väldigt sällan av. Men nu bor ju ändå barnens farmor och farfar nära så vi får passa på lite oftare. Och Felix är såpass stor nu att jag är 0% orolig för att han inte ska somna eller att han ska gråta sig förtvivlad efter oss. Han klarar sig fint. Okej, han hade visserligen ramlat och fått en stor bula i pannan när vi var ute. Men det händer ju i princip dagligen med den ungen.

Insåg i alla fall hur skönt det var att ha kommit till den punkten då man kan gå ut och njuta av en kväll tillsammans utan att känna någon som helst oro över hur barnen har det. Och vi hade en himla rolig kväll, åt god mat (tacos), drack gott vin. Satt på en uteservering. Pratade och skrattade en massa.

Det kanske är en positiv grej med att gå ut mer sällan – att man uppskattar det desto mer. Fint också att det fortfarande kan kännas nästan nytt och pirrigt efter 11 år tillsammans. Svårt att fatta att det var så många år sedan jag fick syn på Todd på ett kafé i Melbourne. Sedan blev vi kollegor och resten är, som man säger, historia.

Jaja, nog om kärlek nu. Det är februari och jag känner mig taggad på en ny månad. (Taggad på en ny månad? Vem är jag ens?) Igår fyllde jag i alla fall i en ny habit tracker för nästa månad. En del av mig vill fortfarande revoltera mot klyschiga citat och det som ibland känns som en hysterisk jakt på hälsosamma vanor och En sund livsstil, etc. Men. Faktum är att det fungerar väldigt bra för mig just nu. Så jag får nog inse mig besegrad.

Läser en bok just nu som heter The Source, av Dr Tara Swart. Hon är hjärnforskare och läkare och hon skriver om hur man kan bryta negativa tankemönster och uppnå vad man vill få ut av livet. Mycket handlar om attraktionslagen, något som lätt kan avfärdas som flum, men hennes vinkel är utifrån de senaste rönen inom hjärnforskningen. Väldigt spännande att läsa om! Ska skriva mer om den sen när jag läst ut.

3

Detta inlägg har 4 kommentarer

  1. Så roligt att kika in på din uppdaterade hemsida. Jättefin ju! Läser ju jämt i telefonen och då blir ju inte upplevelsen densamma. Inte heller går det att kommentera därifrån.
    Grattis till era elva år! 🙂

    1. Tack! Så märkligt att det inte gick att kommentera. Jag kollade på telefonen nu och det verkar fungera, bara du klickar på inlägget så att hela kommer upp.

  2. Jag har bott i NZ sedan 2008, 12år nu. Vi har tre barn jag och min fru. Hon är född England håller brittiskt pass men växt upp här i Wellington sedan hon var 2år gammal.

    Vi ska flytta tillbaka till Sverige om två år. När man bott här efter ett x antal år inser man hur isolerad man är. Barnen har träffat min familj en gång, vi reste själva förra året sedan 2008. Dom kan inte ett ord svenska heller för bara jag som pratar Svenska och barn lär sig av sin omgivning. Något ord kanske.

    Visst, naturen är fin titta på i NZ men gå i den får du bara göra där DOC har sagt du får. Jag växte upp i Småland på landet, bara ut och gå på vilken skogsväg du ville. Barnen kunde leka i skogen och aktivera sig, här måste man köra dom överallt.

    När dom börjar skolan måste du packa deras mat, tiderna är knepiga 0900 – 1500 och alla skolor har inte before and after school care och det kostar. Dagis skinnade oss levande, men när dom blev tre då sjönk avgiften.

    Vi äger vårat hus, detta är vårt andra jag renoverar, men jävla skit hus här. Vårat hus är värt NZD 500 000 och ingen isolering i golv, och väggar. I Sverige hade jag fått ett jätte fint hus för dom pengarna. Fönstren är enkel glas, vartenda morgon måste jag dammsuga fönstren ifrån kondens på vintern. Hela huset måste vädras ut annars kan ungarna få problem med lungorna. Sådant hade vi aldrig i Sverige.

    Vi har haft inbrott tre gånger, inte samma hus men en gång tog dom 300 items, mat och konserver, förstörde fönster och bröt upp garage dörren. De andra gångerna har det varit tvn och datorn och Playstation. Vi har nu en rottweiler och en schäfer sedan vi köpt hus, annars får man ju inte ha hund.

    Maten ska vi inte prata om, våran maträkning är mer än huslånet! Hjälp får vi inte heller, för vi ”tjänar” för mycket. Då är vi båda legitimerade Sjuksköterskor

    Det var negativt, men jag önskar jag aldrig flyttade hit och hade barn här. Jag har tur min fru har sin familj i England och tyvärr ingen kontakt med sina föräldrar i Wellington längre (lång historia) så hon är villig flytta men det har inte alltid varit så. Förr ville hon icke flytta för att starta om i Sverige, lära sig språket osv. Vilket låste mig här, det var stanna här eller lämna men då lämna barnen också. Så jag hoppas du har ett kontrakt med din man den dagen du vill flytta hem, för det kommer du vilja, hur ska ni då göra med barnen. Hague konventionen stoppar ju dig ifrån att åka utanför NZ utan hans medgivande. Planera alltid för det värsta. Nya Zeeländska män har en tendens gnälla till sig sina partners hit sen är dom låsta. Gott om brittiska kvinnor som har fått välja mellan barnen eller åka hem.

    Vill ni ta barnen någonstans finns det ett vattenland i Napier, splash planet. Ni har en del aktiviter i Rotorua också. Annars är det Gold Coast när ditt yngsta är lite äldre.

    Vi bor på nordön i Waikato.

    1. Oj! Det var mycket negativt du hade att ösa ur dig. Jag förstår inte vad syftet med den här kommentaren är? Att försöka få mig att må dåligt över vårt beslut att flytta till Nya Zeeland? Med risk för att låta som en hobbypsykolog så verkar det som att du projicerar dina problem på mig.

      Tråkigt att höra att du har vantrivts här och att du ångrar beslutet att flytta hit, men det betyder ju inte att så är fallet för mig. Överlag tror jag att våra upplevelser av att bo här skiljer sig rejält. En del saker håller jag med dig om (kostnad för förskola till exempel och att många av husen inte håller hög standard) men mycket kan jag inte relatera till alls. Att du dessutom säger att jag definitivt kommer vilja flytta hem en dag – det var ett djärvt påstående med tanke på att du överhuvudtaget inte känner mig.

      Det finns både för – och nackdelar med att bo här, precis som i Sverige eller vart som helst. Ja, det kostar generellt mer här men det är mycket annat som väger upp.

      Vad gäller besök till Sverige så har vi redan varit där en gång sedan vi flyttade hit för cirka två år sedan och vi hoppas kunna åka åtminstone vartannat år. Mitt äldsta barn pratar både svenska och engelska flytande (yngsta har inte börjat prata så mycket än men vi pratar svenska med honom dagligen). Vi behöver inte köra överallt, utan kan till exempel ta en kort promenad från där vi bor så är vi i botaniska trädgården där barnen kan springa omkring och aktivera sig så mycket de vill.

      Och angående ditt påstående att ”nya zeeländska män har en tendens att gnälla till sig partners hit sen är dom låsta”. För det första så kan vi nog enas om att du generaliserar lite? För det andra så är det förolämpande att du antyder att jag flyttade hit för att min partner tjatade hit mig. Det var ett beslut vi nådde fram till tillsammans, som två vuxna människor. Och om jag en dag vill flytta tillbaka till Sverige så är jag övertygad om att vi kan lösa det utan något kontrakt. Att alltid planera för det värsta låter som ett jobbigt sätt att leva sitt liv på. Men tack för omtanken. Hoppas ni får det bra när ni flyttar tillbaka!

Lämna ett svar

Stäng meny