Nya Zeeland

Det stora inlägget om hur det är att bo i Nya Zeeland

Jag fick en läsarfråga angående hur det är att bo och leva i Nya Zeeland och tänkte att jag skulle ägna ett inlägg åt att besvara den frågan.

Vad saknar du där som du hade i Sverige? Vad uppskattar du med Nya Zealand som inte fanns i Sverige? Hur är det att föda barn och uppfostra sina barn där som svensk?

Om jag tänker bort det faktum att Nya Zeeland ligger så oerhört långt bort från Sverige (och typ resten av världen känns det som) så är det otroligt fint att bo här. Naturen är helt magisk, livsstilen är avslappnad och människorna är väldigt trevliga och öppna.

Men om jag ska börja med det jag saknar här (bortsett från det uppenbara: familj och vänner i Sverige) så är det först och främst den ekonomiska tryggheten. Det är dyrare att bo här och man har inte samma sociala skyddsnät. Matkostnader är något högre, barnomsorgen likaså, och inkomsterna är just nu lägre än de vi hade i Sverige. Nu är jag dessutom föräldraledig och vi får klara oss på en inkomst. Så att slippa ha ekonomin som ett ständigt orosmoln – det saknar jag allra mest med att bo i Sverige. Jag saknar också att vara varm inomhus på vintern. Husen här är i regel dåligt isolerade och där vi bor, på södra halvön, blir vintrarna ändå rätt så kalla. Jag vänjer mig aldrig vid att behöva frysa inomhus. Tycker också det är jobbigt att köra bil på vintern (utan vinterdäck!), när vägarna blir isiga och det är branta backar överallt.

Saker jag uppskattar med att bo här: Folk är generellt prestigelösa och ganska obrydda om att ha de senaste prylarna, snygga kläder, nya bilar och nyrenoverade kök. Det jämförs inte så mycket som jag kan tycka att det görs i Sverige, och det tycker jag är rätt befriande. Det finns dessutom, åtminstone i staden vi bor i, en genuin vilja att hjälpa människor. Obs, säger inte att det inte förekommer i Sverige såklart, men jag var rätt häpen över hur folk som vi inte alls kände verkligen tog sig tid och försökte hjälpa oss när vi var nyinflyttade. Tipsade om jobb och såna saker. Eller grannar som bara: här, ta med er frukt och grönsaker från vår trädgård, ta så mycket ni vill! Här har ni en hög med böcker till barnen, vi använder de ändå inte längre. Jag upplever att det inte finns samma rädsla hos folk här för att verka påträngande, eller ”vara i vägen”. På både gott och ont kanske.

Jag uppskattar (nej, jag älskar) naturen. Att åka till stranden när som helst på året, att åka på en liten roadtrip och upptäcka nya ställen. De vackra omgivningarna skänker lugn och glädje. Jag tycker om kulturlivet här (inte för att jag hinner uppleva det så mycket med två småbarn, men jag vet att det finns där borta i horisonten och snart ska jag nog ta mig dit).

Att föda barn och uppfostra barn här då? Jag blev ju gravid bara ett par månader efter att vi flyttat hit. Den processen såg lite annorlunda ut än i Sverige. Eller ja, själva graviditeten fortlöpte ju som vanligt, men det runt omkring var annorlunda. Jag fick börja med att välja en barnmorska själv, genom att gå in på en sajt och läsa om de olika barnmorskorna i vår region. Vissa väljer tydligen ut en hel drös som de sedan intervjuar innan de bestämmer sig för ”the perfect match.” Jag, som har varit van att bara få en tilldelad och vara nöjd med det, valde ut en som jag tyckte lät vettig och henne fick det bli. Och det blev bra.

Sedan har man samma barnmorska under graviditeten, förlossningen och även under de första sex veckorna av barnets liv. Jag fick dock en annan barnmorska under förlossningen, eftersom vår bebis bestämde sig för att komma när min ordinarie hade sin lediga helg. Men jag hade redan träffat hennes ersättare, så vi var inte obekanta. Under de första sex veckorna efter att barnet har fötts gör de alltid hembesök och man behöver inte lämna huset för att ta sig iväg till dem. Så sammantaget kan jag säga att min upplevelse var oerhört positiv och jag tycker att de har ett mer välfungerande system här. Det är gratis också, skall väl tilläggas.

Vad gäller föräldraledighet och förskola är det dessvärre inte lika positivt. Jag hade egentligen bara rätt till sex månaders föräldraledighet, men lyckades förhandla med min chef och fick ett år. Då är det ändå bara sex månaders betald föräldraledighet. Förskolan kostar i runda slängar 5500 i månaden, om barnet går där 40 timmar i veckan. Efter att barnet fyllt tre får man 20 timmar gratis. Vår fantastiska premiärminister Jacinda Ardern har dock infört flera positiva förändringar, bland annat får barnfamiljer numera 60 dollar i veckan som ett slags barnbidrag. Ungefär 1400 kronor i månaden. Så det blir sakta men säkert bättre.

Men om man bortser från att det kan vara ekonomiskt utmanande så är Nya Zeeland ett utmärkt land att uppfostra sina barn i. Det finns gott om roliga aktiviteter där vi bor och klimatet gör att det är lättare (och trevligare) att vistas utomhus året om. Man behöver inte gå i ide eller klä på sig fjorton lager när det är vinter. Vi har många barnfamiljer i vårt område och det är ett tajt community. Folk är hjälpsamma och måna om att det ska finnas en sammanhållning.

Så sammanfattningsvis finns det en del positivt och en del negativt med att bo här, såsom det brukar vara antar jag. Men nu ska jag ta och runda av innan det här blir alltför långdraget. Hoppas du fått en uppfattning om hur det är att bo och leva här. Fråga gärna på om du/ni undrar över något mer!


Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin’ om du vill ha koll på när jag uppdaterar eller om du vill spara inlägg till senare.

44

10 kommentarer

  • Jennifer Sandström

    Kul och intressant att läsa om. Det där att få välja sin barnmorska kändes väldigt långt ifrån hur det fungerar här. Jag har inte stenkoll iofs och har själv funderat kring hur/om det skiljer sig bara mellan Sverige och Finland. 🙂

    • Mirjam

      Ja, det var som sagt helt nytt för mig också. Men väldigt bra tycker jag, att man får lära känna den barnmorskan som ska vara med på förlossningen istället för att inte ha någon aning om vem det blir. Fast oftast blir det ju bra oavsett!

    • Mirjam

      Jag kan tänka mig det, trots att jag aldrig varit i Kalifornien. Att människor är öppna och trevliga känns ju typiskt amerikanskt också. Min sambo var till en början förskräckt över hur otrevliga/oartiga alla svenskar var, tills han lärde sig att vi ofta bara behöver lite mer tid på oss.

  • Haren

    Kul att läsa! Och stor igenkänning efter sju år på NZ, där min dotter också föddes. Flyttade för fyra år sedan. Saknar naturen, folkets engagemang, vännerna och min mans släkt. Saknar inte de kalla, mögliga husen eller den utbredda barnfattigdomen. Men som pensionär (om 30 år(?!?)) då flyttar jag absolut tillbaka om standarden på hus blivit bättre.?

    • Mirjam

      Va roligt att du bott här! Brukar ni åka tillbaka och hälsa på? Får väl hoppas att standarden på husen har blivit bättre då. Det har ju redan skett en hel del förbättringar. Sakta men säkert!

  • Lisa

    Bra skrivet. Precis så kände vi också under vår tid i Auckland. Svindyrt att bo och leva, men naturen och livskvaliteten kring vägde upp det mesta. Våra döttrar var 2 och 4 när vi flyttade dit, och jag upplevde ibland frustration över bristen på genustänkt inom förskolan. Det var mycket ”flickorna sätter sig på den rosa mattan och pojkarna på den blå mattan”. Men det kanske har eller börjar att förändras. Och så kändes det jobbig att behöva skicka med lunchlådor till så små barn – knepigt att få till bra/nyttig lunch. Det var mycket skräp i flera av de andra barnens lådor och mina barn blev sura för att de inte fick kakor och chips till lunch de också. I övrigt tyckte jag det var hög kvalitet på barnomsorgen, och pedagogerna var fantastiska.
    Vi flyttade hem till Sverige igen pga att jag saknade min familj så oerhört mycket. Plus att vi insåg att vi aldrig skulle kunna köpa hus i Auckland (och hade svårt att hitta passande jobb någon annanstans även om vi hellre hade bott i en mindre stad). Men vi åker och hälsar på så ofta vi kan/har råd. Nya Zeeland är och förblir mitt och mina barns andra hemland (min man är kiwi).

    • Mirjam

      Tack, kul att du gillade inlägget. Håller helt och hållet med dig angående bristen på genustänk. Kanske håller det sakta men säkert på att bli bättre, men det är definitivt något som jag har uppmärksammat på min sons förskola. Inte så illa som att flickor och pojkar ska sitta på olika mattor (!) men de är inte heller särskilt medvetna kan jag tycka. Och lunchlådorna också! Nu får de lagad lunch på förskolan så det är skönt att slippa ordna med det. Men vi brukar även gå till Playcentre och ungarna där har ofta kakor, muffins eller liknande i sina lunchlådor.

      Förstår att ni valde att flytta tillbaka. Husen i Dunedin har också blivit väldigt dyra, men det är nog ingenting jämfört med Auckland. Det är ju synd att det är så långt ifrån Sverige och så dyrt att resa. Men fint ändå att ha ett andra hemland!

  • Karin

    Åh, så himla roligt att läsa! Hamnade på din blogg genom Sandra Beijer och läser då och då för att jag själv är tillsammans med en australienare vars mamma bor på Coromandel, så vi kommer spendera en del tid där i vårt gemensamma liv. Vi var i Dunedin för något år sen och älskade det!! Så mysig stad. Lekte såklart med tanken på att flytta dit men det är ju som du säger så fruktansvärt långt bort. Vi bor i Europa, men inte i Sverige, och mina föräldrar lider redan av avståndet. Men vi kommer säkert vilja bo en tid i Nya Zealand eller Australien när vi får barn, så älskar såna här inlägg!

    • Mirjam

      Men va roligt! Har hört att Coromandel ska vara väldigt vackert också. Men Dunedin är en mycket bra stad att bo i, om ni nu flyttar till Nya Zeeland nån gång i framtiden!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *