Allmänt

Om det dåliga samvetet

Här ligger jag i sängen denna lördagskväll och luktar kräks och svett. Jag har inte gått och blivit sjuk, kräkset kommer från den lilla personen intill mig. Förvånansvärt mycket som får plats (och kommer upp) i den pyttelilla magen. Svetten beror helt enkelt på att jag inte hunnit/orkat duscha på några dagar. Så ser tillvaron ut för tillfället.

Just nu vill jag egentligen bara att den här dagen ska ta slut och att imorgon ska bli bättre. Har känt mig trött och inte alls utrustad med tillräckligt mycket tålamod för att hantera konflikter idag. Och konflikter har det blivit. Som alltid när man känner att man redan ligger på minus med energi och ork. Allting nådde sin kulmen när jag i princip fick bända upp fingrarna på Lockie för att ta ifrån honom ett vinglas som han prompt skulle ta med sig ut för att leka med. Efteråt gick jag in i sovrummet, röt till åt honom att mamma måste djupandas en stund.

Sedan var det dags för det dåliga samvetet att göra entré. Lockie stängde in sig på sitt rum, satt på golvet och såg ledsen ut och jag sa förlåt för att jag höjde rösten sådär och han kröp upp i knäet på mig. Ville att jag skulle bära honom, men det kunde jag ju inte eftersom jag hade Felix i sjalen. Ännu mer dåligt samvete.

På Playcentre häromdagen sa några av de andra mammorna att jag får det att se så himla lätt ut, med två barn. Du glider liksom bara runt och ser helt lugn ut, sa någon. Hah! Det är blott en fasad, inombords råder fullständigt kaos. Nej då, så illa är det inte. Men när vi är hemma är det en annan sak, och jag behåller verkligen inte lugnet i alla situationer. Det har jag svårt att tro att någon förälder gör i och för sig. Ändå avskyr jag när jag tappar fattningen, för jag vet ju att hela situationen bara trappas upp utav det. Men jag får försöka släppa det och gå vidare efteråt, inte låta det dåliga samvetet fräta alltför länge.

Igår hade vi en betydligt bättre dag. Solen sken och vi åkte iväg till stranden. Eller ja, vi hängde mest på lekplatsen intill stranden. Men vi tog oss ner en liten sväng i alla fall.

Vi målade i sanden, jag fotade, allt var frid och fröjd. Tills en våg kom och sköljde över oss. Inte så dramatiskt som det lät, den sköljde väl mest över fötterna. Men Lockie hamnade på rumpan i vattnet och började gråta, två kvinnor gick förbi bakom oss och räddade min väska från att bli helt översköljd. Fiskade upp ett blött barn och begav oss tillbaka till bilen.

Inte helt nöjd efteråt. Men bortsett från det lilla missödet så var det en fin tur till stranden. Hoppas att det inte var alltför traumatiskt för honom.

Nu ska jag ta mig upp ur sängen och kanske kolla ett avsnitt av Ozark. Eller Bonde söker fru.

0

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *