Skrivande

Då börjar vi om

Mitt skrivbord är överbelamrat med post-it-lappar, böcker, kladdiga A4-papper. Ord, ord, massvis med ord. Jag försöker göra rätt den här gången. Ha en ordentlig plan innan jag börjar skriva. Förvisso har jag redan börjat skriva, men ändå. Just nu har jag pausat skrivandet och är helt inne byggandet av det så kallade skelettet. Tidsplan, dramaturgiska kurvor, vändpunkter, nyckelscener. Det går runt i huvudet. Jag pendlar mellan en känsla av att jag har bra överblick, till att överväldigas av det kaos som råder. Och min inre kritiker lever och frodas som aldrig förr, givetvis. Jag försöker hålla  denna undan tills jag kliver in i redigeringsfasen, vilket ligger långt, långt framför mig. Men just nu vill jag lik förbannat allra helst in och peta i texten och radera det mesta.

Det andra problemet jag har, förutom den förödande självkritiken, är att jag har så hiskeligt svårt att bestämma mig. Det dyker upp nya spår, jag byter ut karaktärer, jag flyttar fokus, ändrar i handlingen och tänker att det blir alldeles för spretigt, för mycket. Men det är väl en del av processen, antar jag. Och kanske att jag ska se det som någonting positivt istället för ett problem. Skriva ner precis allt och låta det bli hur spretigt som helst, ända tills det är dags att börja stryka.

Men det får bära eller brista. Kursen har börjat, nästa vecka ska jag lämna in manusdisposition. Och jag tänker att bloggen får vara en sorts plattform under projektets gång, ett ställe där jag kan skriva om skrivandet, om hur allting fortskrider eller hur allting står stilla.

IMG_1060.jpg

Bodil Malmsten. Hon visste hur det gick till.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *