• tankar

    Fredagspoesi

    Det är fredagkväll. Ute stormar det, här inne sitter jag och dricker ett glas rött och läser Verner Aspenströms poesi. Okej, kände genast att det där lät alltför pretentiöst så jag kan tillägga att jag inom kort förmodligen kommer sätta på Netflix. Men faktiskt, så tycker jag om att läsa poesi och det står jag för. Ändå är det inte något jag gör ofta, och framförallt inte några svenska poeter. Har ju inte en enda svensk diktsamling här. Men som tur är så finns ju det mesta i den digitala världen nuförtiden, så jag läser Werner Aspenström på Nextory. Känns lite märkligt. Jag tror hursomhelst inte jag läst något av…

  • tankar

    Just nu

    Jag försöker sluta amma på natten och hans gråt skär i mig. Tvivlar på om han är redo, tvivlar på om jag är redo. Men jag orkar inte många fler nätter med ständiga uppvak. Vid halvtretiden ger jag upp, tänker att vi tar det i etapper. Nästa dag lyssnar jag på Lalehs nya album. Dansar med ett barn på höften och ett runt mina fötter. Snurrar runt bebisen som skrattar sitt kiknande skratt. Jag låter allt som känns jobbigt dämpas för en stund och förförs av Lalehs magiska stämma. Få saker kan förankra mig i nuet på samma sätt som barn och musik. I kombination blir det oslagbart. Jag läser…

  • tankar

    Det här med barnvakt

    Vi har varit föräldrar i snart fyra år och under dessa år har vi haft en kväll ute tillsammans. Rätt galet när jag tänker på det. Eller okej, två om jag räknar med när Lockie var åtta månader. Men då gick vi till kvarterskrogen och jag fick gå tillbaka för att amma honom mitt i middagen för att få honom att somna om. Inte direkt lattjo lajban. Den andra gången var vi på bröllop och hade en helkväll ute. Åkte dock hem på kvällen/natten till Lockie och mormor som var barnvakt. Minns ett samtal vi hade med en kille på festen. Han begrep inte hur vi tänkte. Han: vart bor…

  • tankar

    Sömnlösa nätter

    Jag dricker vad jag gissar är min fjärde kopp kaffe för dagen och försöker navigera i mitt något dimmiga tillstånd. Jag har haft en urusel natt, minst sagt. Det verkar vara så det ligger till nuförtiden, en lång rad av mer eller mindre sömnlösa nätter. När det ena barnet väl somnat så vaknar det andra barnet klockan fyra och är hungrigt. Dessutom låg jag vaken efter att Felix hade somnat, i säkert en och en halv timme. Tankarna malde och jag kunde inte förmå mig själv att slappna av. Och inte är det några mysiga, härliga tankar som tar plats i mitt huvud den tiden på dygnet. Nej då, på…

  • tankar

    Att sluta cementera gamla uppfattningar om sig själv

    Det här med prioriteringar och tid, det är ett evigt gissel alltså. Jag har varit så uppslukad av skrivandet den senaste tiden, vilket är en bra sak så klart. Men samtidigt känner jag att jag glömmer bort andra grejer. Jag har svårt att lägga fokus på mer än en sak samtidigt, och dessutom har jag varit så disträ på sistone. Glömde bort en väns födelsedag häromdagen, höll nästan på att glömma bort min brors födelsedag, glömmer bort att svara på meddelanden. Går runt och tänker på alla de där andra små grejerna som jag behöver ta itu med, men sen sätter jag mig hellre och läser eller skriver. Jag försöker…

  • tankar

    Min plats på jorden

    Jag promenerar hem efter att jag lämnat mitt ena barn på förskolan, går genom botaniska trädgården, lyssnar på fåglarna och undrar vilkas sång det är som jag hör. Är det Tuis eller Bellbirds eller kanske några helt andra? Jag har inte lärt mig att identifiera fåglarna här, det jag vet är att de sjunger vackert. Jag tänker på det Kerstin Ekman säger om att finna sin plats på jorden och jag undrar om det här är min. Eller om det kan bli det, en dag. Kanske måste man inte ha en plats på jorden, kanske handlar livet mer om vilka man omger sig med än om var man befinner sig.…

  • tankar

    Min ambivalenta inställning till sociala medier

    Vi sitter på ett café inne i stan. Jag tar upp telefonen och tar ett kort på mitt kaffe. Ser i ögonvrån att han sneglar på mig. Vad är det, säger jag. Ingenting, svarar han och flinar. Men jag vet vad han tänker, jag vet vad jag själv tänker. Att jag har blivit en sådan som vi brukade skratta lite åt i smyg. Jag bara dokumenterar, säger jag i försvar. Det är till bloggen. Eller Instagram. Han säger något raljerande om att det är ironiskt att min blogg heter litteraturen och livet. När jag sitter med telefonen så mycket. Jag blir först lite sur, såklart. Defensiv. Men känner samtidigt att…

  • tankar

    En hel livstid räcker inte för att hinna med allt jag vill göra

    Jag känner mig något splittrad för tillfället. Men samtidigt ivrig, inspirerad, förväntansfull. Det sjuder i mig av kreativitet, av alla tankar på vad jag vill göra. Men jag vill så mycket på en gång, vill kanske alldeles för mycket. Jag läser flera böcker samtidigt, känner mig stressad över alla andra böcker som jag inte hinner läsa. Jag kan inte bestämma mig för ett skrivprojekt utan hoppar från det ena till det andra. Försöker omfamna och ta tillvara på det kreativa, och på samma gång inte tappa fokus. Jag söker olika skrivjobb. Hittar sedan en ettårig skrivarlinje på distans, tänker att jag ska söka in till den. Hittar sedan någonting annat,…

  • tankar

    Det här med personlig utveckling

    Jag har ju precis påbörjat en onlinekurs som heter Friday Lab. Idag var första föreläsningen och jag känner mig otroligt peppad på det här. Så fint att få starta dagen fullspäckad med inspiration, nya tankar och insikter. Jag tänker på hur mina föreställningar kring personlig utveckling tidigare har sett ut. Med risk för att låta lite arrogant så har jag haft en rätt så negativ inställning, har slagit det ifrån mig och tänkt att det där inte är för mig. Det där som alla tycks uppehålla sig med nuförtiden; att förverkliga sig själva och läsa självhjälpsböcker. (Man behöver såklart inte läsa självhjälpsböcker för att utvecklas, det är bara mina tråkiga…

  • tankar

    När rasismen blir normaliserad

    Jag som hade tänkt att jag inte skulle låta cynismen ta överhanden, att jag skulle bibehålla lite hopp om mänskligheten trots allt, efter terrorattacken i Christchurch. Sen gick jag in och läste hejhejvardags blogginlägg och fick se den här bilden som @detvabattreforr hade repostat på Instagram. Det är alltså folk (män) som sitter och spyr ur sig dessa vidrigheter i Aftonbladets kommentarsfält. Nej, det förvånar mig inte egentligen. Och det är väl det som är det värsta. Att det har blivit så normaliserat att uttrycka sin rasism så att det liksom görs helt oförblommerat. Fattar de inte ens hur logiken brister? Är de såpass korkade? ”Får smaka sina egna illdåd.”…