Hello skrivkramp, my old friend

Kugge skrev ett blogginlägg om skrivkramp och det är på pricken så jag känner. Det där tunga, jobbiga motståndet. Klockan är oftast omkring åtta på kvällen när jag slår mig ner framför datorn. Den här veckan har jag som mål att skriva 5000 ord. De senaste två kvällarna har jag lyckats klämma ur mig några meningar, sedan tar det stopp. Jag stirrar på skärmen, ögonlocken känns tunga. Hela kroppen känns tung. Egentligen ska jag skriva just nu, men prokrastinerar genom att blogga istället. Åtminstone skriver jag om skrivandet, och vem vet, kanske kan det lösa upp några knutar. Så vad bottnar det i för min del? Skrivkrampen, eller motståndet eller vad man nu vill kalla det. Egentligen gillar jag inte att använda termen skrivkramp för det är som att jag sätter en stämpel på mig själv då. Det blir en självuppfyllande profetia. Jag fastnar eftersom jag intalar mig själv att…

Skriver barnbok

För ett tag sedan såg jag av en slump att Bonniers har en skrivtävling som gäller manus till barnböcker 7-12 år. Eftersom jag aldrig har skrivit i den genren tänkte jag först att det inte är något för mig. Men av någon anledning kunde jag inte sluta tänka på det. Idéer började ta form i huvudet, tanken på att skriva någonting helt annorlunda kändes alltmer lockande. Jag har dessutom infört en ny regel för mig själv när det gäller allt kreativt: SÄG JA! Plocka upp tråden och se vad som händer. I värsta fall blir det inget, men i bästa fall blir det magi. Och blir det inte något så har det åtminstone varit utvecklande för mitt skrivande. Jag gör mitt bästa för att inte utgå från en skeptisk eller kritisk inställning. Känner att jag vill testa mig fram och utforska allt som verkar intressant. Alltså bestämde jag mig för…

Du är inte det du skriver

Hej, här sitter jag med värkande ben och fötter efter en lång löprunda i förmiddags. Med risk för att låta väldigt hurtig så måste jag säga att det är lite skönt med den sortens värk. När man verkligen känner att kroppen har fått arbeta. Om prick en vecka ska jag ju springa ett 10-kilometerslopp, så jag försöker klämma in några löppass före dess. Har för övrigt insett att mina två viktigaste grejer i livet (förutom det uppenbara: min familj) är att skriva och springa. Och läsa, men det hör lite ihop med skrivandet. Jag skulle gärna vilja komma igång med yogan igen, det har liksom trillat långt ner på prioriteringslistan nu. Men jag vet inte riktigt när jag ska hinna. De stunderna jag får över vill jag som sagt ägna åt mitt skrivande eller att springa. Sedan ska man därutöver hinna klämma in familjetid, att ge varandra egentid, vardagsbestyr, ja…

Mina texter, del två

Ofta beklagar jag mig över alla oavslutade texter jag har, alla små utkast och fragment. I anteckningsböcker, i mobilen, på en liten papperslapp eller vart som helst. Men så inser jag det fina i att de är just fragment, att de är oavslutade. Att allting inte måste bli något i den bemärkelsen att det ska vara helt färdigt. Jag undrar om man kan ge ut en bok med en samling ofärdiga texter? Förmodligen inte. Tur att jag har en blogg som jag kan publicera dem på istället. * Jag kröker ryggen, lutar ansiktet så nära texten jag kan. Enda gången jag klarar att skriva fritt är när jag inte vet på förhand vad jag ska skriva. Det existerar ingen röd tråd, går från det ena till det andra. Inrymmer så mycket, men kanske ändå ingenting alls. Samtidigt vet jag inte hur jag ska skriva annorlunda. Allting annat känns uppstyltat, fel. Men likförbannat…

Att hitta ett kreativt sammanhang

Bild från Unsplash. "Ingenting är så fruktbart för ens skrivande som att ha vänner som också skriver, eller åtminstone är något intresserade av det!" Läste dessa rader av Olivia Bergdahl i Tidningen Skriva och var tvungen att kopiera det direkt. Som en påminnelse till mig själv. Skrivandet måste inte, och borde inte vara en ensam syssla. Just för tillfället är jag dessutom i det läget där jag känner att någon annans input hade gynnat mig med detta manus. Jag har faktiskt gått med i en skrivargrupp här i Dunedin. Hittade den av en slump på Facebook och såg sedan att de träffas IRL en gång i månaden. Än så länge har jag inte gått på någon träff men tänker att jag ska det. Jag fick också höra av min chef som jag träffade häromdagen, för att diskutera detaljerna kring min jobbstart, att hon som ersatte mig när jag gick på föräldraledighet är…

Den fantastiska känslan av flow

Jag har alltid känt att jag har haft svårt för att sitta på café och skriva, samtidigt som bilden av att sitta på ett café och skriva tilltalar mig mycket. Att liksom sitta där och smutta på sitt kaffe medan man låter fingrarna dansa över tangenterna, och tänker att folk ska se på en som en riktig författare. I själva verket har jag oftast svårt att hitta fokus i en så stimmig miljö. Kanske börjar jag lyssna på andras konversationer istället, eller också känner jag mig alldeles för självmedveten och får därmed svårt att slappna av och ägna mig helhjärtat åt texten. Men idag åkte jag hursomhelst hemifrån, för att försöka få ett par timmars ostörd skrivtid. Jag gick till ett av mina favoritställen, beställde en kaffe och satte mig på övervåningen. Lördag förmiddag och lokalen var nästan full. Ljudnivån hög, men akustiken gjorde att det var svårt att urskilja…

Två böcker om kreativitet

Ny vecka, nya tag. Men faktum är att jag är förkyld och känner mig rätt så eländig. Känner således inte alls för att ta några nya tag, utan mest för att ligga och snörvla under en filt och titta på Netflix. Men det har jag inte tid med, för den här veckan ska jag komma igång med mitt manus igen. Medan jag var på semester så tog jag nämligen semester från skrivandet också och nu har det gått alldeles för lång tid sedan jag skrev. Jag inser verkligen, efter att ha haft ett såpass långt uppehåll, att skrivandet liknar löpning på så många sätt. Ju längre tiden går desto svårare blir det, desto mer byggs det här motståndet upp. Just nu känns motståndet enormt. Jag skrev i alla fall en stund imorse, men det gick oerhört långsamt och känslan av uppgivenhet var påtaglig. Allt jag kan göra är att fokusera…

10 bra skrivövningar

En bra grej med att ha läst Kreativt skrivande och att ha plöjt en hel del handböcker om skrivande är att jag har samlat på sig massa användbara skrivövningar genom åren. Tycker det kan vara ett utmärkt sätt att komma igång på om man känner att man fastnat och behöver inspiration. Eller om man vill finslipa vissa aspekter av sitt skrivande. Jag hittade en lista som jag skrev för länge sen och tänkte att jag skulle dela med mig av dessa skrivövningar. Hitta en tidningsrubrik eller en nyhetsnotis. Skriv om till en berättelse. Leta fram en bild. Skriv en text utifrån bilden. Associera fritt. Välj ut ett föremål i din närhet. Skriv om det som om det vore levande och fullt av känslor. Välj en känsla. Skriv om den som en mänsklig gestalt. Välj ett adjektiv. Beskriv det i ett händelseförlopp, utan att använda adjektivet i fråga. Gestalta.*Fyll en hel…

Sådant jag skrev för åtta år sedan

Jag hittade ett dokument på datorn med texter från 2011. Små utkast, fragment, vad man nu vill kalla det. Tänkte att jag skulle kliva ur min comfort zone och dela med mig av det jag skrivit. Vi ligger tätt intill varandra, på en hård skumgummimadrass på golvet. Det är allt som finns kvar, och så några flyttlådor i ett hörn av rummet. Jag huttrar och försöker vira filten tätare runt kroppen. Det är som om alla våra tillhörigheter har tagit värmen med sig och lämnat oss kvar i något kallt och ödsligt. Jag vrider försiktigt på huvudet och betraktar hans ansikte i mörkret. Han har somnat redan. Jag avskyr hur han alltid lyckas somna in helt oberörd, medan jag ligger vaken med alla tankar. Vi har satt klockan på halv sju, och jag vet att jag måste sova. Måste orka köra hela dagen imorgon. Det är bara en plats, tänker…

Skrivande och självtillit

Att syssla med någon form av skapande innefattar onekligen ett visst mått av både självkritik och tvivel, att inte alltid lita på sin förmåga. Duger det jag skriver? Duger jag? Varför ägnar jag mig ens åt det här när så många andra kan göra det så mycket bättre? Det eskalerar ofta snabbt när man öppnar den där dörren, och det enda alla de där frågorna leder till är att man trycker ner sig själv och stryper den kreativa processen. Jag har skrivit i ganska många år nu. Olika mycket i olika perioder, och förvisso mestadels för byrålådan. Det är först nu som jag försöker ändra på det. Men ändå, skrivandet har alltid funnits där. Det har varit min följeslagare, min tillflyktsort, min ångest och min lycka. Mitt behov. Och ändå har jag inte lärt mig att stänga av den där kritiska rösten. Såhär skriver Elisabeth Rydell i sin essäbok Skrivandets…

Close Menu