Till min ettåring

Klockan är fyra på morgonen och jag ligger vaken. Du har precis somnat om, ligger bredvid mig på mage med benen uppdragna och rumpan i vädret, som om du när som helst ska vakna till och sätta dig upp. Vid nästan exakt den här tiden för ett år sedan vaknade jag av att vattnet gick. Tio timmar och massvis med värkar senare kom du till världen. Vilket år vi har haft. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte har varit tufft emellanåt. Men du. Du är en sån ljuvlig liten person. Så liten och redan med en så oerhört stor personlighet. Det hade du redan från början. Ditt namn betyder lycka och det passar dig utmärkt, för du är nämligen glad nästan jämt. Ibland sitter du till och med och skrattar för dig själv. Ingen vet riktigt åt vad. Men du är bestämd också, och du vet vad…

10 snabba om mig

Jag har blivit påkörd av både en bil och en buss. Bilkrocken skedde när jag cyklade nerför en backe som tioåring och hade dåliga bromsar. Ingen hjälm dessutom eftersom man ju inte var så noga med sånt på den tiden. Konstigt nog gick det väldigt bra ändå. Cirka sju år senare klev jag ut framför en buss. Inte med mening alltså, det ska jag kanske förtydliga. Och jag var inte heller berusad, vilket man lätt skulle kunna anta. Vem kliver ut framför en buss liksom? Tankarna på annat håll bara. Head far up in the clouds, så att säga. Det var precis vid en hållplats och bussen körde långsamt som tur var. Jag klarade mig alltså med bara lite skråmor båda gångerna. Jag har bott i Sundsvall och varit fodervärd åt en häst som hette Ville. En orimligt tjock nordsvensk. Oerhört gullig dock. Jag kan inte blinka med höger öga.…

Close Menu