• Vardag

    Sömnbrist och skrivkramp

    Klockan är nu 19.20 och jag står i köket och vaggar en sovande bebis. Jag påbörjade ett blogginlägg klockan nio imorse ungefär, men kom inte så långt. Inte för att det har varit fullt upp hela dagen, det är mest en massa småsaker som kommit emellan. En sådan dag.

    Känner dessutom att jag lider av idétorka just nu gällande bloggen. Och då börjar jag fråga mig själv om det är någon mening med att skriva något alls, om jag nu inte har någonting särskilt att rapportera om eller reflektera kring. Bestämmer mig trots allt för att skriva några rader, kanske mest som ett tappert försök att kicka igång mitt trötta huvud. De senaste veckorna har ju präglats av sjuka barn och sömnbrist, och jag har inte riktigt återhämtat mig än. Tänk om jag kunde få ta in på hotell och sova ostört. I ungefär en vecka. Det vore något.

    Idag åkte jag in till stan en sväng, egentligen i syfte att hitta någon passande möbel att ha under vår teve som sitter på väggen. Gick till en secondhandbutik och hade tänkt gå till ännu en som dock visade sig vara stängd. Hittade inget. Så jag bestämde mig för att kolla in ett antikvariat som jag inte varit på tidigare.

    Det kändes verkligen som ett typiskt antikvariat. En tung dörr som gnisslade när jag öppnade den, lukten av gamla böcker och rökelse, en man som satt bakom kassan med näsan begravd i en bok och knappt lyfte på huvudet när jag kom in. Det som saknades var en katt som strök runt bland hyllorna. Eller har jag bara fått för mig att det är vanligt med katter på antikvariat? I själva verket kanske jag bara har sett det ett par gånger och nu inbillar mig att det är normen.

    Sedan åkte jag hem, vi åt middag och nu börjar dagen lida mot sitt slut. Det är faktiskt allt jag har att komma med för tillfället. Orden vill inte riktigt samarbeta med mig, så jag tänker förlika mig med det nu och istället läsa en stund. Förhoppningsvis återkommer jag snart med nya krafter och en liten gnutta inspiration. Om jag får sova lite mer inatt.

  • Vardag

    Hej då november

    Känns som att den här månaden kom och försvann i ett nafs. Jag antar att de flesta i Sverige inte håller med mig. Där har november förmodligen pågått i evigheters evigheter. Inte för att vi har haft det så somrigt och härligt här, det har ju i princip regnat varje dag. Jag tror att tiden helt enkelt går så fort för att: 1. Jag blir äldre och 2. Vi har en liten bebis. Mäter liksom tiden utifrån hur fort han växer. Nu rullar han snart runt den lilla plutten.

    Ja, nu är det i alla fall december. Om 23 dagar är det julafton och jag kan verkligen inte uppbåda några som helst julkänslor. Det är ju snart sommar här. Det går liksom inte ihop. Och jag blir lite sorgsen när jag ser alla mysiga vintriga bilder från andra sidan jordklotet, julpyntat och idylliskt. Jag vill också julpynta men när det inte finns tillstymmelse till vintermörker ute så försvinner ju hela mysfaktorn. Imorgon ska vi i alla fall på någon slags tomteparad inne i stan, så då kanske alla mina julkänslor väcks till liv. Håller tummarna.

    Annars då? Idag har jag varit flitig och bakat bröd. Dessvärre blev resultatet, dvs två ganska tunga kompakta limpor, inte helt lyckat. Men det var ätbart åtminstone, om än inte särskilt tillfredställande. Får mig att tänka på en period för några år sen när jag gav mig fan på att baka surdegsbröd. Jag glömmer aldrig den oerhörda frustrationen och den dåliga stämningen som uppstod de gånger jag misslyckades. Efter att ha spenderat dagar med att ta hand om och mata den där lilla surdegskulturen, som vore den min alldeles egna bebis, och sedan ändå misslyckas med bröden. Då kanske frustrationen gick överstyr, och jag kan eventuellt ha tagit ut det på min sambo. Han pratar fortfarande om det ibland, den där surdegsfasen jag gick igenom.

    Här är ett par rediga limpor som jag lyckades med i alla fall, så allt var inte förgäves. Men det lär nog dröja innan jag bakar surdegsbröd igen.

    Nu ska jag fortsätta läsa (förhoppningsvis läsa ut) Karin Smirnoffs roman Jag for ner till bror. Den är helt fantastisk, något av det bästa jag läst på länge! Jag blir också så glad av att läsa författare som romandebuterar när de är lite äldre eftersom det inger mig hopp om att jag har många år på mig fortfarande, de där stunderna när jag krisar och får för mig att allt är för sent.

  • Skrivande,  Vardag

    En mindre bra dag

    Det här med att få tid och ork till att skriva när en har två småbarn. Stundtals känns det som en helt omöjlig ekvation. Och jag vill ju dessutom både blogga och jobba vidare med mitt skrivprojekt. Min nya utmaning är att jag ska skriva lite på mitt manus varje dag. Det kan vara alltifrån fem minuter till ett par timmar beroende på hur omständigheterna ser ut. Huvudsaken är att jag åtminstone ägnar det någon uppmärksamhet. Anteckningar i mobilen räknas också, de ska icke underskattas. Men vissa dagar är det svårt att ha någon som helst energi över till att skriva. Som idag till exempel.

    Jag minns knappt hur morgonen såg ut nu, mer än att det var ett enda virrvarr av skrikande bebis som inte ville sova och en treåring som absolut ville ta fram hammaren och hamra ute på altan. Sedan tappade jag en stol på min fot. Hur kunde det gå till, undrar ni kanske. Jag skulle lyfta upp Lockie efter att han ätit sin lunch så att jag skulle hinna tvätta av honom innan han smet iväg. Hans fot fastnade på nåt vänster så han drog med sig stolen upp i luften varpå den landade på min tå. Aaaj som fffff, skrek jag och haltade iväg till frysen för att hämta en påse med ärtor. Hela spektaklet pågick medan Felix låg i korgen och skrek. Sedan fick jag sitta med de frysta ärtorna över min fot, medan jag ammade Felix och Lockie tog tillfället i akt att sprida ut ärtor över vardagsrumsbordet. Någonstans där kapitulerade jag.

    Och så var det dags för Lockies andra dag på förskolan. Igår gick det relativt bra när jag lämnade honom. Ett av de andra barnen tog honom i handen och när jag skulle gå sa han: det är okej, mamma. Och så gick han iväg hand i hand med det andra barnet. Idag gick det inte riktigt lika bra. Han bad mig med skälvande röst att stanna kvar och när jag förklarade att jag måste gå så brast det fullständigt för honom. Jag hade själv svårt att hålla ihop, men jag ville ju inte heller förvärra situationen. Det är bäst att du bara går, sa en av pedagogerna och i princip schasade iväg mig. Jag fattar att det bara blir värre om en drar ut på det, men fy vad svårt det är att gå iväg när det liksom går tvärsemot alla ens instinkter. Att lämna sitt barn som gråter förtvivlat, hos en vuxen som han inte känner. Och en massa andra barn som springer runt kors och tvärs. Så jag gick därifrån med tårar i ögonen, stötte så klart på en bekant precis utanför och började typ gråta när hon frågade hur det var. Jag som knappt gråter framför mina vänner kände mig minst sagt obekväm i den situationen.

    För att försöka muntra upp mig själv så gick jag och köpte en kaffe. Det hjälpte inte nämnvärt. Promenerade hemåt ganska dyster, och ville helst bara åka tillbaka och hämta hem honom. Han har varit hos dagmamma förut, så det är inte som att situationen är helt ny för någon av oss. Men det känns så mycket svårare nu eftersom jag är rädd att han ska känna sig åsidosatt när jag lämnar honom där och går hem med Felix. Åh, föräldraskapet alltså. Alla dessa känslor. Men jag tror att det blir bra för honom, när han väl har kommit tillrätta där.

    Jag hoppas också att jag kommer kunna ägna en stund på eftermiddagen åt att skriva, så länge Felix sover. Men idag var jag alldeles för matt och ledsen när jag kom hem så det blev ett mycket kort skrivpass och sedan kollade jag på två avsnitt av Bonde söker fru istället. Inte så värst produktivt, men underhållning är också viktigt ibland.

  • Litteratur,  Vardag

    En tur till jobbet, bokköp och inskolning

    Nu har vi påbörjat inskolning på förskolan och idag var första gången jag åkte därifrån en stund. Passade på att gå till banken, och lämpligt nog ligger banken precis vägg i vägg med mitt jobb. Så jag gick in dit en sväng också.

    Så fina små paket med ledtrådar utanpå om vilken bok det är. Bra julklappstips! Alltså att ni kan göra samma grej då, inte åka till en bokhandel i Nya Zeeland för att köpa julklappar.

    Felix somnade därinne och jag kunde strosa runt en stund bland alla böcker. Minns inte när jag gjorde det senast. Helt underbart. Hittade så många böcker som jag ville köpa, men jag fick hejda mig.

    Så fina klassiker. Vill gärna ha hela bokhyllan fylld med dessa. Men istället för en klassiker så fick en annan bok följa med hem.

    Har hört bra saker om hennes tidigare bok Fight like a girl så jag ser fram emot att läsa denna. Hoppas på en del nya insikter om hur man ska tänka när man uppfostrar två pojkar i ett patriarkat. Särskilt viktigt i det här landet som har en rätt så utbredd machokultur.

    På tal om detta så satt en av pedagogerna på förskolan och pratade med Lockie när han tog fram en träbräda med några skruvar i för att leka med. Gillar du verktyg, frågade hon. Har pappa verktyg hemma? Brukar du leka med pappas verktyg?

    Hon la dock till eller mamma, efter en stund. Kanske kände hon min irritation. Petitesser, kan tyckas. Men nej, inte när massa små uttalanden ackumuleras och när det rör sig om att barn hela tiden får förmedlat till sig att pojkar gör si och flickor gör så, eller att mammas och pappas uppgifter måste skilja sig åt i fråga om hushållsarbete. Jag tror tyvärr inte att de har så mycket fokus på att arbeta med genus på den här förskolan. Kanske borde jag ta med boken som jag köpte och bara råka lämna den där någonstans, som en subtil hint?

    Hur som helst så hade det gått bra för honom medan jag var borta, och jag tror att han kommer trivas. Det är en Montessori-förskola och utifrån det jag har läst och hört så gillar jag tankarna bakom den pedagogiken. Tycker det är så himla svårt att veta egentligen, vad som är bra eller inte. Blir mest förvirrad av att läsa om olika slags pedagogiska inriktningar och landar slutligen i att de flesta verkar ju bra på sitt sätt.

    Nej, nu ska jag läsa en stund. Och sedan kanske kolla på Bonde söker fru, mitt guilty pleasure. Som ger mig hemlängtan.

  • Vardag

    Böcker, inskolning och tremånaderskontroll

    Slår mig ner på soffan efter en lång, men ändå förhållandevis trevlig, dag. Framförallt har den varit produktiv. Jag har avklarat följande:

    • Hämtat papper från förskolan så vi kan skriva in Lockie (säger man så? Skriva in?) Hur som helst – på torsdag ska vi börja med inskolning. Han har ju redan gått hos dagmamma här, men efter att vi flyttade in till stan för fyra månader sedan så har han varit hemma med mig. Nu ska han börja gå tre dagar i veckan. SÅ redo för det! Tror och hoppas att han också är det.
    • Ansökt om ett bibliotekskort på Stockholms bibliotek så att jag kan låna ännu fler e-böcker. Där får man dessutom låna 5 böcker i veckan istället för 2 som gäller på Göteborgs bibliotek. Jag tror att jag har 48 böcker i min läslista på deras webbsajt nu. Det börjar spåra ur. När ska jag hinna läsa alla?! Jag behöver även en läsplatta. Håller förresten just nu på med Jenny Jägerfelds Blixtra, spraka, blända! Blev sugen på att läsa den efter att de pratade om den i podden Mellan raderna. Det är faktiskt första boken jag läser av henne och jag gillar den verkligen. Har sträckläst (så mycket man kan tillåta sig att sträckläsa med två barn) sedan i förrgår. Återkommer med recension!
    • Har varit på tremånaderskontroll med Felix. Skrev först treårskontroll, men nej nej… sakta i backarna. Han växer bra i alla fall, är något kortare och något tjockare än vad storebror var i den åldern. Jag träffade en ny sköterska idag som jag klickade betydligt mer med än den förra. Den förra sköterskan upplevde jag som fördömande på ett väldigt subtilt sätt. Hon var oerhört trevlig, men inte så värst genuin. Och hon var märkbart missnöjd med att jag samsover med Felix. När den här sköterskan frågade om hur han sover och jag lite urskuldande svarade att han sover i sängen intill mig trots att det går emot rekommendationerna, så tittade hon vänligt på mig och konstaterade att vi får göra precis det som fungerar för oss. Så tacksamt att bemötas på ett bra sätt. Efteråt gick vi och köpte bagels till lunch och lekte en stund i lekparken.

    • Jag har även betat av ett berg med tvätt. Förstår inte riktigt hur en till liten familjemedlem kan leda till vad som känns som tre gånger så mycket tvätt. Eller jo, det förstår jag. För att han kräks ner både sina egna och sina föräldrars kläder.

    Här fick han ligga och ha det skönt medan jag hängde tvätten. Älskar för övrigt att hänga tvätt utomhus. Eller ja, älskar kanske är att ta i lite… generellt är ju allt som har med tvätt att göra ungefär det tråkigaste som finns. Men det är så mycket trevligare att stå ute i solen och hänga upp den, känns så somrigt och mysigt.

    Ja, det var den dagen. Imorgon är det onsdag. Ifall det hade undgått någon. Nu ska jag läsa bok och äta choklad. Två av mina favoritsysslor.

  • Vardag

    Kalas och kaos

    Oj, vilken kaosartad dag det blev igår. Tur att födelsedagar bara inträffar en gång om året känner jag nu. Och då hade vi inte ens ett stort kalas, de enda som kom hit var min svägerska med familj. Två barn och två vuxna. Jag tror att problemet till största del berodde på att vi inte bestämde oss för om vi skulle bjuda någon alls förrän i sista minuten eftersom Lockie inte var helt frisk. Så vi hade egentligen tänkt skjuta på det till nästa helg, men sen verkade han ändå såpass pigg att vi bestämde oss för att bjuda hit dem.

    Ibland känns det som att halva dagen går åt till att bara komma fram till vad man ska göra. Allting blir ostrukturerat och oplanerat och irritationen ligger hela tiden och bubblar en millimeter under ytan. Tills någon (jag) tappar fattningen totalt för att glasyren till tårtan är för rinnande. Varför får man ens för sig att börja baka en tårta cirka en timme innan gästerna ska komma? Hur som helst – med en liten dos team work och en lite större dos stress så fick vi ihop den tillslut. Den såg ju för sorglig ut, med glasyren rinnande, men ärligt talat så spelar det ju ingen som helst roll. Ungarna äter typ en tugga var, sen springer de iväg och leker igen. Och så står man där med ett stort åbäke till tårta och tänker: varför anstränger jag mig ens? En sån typisk mamma-kommentar.

    Ber om ursäkt för kass bild, men här är den i alla fall. Den glada tåg-tårtan, helt aningslös om att den snart ska bli lemlästad och uppäten. På tal om bilder så insåg jag när jag slog mig ner i soffan på kvällen att jag inte tagit fram kameran på hela dagen, och att jag hade ungefär fem bilder på mobilen. Så mycket dokumenterande av min sons treårsdag blev det. Som sagt, en märklig och stressig dag.

    Men jag lyckades hitta ett riktigt fynd när jag tog en promenad med Felix på förmiddagen. Vi gick förbi ett fantastiskt litet antikvariat och vad upptäckte jag i skyltfönstret om inte en Muminbok?! Blev alldeles till mig och var såklart tvungen att köpa den.

    Superfin är den. Men jag måste säga att det var lite svårt för mig att läsa den på engelska. My måste nämligen uttalas ”Maj” för annars fungerar inte rimmen. Så jag satt och läste för Lockie och allt jag kunde tänka på var att hon heter Lilla My, inte Maj! Det blev helt fel i huvudet. Jaja, roligt att jag hittade den i alla fall.

    Igår var även dagen då jag och min kära fästman ”firade” 10 år tillsammans. Herregud, det är en väldans massa år! Vi kom fram till att vi förmodligen aldrig mer kommer fira vår dag nu när det är Lockies födelsedag (inte för att vi var så bra på att uppmärksamma dagen innan dess att Lockie föddes heller), men vi får väl ta och gifta oss någon gång så vi får ett nytt datum att fira på. Kanske att vi ska gifta oss av andra anledningar också såklart, inte bara grejen med datumet. Men ärligt talat känner jag mig totalt oromantiskt inställd till själva bröllopet, fast vill ändå gärna gifta mig. Jag kan tänka mig att vi kör en snabb och enkel vigsel i rådhuset, annars blir det nog inte av alls. Med två barn så har vi varken tid att planera eller råd att lägga pengar på ett större bröllop. Men vi har ju ändå varit förlovade i snart fem år nu. Då kanske det är dags, som i den där filmen The five year engagement?

  • Vardag

    Rapport från sjukstugan

    Ja, vad ska man säga? De senaste dagarna har inte varit så mysiga. Det började med att Felix blev hostig och snorig, sedan fick jag så ont i halsen att jag knappt kunde svälja. Tror att det är det värsta halsontet jag haft på en väldans massa år. Det kom från ingenstans bara pang bom. Så de senaste två kvällarna har jag gått och lagt mig klockan sju ungefär. Dessvärre har jag inte kunnat sova bra alls trots att huvudet har känts som en tegelsten. Blir väl ofta så när man är sjuk, att sömnen inte är helt optimal trots att sömn är precis det man behöver. Märkligt. Eller kanske är det bara jag som funkar så.

    Idag mår jag i alla fall aningens bättre, känner att det är på väg åt rätt håll. Lockie har däremot blivit förkyld nu och har dessutom ögoninflammation. Stackars liten. Han ville sova middag idag vilket han vanligtvis inte gör längre. Så nu sover båda barnen och jag tänkte hinna med att blogga, läsa bok samt dricka kaffe och bara slappa en stund. Njuta av att inte känna mig helt utslagen.

    Igår var vi iväg till en fin lekpark som ligger precis intill havet. Hade såklart hellre stannat hemma i sängen när jag mådde som jag gjorde, men T hade sin uppkörning så vi behövde ta bilen dit tillsammans. Som tur var slapp jag köra hem för han klarade det! Bättre sent än aldrig.

    Lockie gjorde en regnbåge i gruset som han ville visa mig. När vi promenerade till parken sa jag vid ett par tillfällen åt honom att snabba på eftersom han ideligen ska stanna och titta på än det ena och än det andra. Så klart, han är ju ett barn! Men jag var trött och förkyld och ville bara ta mig fram. Hur som helst så svarade han mig att han bara tittar på världen. Så himla fint. Jag ba: okej, jag ska hålla tyst nu. Har inget att kontra med. Kloka lilla barn.

    Vad har vi mer haft för oss? I fredags åkte vi och köpte massa förnödenheter för att fixa iordning vårt grönsaksland, hade ju stora planer för att påbörja det under helgen. Sen gick jag och blev sjuk och ingenting har blivit gjort. Men snart.

    Om fyra dagar fyller Lockie år. På lördag tänkte vi ha lite kalas här, förutsatt att alla är friska. Så innan dess behöver vi hinna ordna presenter och kanske någon slags tårta. Hans kusin fyllde år nyligen och fick en enhörnings-tårta, vilket Lockie givetvis vill ha nu också. Jag hade mer tänkt mig en enkel jordgubbstårta eller något åt det hållet? Men allt är så upptrissat när det gäller barnkalas nuförtiden, förstår inte hur folk orkar. Jag tror han blir nöjd med vilken tårta som helst, så länge vi ger honom en fin dag med massa bus och skoj. Och några presenter.

    Nu ska jag ägna mig åt punkt 2 och 3 på att göra listan, innan barnen vaknar. Läsa bok och dricka kaffe.

  • Vardag

    Hej november

    Och så var vi redan inne i en ny månad. Trots att vi har bott här i över ett år nu så har jag inte helt och fullt vant mig vid de omvända årstiderna. Vi har ju precis haft vinter här så den logiska ordningen är så klart att det nu leder mot sommar. Men trots detta så är november i mitt huvud fortfarande en mörk, kall och ruggig månad (ser i och för sig ganska kallt och ruggigt ut idag inser jag när jag tittar ut genom fönstret).

    Jag gick runt i några butiker häromdagen och såg massa julpynt samtidigt som solen sken och det var sommarvärme, och jag insåg att: just det, det är ju jul ganska så snart. Hade visst glömt det! Jag kommer nog aldrig vänja mig vid att fira julafton mitt i sommaren. Visst är det trevligt att kunna sitta ute och ha det skönt i solen, men några julkänslor infinner sig då sannerligen inte. Samtidigt ser jag uppdateringar från Sverige om att den första snön kommit. Glorifierar vintern som bara den nu, för innerst inne vet jag att det inte är min favoritårstid. Särskilt inte i Göteborg där vintern vanligtvis innebär mestadels regn och slask.

    Så vad har november haft att bjuda på än så länge? Känns som att de senaste dagarna är lite diffusa, jag kan inte minnas att vi gjort något särskilt. En rolig sak som hände häromdagen var att Felix skrattade för första gången. Ett riktigt litet skratt! Jag blev alldeles till mig och utbrast: han skrattar, titta Lockie! Varpå Lockie typ ryckte på axlarna och såg måttligt imponerad ut. Sånt antiklimax.

    Igår åkte vi in till stan en sväng. Lockie skulle få håret klippt och Todd skulle kolla efter kläder. Det slutade dock med att jag köpte en jumpsuit eftersom de hade en 2 för 1 deal. Jag kunde dessvärre inte prova den eftersom Felix sov i sjalen och jag ville inte väcka honom. Så jag chansade och köpte den ändå. Den visade sig vara väldigt mycket mer öppen i ryggen än vad jag trodde när jag såg den i butiken. Jaja, jag får ta ett kliv ur min comfort zone och använda den ändå nu när den är köpt. Kan dessutom alltid ha en tröja eller t-shirt över.

    Idag ska vi träffa en kompis och hans familj som är här på besök från Australien. Sist vi sågs var för två år sedan när vi var här på besök. Då var Lockie ett år och de väntade sitt första barn. Nu ska vi få träffa deras lilla son och de får träffa Felix. Så roligt att man kan hålla kontakten och ses emellanåt även när man bor på helt olika håll.

    Nu tänker jag fortsätta med boken som jag läser just nu – Människan är den vackraste staden. Den är fantastisk. Tänkte skriva om den snart, och om alla andra böcker jag läser just nu. Tror att jag kompenserar för flera månader av läsbrist genom att läsa maniskt just nu. Så glad att jag kan låna e-böcker från biblioteket och läsa alla svenska böcker.

  • Vardag

    Projekt: grönsaksland

    Idag kom jag på den briljanta idén att vi ska fixa ett grönsaksland. Det hela började med att jag bara skulle få bort alla löv och snygga till det lite utanför huset, men under tiden jag höll på så insåg jag att vi borde odla grönsaker här. Problemet är att jag verkligen inte har gröna fingrar överhuvudtaget, jag klarar knappt av att ta hand om den mest lättskötta lilla växten. Våra chiliplantor dog för att jag sprayade dem med vatten från en flaska som det varit fönsterputs i. Tydligen var det lite fönsterputs kvar. Så på den nivån är det.

    Men. Nu ska jag minsann lära mig. Så svårt kan det väl inte vara att få lite grönsaker att växa. Och tänk så tillfredställande det kommer vara att gå och plocka där ute. Tänker att jag vill ha jordgubbar också, för det skulle jag nästan kunna leva på hela sommaren. Nu när vi bor i hus och har möjlighet att odla så är det ju bara knäppt att inte göra det.

    Lockie var dessutom helt med på noterna. Han tyckte det var hur kul som helst att hjälpa till. Det är ju typ det bästa – när man kan underhålla barnet och få något vettigt gjort på samma gång. Helt otroligt.

    Jag var även iväg och köpte två nya tomatplantor idag. De till höger köpte jag för kanske två veckor sedan och de har alltså tredubblats i storlek, minst. Så de verkar ju trivas bra här i alla fall, håller tummarna att det snart blir massa goda tomater.

    Och såhär illa ser det ut på framsidan av huset, utanför ett av fönstren. Kan nog knappast bli värre. Men jag vet inte riktigt vad jag kan göra åt det där. Nu hyr vi dessutom huset så helt fria händer att göra vad vi vill har vi tyvärr inte. Men allt som snyggar till borde ju vara välkommet. Hyresvärden har dock sagt att de ska göra lite trädgårdsarbete och fixa till framsidan av huset. Hoppas att det blir snart.

    Tills dess ska jag ägna mig åt mitt grönsaksland. Det får bli helgens projekt. Återkommer med förhoppningsvis positivt resultat.

  • Vardag

    Att hitta nya vänner

    Nu har jag börjat skriva några ord och raderat dem direkt, ungefär tio gånger om. Vad är det frågan om? Det står liksom still i huvudet, och konsten att skriva en inledning är visst något jag inte bemästrar för tillfället. När jag väl kommer igång så blir jag dessutom avbruten, som alldeles nyss till exempel när Lockie stod med en full vattenflaska vänd upp och ner över huvudet och glatt utbrast att han ska vattna sig själv för han är en blomma. Alltid är det något.

    Ett par timmar senare. Lugnet har infunnit sig i vårt hus (dvs båda barnen sover). Jag sitter i soffan med ett av barnen sovandes på mig. Vågar inte lägga ner honom för jag vet att han förmodligen vaknar efter ca fem minuter. Igår kväll var kanske den värsta kvällen hitintills beträffande lillens sömn och allmänna humör. Men strunt samma, ska inte gå in på detaljer, för jag inser nu när jag skriver detta att det kanske är ganska ointressant att läsa om andra barns sovvanor.

    Kan ju skriva något om hur dagen har varit istället. Vi har varit på Playcentre idag, där som vi brukar hänga två dagar i veckan. Jag tror att jag skrev i ett annat inlägg att det är ungefär som en öppen förskola, men det stämmer inte helt och hållet. Skulle säga att det är mer som ett föräldrakooperativ. De flesta stannar där med sina barn, men är barnet över två år så kan man lämna dem under förutsättning att man stannar kvar och hjälper till någon annan dag. Så alla hjälps helt enkelt åt med alla barn, och det är alltid en pedagog där. Tycker att det är en bra grej för oss eftersom Lockie får möjlighet att leka med andra barn plus att jag får chansen att träffa andra föräldrar i området. Eller ja, andra mammor. Tror att det är en pappa där bland ett stort gäng mammor. Så jämställt är det alltså i det här landet. Men det är en annan diskussion.

    Jag har i alla fall träffat ett par stycken där som jag gärna skulle vilja umgås lite mer med, men jag tycker sånt där är så jäkla svårt. Att ta steget liksom. Önskar ibland att det kunde gå lika lätt som när man var barn eller tonåring och bara började hänga. Inga konstigheter. Det behöver det ju inte vara nu heller i och för sig, det är väl bara jag som gör det svårt för mig själv. Jag får försöka släppa på den där spärren och bjuda över dem på en kopp kaffe eller nåt. Vi har ju ändå bott här i ett år nu, så det kanske är på tiden att jag försöker utveckla mitt sociala liv. Annars vet jag inte om jag kommer stå ut med att bo såhär långt bort från familj och vänner. Jag har aldrig varit en person som behöver (eller orkar med) ett stort socialt nätverk, utan är ganska nöjd om jag har ett par eller några nära vänner. Och det borde jag väl kunna hitta här, hoppas jag.

    Nu är visst klockan nästan läggdags. Inser att jag har skrivit på det här inlägget till och från hela kvällen, och att resultatet blev synnerligen ointressant. Jaja, så kan det få vara ibland. Här kommer en bild på min urgulliga bebis som kompensation:

    Knubbiga bebislår alltså. Livets bästa.