• vardagligt

    Världens godaste rödbetspaj med fetaost och karamelliserad rödlök

    Idag kommer något så ovanligt som ett recept på bloggen. Det här är nämligen en matpaj som är vansinnigt god och dessutom en alldeles egen kreation (eller ja, min sambos om jag ska vara helt ärlig).

    PAJDEG

    125 gram smör

    3 dl mjöl

    3 msk vatten

    En basic pajdeg alltså. Låt smöret bli något rumstempererat, dela det i mindre bitar och lägg i en bunke.

    Addera mjölet och smula ihop alltsammans. När det är sammanblandat så är det dags för tre matskedar vatten, och sedan formar du det till en deg. Obs! Degen ska inte knådas för mycket utan bara så att den håller ihop. Pajdeg vill man inte ha överarbetad.

    Ställ kallt i minst 30 minuter innan du trycker ut den i en form. Eller ställ den kallt efter att du tryckt ut den om du vill, huvudsaken är att den står kallt innan den åker in i ugnen. (Jösses vad jag är dålig på att skriva enkla recept.) Moving on…


    FYLLNING

    5-6 rödbetor

    2 rödlökar

    1 paket fetaost

    3 msk Balsamvinäger

    2 msk råsocker eller strösocker

    3 ägg

    3 dl valfri mjölk (brukar använda havre)

    Timjan eller persilja


    Sätt ugnen på 200 grader.

    Förgrädda pajskalet i 10 minuter.

    Sätt igång med att tärna rödbetorna, lägg dem på en bakpappersklädd plåt, salta och peppra.

    Rosta i ugnen ca 30 minuter eller tills de börjar kännas mjuka.

    Halvera och skiva rödlöken tunt, stek i olja på medelvärme. Den ska bli mjuk och glansig men inte brännas.

    Tillsätt socker och rör tills det lösts upp. Häll på balsamvinäger, låt stå och puttra i cirka 10 minuter, tills balsamvinägern har reducerats lite och det ser ut som en härlig kladdig sörja, ungefär såhär:

    Karamelliserad lök gör sig inte så bra på bild märkte jag, men tur att det smakar godare än det ser ut.

    Vispa samman 3 ägg och 3 dl mjölk till en äggstanning. Glöm ej salt och peppar.

    Lägg de ugnsrostade rödbetorna i pajskalet, täck med karamelliserad rödlök och smula sedan över fetaosten.

    Häll på äggstanningen. Toppa med timjan eller någon annan god ört. Idag hade jag färsk persilja och salvia, det funkade utmärkt.

    Grädda i ugnen ca 25 minuter, tills äggstanningen har stelnat och pajen är gyllenbrun.

    Ät upp och njut.

    0
  • vardagligt

    Att gå på festival och känna sig alldeles för mainstream

    Då var det återigen måndag. Inte för att det brukar kännas så värst mycket som måndag i min tillvaro när jag inte jobbar. Men just denna måndag skrev jag faktiskt en veckoplanering och gick igenom vad jag ska få gjort under veckan vad gäller skrivande och övriga uppgifter. Det kändes tillfredställande och en kan ju bara hoppas att jag fortsätter vara såhär strukturerad.

    I ett försök att pigga upp mig själv så satte jag på mig läppstift och inkluderade en flamingo i min outfit. Det fungerade förvånansvärt bra.

    Något som gjorde mig ännu gladare idag var denna veganska peppermint slice (vet inte riktigt vad den kan kallas på svenska). Det är i alla fall en botten med mörk lite kladdig choklad, i mitten en kräm som smakar mint, och choklad ovanpå. Lite som after eight men hundra gånger bättre. Åt den för första gången för en vecka sedan och har typ tänkt på den dagligen sedan dess.

    I lördags var vi på musikfestival i Waitati som ligger en bit utanför Dunedin. Det var en festival för alla åldrar så den pågick från 11 på förmiddagen till 11 på kvällen. Vi var dock hemma långt före dess.

    Jag kände mig oerhört mainstream och ocool på festivalen. Har ju varken dreads eller hippiebrallor. Jag heter inte något i stil med Rain och jag röker inte gräs. Men vi hade en väldigt fin dag ändå.

    Tyckte det här var en rätt så rolig idé. Rave för barnen.

    Blev överlycklig när jag såg att min favvo foodtruck var på plats. Beställde det vanliga – halloumi på rotibröd med chili, syltad rödlök och annat smått och gott. Friterad halloumi och friterat bröd, mmm.

    Här kunde man slå sig ner och konversera med någon utifrån Proust questionnaires, ett personlighetsquiz som författaren Proust utformade och som ska avslöja ens sanna jag eller nåt sånt. Blev dock inget konverserande för min del. Kanske snor jag quizet till bloggen istället.

    Kreativiteten flödade.

    Jag träffade ett flertal personer som jag känner (eller ja, bekanta) och tänkte efteråt att jag faktiskt börjar få ett sammanhang och känna mig lite mer hemma här. Sakta men säkert. Det känns fint.

    0
  • vardagligt

    Ett webinar och en tur till stranden

    Gårdagen började med att jag steg upp klockan sex för att delta i ett webinar som började 18.30 svensk tid, det vill säga 6.30 på morgonen här. Jag hade fortfarande grus i ögonen och morgonraspig röst när jag loggade in. Kände mig inte helt förberedd. Det handlade hur som helst om tid och struktur, och det var ett litet provsmak på onlinekursen Friday Lab som hålls av Peppe Öhman och Marianne Norrgrann.

    Dessvärre hade jag missat att min sambo hade en jobbgrej så han var tvungen att åka tidigare till jobbet. Typiskt. Det jag hade föreställt mig var att jag skulle sitta för mig själv, kunna delta aktivt och vara fokuserad. Istället fick jag rodda bebis och treåringen samtidigt som jag försökte delta någotsånär. Det är bara till en viss punkt teven fungerar som barnvakt sedan spricker det. Så jag fick ha mikrofonen avstängd i princip hela tiden och hade inte så lätt att svara på frågor pga skrik i bakgrunden. Inte jättekul.

    Nåväl, detta till trots så var det väldigt givande och det gav mig ytterligare en kick i rätt riktning. Här är några tankar och idéer som jag tog med mig och som jag hoppas tillämpa i mitt eget skrivande och i min strävan efter att bli mitt allra mest strukturerade och disciplinerade jag:

    • Avsätt tid för planering varje vecka. Skriv en to-do lista, håll den konkret och specifik. Och realistisk.
    • Avsätt tid för reflektion. Checka av vad du har hunnit med under veckan och vad du inte har hunnit med.
    • Prioritera och rensa bort sådant som är onödigt.
    • Skriv ner vad du faktiskt har gjort så att du ser svart på vitt att du har åstadkommit något och kan känna dig nöjd.
    • Testa pomodoro-metoden, det vill säga jobba (i mitt fall skriva) fokuserat i 20 minuter och ta sedan en paus. Upprepa x antal gånger.

    När man signade upp till webinaret så fick man ställa en fråga och min fråga löd: hur går man tillväga rent konkret för att få jobbuppdrag och kunna etablera sig som frilansskribent?

    Peppe svarade att det gäller att hitta sin nisch, ta reda på vad det är man har att erbjuda. Även skapa kontakter, inte vara rädd för att fråga och slutligen lita på sin kompetens. Flera bra tips. Det här med att knyta kontakter inser jag alltmer vikten av, och tror att jag också börjar bli bättre på det.

    Senare samma morgon åkte jag till stranden med Playcentre. Barnen lekte och plaskade omkring i stora vattenpölar, solen strålade utan att det var för varmt. Någon kom och gick morgonpromenad med sin hund och barnen fick kasta pinnar som hunden simmade ut i vattnet och hämtade. Det var ungefär så idylliskt som det kan bli.

    0

  • vardagligt

    Våren i Sverige

    På tal om hemlängtan som jag skrev om i förra inlägget – en annan grej som ger mig mer hemlängtan är att det nu börjar bli vår i Sverige. Den bästa tiden på året ju. När gatorna sopas och talgoxarna sjunger sina tittut. Vitsipporna och tussilagon i vägrenarna. Människor som vaknar och kommer till liv igen, sitter på rad mot en varm vägg någonstans och suger i sig solen. De där kontrasterna får jag inte här, de så tydligt växlande årstiderna. Det saknar jag verkligen.

    Hösten är rätt så fin den också. Klarälven och Karlstad. <3

    Nåväl, jag ska sluta grotta ner mig i min hemlängtan. Det är ju faktiskt inte mer än ett par månader kvar tills vi åker till Sverige.

    Jag lyssnade på podden Mellan raderna idag, och de pratade om Sara Stridsbergs fantastiska roman Kärlekens Antarktis (har skrivit om här). Hursomhelst fick jag också veta att Sara Stridsberg, när hon skriver, sitter med hörlurar och lyssnar på extremt hög musik. Så hög att hon oroar sig för hörselskador. Tydligen är detta något som försätter henne i ett tillstånd av flow och hon vågar därigenom bara köra på utan att stanna upp i skrivprocessen och recensera sig själv. Intressant. Funderar på om jag ska pröva det själv men kanske inte med så hög volym att risken för hörselskador är överhängande. Det känns lite onödigt, men å andra sidan: vad gör man inte för konsten?0

  • vardagligt

    Semlor och hemlängtan

    Idag är det Fettisdagen i Sverige och mitt flöde i sociala medier svämmar över av bilder på semlor i alla dess former och varianter. Mjuka, saftiga bullar. Grädden som väller ut alldeles lagom mycket, en liten skymt av mandelmassan där under gräddtäcket, ett vitt puder av florsocker.

    Och här går jag runt på andra sidan jorden och känner mig lite ledsen över att jag inte kan kila ut och köpa en semla på ett fik någonstans, romantiserar kring ett bakverk som vore det något alldeles sagolikt. Sannerligen ett i-landsproblem. Men ändå. Det handlar nog mest om att min hemlängtan gör sig påmind. Ofta är det ju de små sakerna. Att inte vara en del av ett visst sammanhang, även om det nu är en så till synes fånig grej som att alla ska äta semlor.

    Förra året bakade jag egna men det projektet orkar jag inte dra igång nu. Och det är ändå inte samma sak, för ingen annan här äter ju semlor.

    Nåväl, snart ska vi gå ut och sätta oss på något mysigt kafé. Får köpa något annat gott bakverk istället. Mota bort min hemlängtan genom godsaker, äta mina känslor. Det blir bra.1

  • vardagligt

    En lista

    Här kommer en rolig lista som jag tjuvat från Sandra Beijer.

    Vad köpte du senast?

    Ingredienser som vi behövde för att göra grönsakssoppa – potatis, selleri, lök, linser. Och den sedvanliga chokladen med frukt och nötter, att förtära efter den spartanska soppmåltiden.

    Hur lång är du?

    177 cm, såvida jag inte har krympt eller vuxit sedan jag sist mätte mig (vilket var länge sedan).

    Vad stod det i ditt senaste sms?

    Jag bad min sambo hämta ett glas vatten till mig när jag stod i sovrummet och vaggade bebisen till sömns pga att jag inte kunde sluta hosta. Känns så märkligt att skicka sms till någon som befinner sig i samma hus, men ibland är det nödvändigt.

    Vad gillar du mest med dig själv?

    Att jag är snäll, är en god lyssnare och har mycket humor.

    Vad gillar du minst med dig själv?

    Att jag kan vara långsint och att jag har en tendens att bli passiv-aggressiv istället för att ta upp ett problem direkt på ett rakt och ärligt sätt.

    Har du söndagsångest?

    Nej, det kan jag inte påstå. Det var väl mer back in the day då jag i regel var bakis på söndagar.

    Vilka städer har du bott i?

    Likenäs (är dock snarare en by), Torsby, Karlstad, Borås, Sundsvall, Göteborg, Melbourne, Dunedin.

    Lyssnar du på poddar? Vilka?

    Det gör jag minsann. Lyssnar på många olika, men just nu blir det ofta sådana där innehållet relaterar till böcker eller skrivande: Mellan raderna, Skrivarpodden, Debutera eller dö, Lundströms bokradio. Bland annat.

    Låt på huvudet just nu?

    Introt till Wallace & Gromit. Min treåring sjöng den vid halv fem imorse. Det kändes ej rimligt på något sätt.

    Är du en ringare eller smsare?

    Smsare helt klart. Introvert for life.

    När går du och lägger dig?

    Omkring 22 oftast, ligger sedan och läser eller lyssnar på någon podd tills ögonlocken börjar bli tunga.

    Vad är det modigaste du gjort?

    Om man ska se till livsomvälvande beslut så är det modigaste jag gjort att flytta till Nya Zeeland. Vad gäller fysiska företeelser som kräver ett visst mått av mod så kommer jag att tänka på när jag hoppade bungy jump. Då var jag ganska så rädd.

    Har du någon gång åkt ambulans?

    Ja, när jag var tio år och blev påkörd av en bil. Det gick inte så illa som man skulle kunna tro, bara några skråmor.

    Har du haft urinvägsinfektion någon gång?

    Nej, som tur är. Verkar oerhört jobbigt.

    Hur många kuddar sover du med?

    En under huvudet, en vid sängkanten som barrikad för bebisen.

    Äter du några vitaminer/kosttillskott?

    Nope.

    Vad läste du för språk i gymnasiet? Vilka språk kan du?

    Läste tyska. Kan ej tyska.

    Vad har du för ringsignal på telefonen?

    Var tvungen att kolla vad den heter. Silke.

    Go to-mat som alltid är gott?

    Pasta med broccoli, vitlök, chili och massa parmesan. Eller tacos som man kan variera i oändlighet.

    Hur ofta tvättar du håret?

    2–3 gånger i veckan. Men nu när jag har lugg så får jag nog tvätta den nästan dagligen. Stripig lugg är inte roligt.

    Hur uppvaktar man dig?

    En god middag och ett glas vin kommer man långt med. Jag kräver inte så mycket.

    0

  • vardagligt

    Gårdagens äventyr och tankar om bloggen

    Det är tidig morgon och jag ligger i sängen och tänkte försöka hinna hafsa ihop ett blogginlägg. På tal om att hafsa ihop så har jag tänkt en del på kvalitet och kvantitet när det gäller bloggen på sistone. Är det viktigare för mig att alltid skriva väl genomtänkta och intressanta inlägg eller är det viktigare att faktiskt skriva något alls, även om resultatet blir någonting mediokert? Hur höga krav ska jag ställa? Detta är ju retoriska frågor eftersom jag såklart måste avgöra det själv. Men ja, jag spekulerar bara såhär på morgonkvisten.

    Läste hos en annan bloggare (minns ej vart) att det värsta för hennes kreativitet är att ta en paus från skrivandet (i det här fallet bloggen) eftersom hon då får väldigt svårt att komma igång igen. Tror att jag fungerar likadant. Men med det sagt så måste jag också tillåta mig att ta en paus om det behövs. Livet kommer liksom emellan ibland och så får det vara. Jag tror bara att eftersom jag tidigare har haft ett antal långa svackor när det gäller bloggandet, så är jag nog rädd att hamna där igen. Måste se till att göra det till en vana.

    Nåväl, går vidare från det där nu. Det är för tidigt på morgonen och tankarna har knappt hunnit vakna till liv. Kommer ingenstans känner jag.

    Idag ska vi åka upp till Oamaru. Todds mamma fyller 60. Jag ska göra färdigt en chokladkaka som står i kylen. Den blev en sådan succé när jag bakade den till Todds födelsedag för några veckor sedan att jag nu gör samma igen.Tryffelkladdkaka – Roy Fares recept. Jag lade dock till rostade macadamianötter ovanpå och är rätt säker på att jag förbättrade hans recept, om man nu får vara så självgod och hävda det.

    Igår hade jag en fin förmiddag med Hanna, vi åkte runt på lite sightseeing.

    Gick genom en minst sagt snårig skog för att ta oss ut till stranden där dimman var tät och luften kylig. Ångrade att jag inte tog på mig mer kläder när jag gick runt där och huttrade.

    Åkte vidare till en annan strand där det var lika mycket dimma. Sedan blev vi alldeles för kalla och bestämde oss för att åka hemåt. Där var det istället soligt och vi kunde sitta och värma upp oss en stund.

    Eftermiddagen som följde var allt annat än lugn och harmonisk. Det var mat som brändes på spisen, översvämning i tvättstugan, och diverse andra missöden. Ska inte gå närmre in på det nu. Men det där med att en olycka sällan kommer ensam kändes minst sagt träffande i det läget.

    ***

    Nu är det ett dygn senare, det är tidig morgon och vi är uppe i Oamaru hos barnens farmor och farfar. Så kan det gå, ibland tar det en smärre evighet att bli klar. Egentligen hade jag inte så mycket mer att säga just nu. Igår var det Alla hjärtans dag; en högtid, eller vad man nu ens ska kalla det, som i regel ägnas noll uppmärksamhet hos oss. Så även detta år. Men ett Glad alla hjärtans dag kan jag ju kosta på mig. Så glad alla hjärtans dag hörni, hoppas den var till belåtenhet!0

  • vardagligt

    Havet och skogen

    Lördag morgon. Jag har en ledig stund, sitter i sängen med en kopp kaffe och min dator. Lyssnar på fågelkvitter utanför fönstret och känner mig märkligt harmonisk. Det ska bli tjugofem grader varmt idag. Vi har inga direkta planer men det är skönt att bara ta dagen som den kommer. Att vara lediga allihop, inte behöva tänka på några måsten. Kunna krypa tillbaka ner i sängen och skriva en timme. Bara en sån sak.

    Den här veckan har jag upptäckt två nya platser i den här staden. Tacksamt att ha någon här på besök så att man ser sin omgivning på ett nytt sätt, utforskar lite mer. För några dagar sedan åkte vi till Tunnel Beach, som visade sig inte vara mycket till strand utan mestadels klippor.

    Men eftersom det var såpass vackert så kunde vi förlåta det faktum att det inte var någon strand. Det fanns dock en liten en, som man var tvungen att gå genom en grotta för att komma till. Vi struntade i det och höll oss på klipporna. Fick svindel däruppe, och var tvungen att ta några steg tillbaka. Jag lider inte av någon extrem höjdskräck, men när man står nära en klippavsats och det blåser. Då kan det kännas lite i magen.

    Dagen efter tog vi en långpromenad i skogen. Hamnade vid en liten sjö. Det här ligger ungefär en halvtimme från där vi bor. Tänk att jag inte har varit där förut. Fler promenader där kommer det bli framöver, helt klart. Så vacker natur. Och så avslappnande att gå i skogen.

    Kom till sist fram till ett vattenfall och då hade vi gått en bra bit. Insåg här att vi för att komma tillbaka skulle vara tvungna att korsa en bäck eller annars ta en lång omväg tillbaka. Att klättra över hala stenar tyckte jag inte var optimalt med en bebis i selen. Dök upp en man som var ute och gick med sina två hundar, han förklarade att det fanns en annan väg vi kunde ta. Vi pratade en stund och sen gick vi samma väg som han. När jag och Hanna sedan började prata vände han sig om och sa: nej men pratar ni svenska också? Otippat att vi skulle stöta på en svensk mitt ute i skogen.

    Hur som helst blev det till slut en promenad på ungefär två och en halv timme. Fötterna värkte lite när vi kom hem och jag insåg att jag behöver bättre skor om jag ska ta så långa promenader. Men skönt var det.

    Nu ska jag ta mig en dusch och ta mig an den här dagen.0

  • vardagligt

    Födelsedagsfirande på akuten

    Igår fyllde min kära sambo år. Dagen bjöd på strålande sol och vi bestämde därför att vi skulle fara iväg och bada. Vi packade ihop en picknick och gjorde oss redo att åka. Dessvärre hade treåringen lite för bråttom nerför stentrappan och dök istället ner med huvudet före. Så den planerade badutflykten blev istället en tur till akuten där han fick läppen hopklistrad. Behövdes inga stygn som tur var. Tre tänder skadades lite men ingen var lös.

    I sådana här situationer, när barnen skadar sig (eller barnet ska jag säga, bebisen är än så länge inte så olycksbenägen), så undrar jag hur jag skulle reagera om något riktigt allvarligt hände. För trots att jag försöker hålla huvudet kallt så är jag rätt så kass i krissituationer. Igår lyckades jag i alla fall tänka lägg en kall och blöt handduk över munnen, kolla så att tänderna är okej. Få inte panik över allt blod. Ungefär så. Medans händerna skakade och jag försökte samtidigt lugna ner och trösta.

    Tänker på hur mycket jag själv råkade ut för som barn, för att inte tala om mina bröder. Vi skadade oss ju jämt och ständigt. Hur pallar man som förälder? Vänjer man sig? Blir man mer härdad? Det var så hjärtskärande att se honom ligga där på sjukhussängen med sin svullna och såriga läpp. Och då var det liksom inte ens något värre än så. Tänker på om det allra värsta skulle inträffa – att ens barn drabbas av någon allvarlig sjukdom. Och så får jag nästan svårt att andas bara jag närmar mig den tanken så i ren försvarsmekanism skriker hjärnan stopp och jag avleder tankarna in på något annat. Föräldraskapet alltså – ett helt paket med ungefär lika mycket ångest som glädje.

    Vi behövde i alla fall inte stanna så länge på akuten. Dessutom, konstaterade vi när vi satt där på rummet, så var det åtminstone såpass svalt därinne att båda barnen kunde sova en stund. Silver lining liksom.

    Väl hemma bakade jag en tårta som eventuellt kan vara den godaste jag någonsin gjort, om jag får säga det själv. Eller i själva verket var det väl mer en kaka än en tårta, men nåväl. Tryffelkladdkaka med macadamianötter ovanpå. Och massa grädde till såklart. Helt ljuvlig.

    Sedan satt vi ute på balkongen under vårt nya fina skynke, tills solen gick ner. Då gick vi in och spelade quiz en stund, och kollade på ett avsnitt av Sex Education som verkar vara serien ALLA älskar just nu. Den är ju otroligt underhållande så jag förstår varför. På tal om det, så ska jag gå och kolla på sista avsnittet nu. Och äta mer kaka.0

  • Nya Zeeland,  vardagligt

    Vår resa i bilder

    Nu är jag hemma igen efter vår lilla semester. Sitter här på balkongen och närapå svettas i kvällssolen. Sommaren tycks ha bestämt sig för att anlända till slut, jag tvivlade faktiskt på det ett tag. Klockan är bara sex och båda barnen sover, mina vänner som är här på besök åkte iväg till stranden tidigare och min sambo är på jobbet. Egentid alltså. Jag kan bli alldeles handfallen ibland, när jag får tid för mig själv. Det är något som kommit med föräldraskapet helt klart, tidigare hade jag ju egentid i överflöd. Nu vet jag nästan inte vart jag ska göra mig av mig själv när det är alldeles tyst omkring mig. Går runt i huset och plockar på måfå, försöker njuta men tänker istället för mycket på att jag antingen borde njuta eller få något uträttat.

    Men just den här egentiden tänkte jag ägna mig åt att blogga litegrann. Trots att jag är så trött att jag egentligen borde sova. Och trots att det är så ofantligt stökigt omkring mig att jag egentligen borde städa. Men borde och borde.

    Tänkte skriva lite om vår resa istället, samt dela med mig av några bilder. Det får dock räcka med mobilbilderna eftersom jag inte fört över de från kameran ännu. Vet i och för sig inte om kamerabilderna blev så mycket bättre. Jag är inte riktigt sams med min kamera än. Det betyder alltså att jag inte har lärt mig den tillräckligt mycket. Nåväl, resan var det. Vart har vi varit då, undrar ni. Jo, det ska jag tala om.

    Vi började med att åka till Alexandra, som ligger cirka två timmar härifrån inåt landet. Där besökte vi vingårdar, bodde en natt på bed and breakfast, badade för första gången i år, tog en tidig morgonpromenad då ljuset var helt magiskt.

    Och så åt vi fantastisk mat som dessutom var väldigt snygg.

    Därifrån åkte vi vidare till Arrowtown, som jag besökte för tio år sedan när jag och min sambo reste runt i landet. En historisk liten by med vilda västern-känsla.

    Sedan var det dags för det huvudsakliga målet för resan, nämligen Milford Sound. Ett helt otroligt landskap med fjordar, höga berg och sagolika vattenfall. Går inte riktigt att beskriva hur vackert det var, så jag lämnar istället över till bilderna (som ändå inte helt motsvarar verkligheten, så klart).

    Efter den oförglömliga upplevelsen så påbörjade vi Den långa hemfärden. Och lång var den sannerligen. En viss liten bebis hade vid det här laget börjat få nog. De sista timmarna tyckte han att allt var pest och pina, och sova tänkte han då rakt inte göra.

    Stannade till i Wanaka på hemvägen. Där åt vi varsin glass och kollade på folk som badade i kvällningen. Kom till slut hem vid elvatiden och stupade i säng.0