• Foto

    Att komma igång med fotandet igen

    När jag gick på gymnasiet läste jag media med inriktning foto. Jag hade inte direkt haft något fotointresse tidigare, utan ville egentligen läsa media eftersom jag tyckte om att skriva. Men så blev det så att jag halkade in på foto. Och det var en helt ny värld som öppnade sig. Jag minns så väl känslan av att stå i mörkrummet och se bilden framträda på fotopappret som flöt runt där i framkallningsvätskan. Magiskt. Ja, det var såpass länge sedan att vi fotade med analoga kameror, haha. Åtminstone gjorde vi det första året, sedan började de flesta (inklusive jag själv) övergå till de digitala kamerorna. Nu i efterhand önskar jag dock att jag hade fortsatt fota analogt när jag ändå hade tillgång till mörkrum och all utrustning.Efter gymnasiet började jag tyvärr tappa lusten att fota. Av olika anledningar. Kanske för att jag inte hade råd med en bra kamera. Kanske för att min dåvarande pojkvän hade ett stort fotointresse och istället för att det inspirerade mig gjorde det att jag tänkte att det var hans grej mer än min. Så knasigt jag resonerade på den tiden. Hur som helst – åren gick och jag reste till Australien för att jobba och bo där en period. Där återupptog jag fotandet och införskaffade en liten Canon som fick följa med överallt.Sedan fick jag en analog systemkamera av mina kollegor i Melbourne innan jag skulle flytta hem till Sverige. Världens finaste avskedspresent! Då byttes min Canon ut och jag började fota med analog kamera som en annan hipster. Älskade att fota analogt och jag kan fortfarande sakna det, tycker det blir en helt annan känsla i bilderna.

    Tyvärr gick den kameran sönder och istället för att få den fixad så lät jag den ligga på hyllan. Slutade alltså återigen med fotandet. När jag fyllde 30 fick jag en systemkamera av min familj. Blev såklart överlycklig och tänkte att jag verkligen skulle komma igång igen. Men det blev inte riktigt så. Hittills har jag mestadels fotat barnen. Inte för att det är något fel med det, men det är inte heller så utvecklande. Jag saknar att gå ut med kameran och bara knäppa bilder. Men jag känner mig lite lost när det gäller att fota just nu, har svårt att hitta tillbaka till det lustfyllda och kreativa. Och jag vet liksom inte heller vad för bilder jag vill ta, känns som att det inte längre kommer naturligt. För att inte tala om det här med redigering – ska jag friska upp mina kunskaper i Photoshop eller ska jag lära mig Lightroom som de flesta verkar använda nuförtiden? Som sagt: jag är lite lost.

    Det jag ville komma till med denna långa utläggning var att igår fick jag ett nytt objektiv i födelsedagspresent av min sambo. Ett 50mm objektiv. Och för första gången på länge så längtar jag efter att fota, att lära mig mer (eller lära mig allt på nytt känns det som), utvecklas och bli en bättre fotograf. Jag önskar bara att det fanns fler timmar på dygnet, för jag vet inte när jag ska få tid till allt. Det är så mycket jag vill göra just nu – fota, skriva, läsa, yoga – och det är jätteroligt att känna sig fulltankad med inspiration, men samtidigt får jag nästan panik på hur jag ska hinna med allt. Jag får prioritera och göra det jag hinner helt enkelt. Kanske slopa det slentrianmässiga scrollandet på sociala medier? Det slukar definitivt för mycket tid. Kanske hitta en fotokurs här? Vi får se. Jag ser i alla fall fram emot att bekanta mig med mitt nya objektiv och att börja fotografera mera.

  • Foto

    En gång i tiden hade jag en analog kamera

    Året var 2009. Jag bodde i Melbourne och bar med mig min Olympus kamera överallt. Sedan gick den sönder och nu ligger den och samlar damm på en hylla någonstans.

    Jag fotade okända människor som promenerade över en bro, på väg till eller från jobbet. På väg någon annanstans. 035cb-a64519_19

    Spenderade många kvällar på någon av alla uteserveringar längs med Yarra river. 1a5c8-a64519_21

    Uppenbarligen hade jag en viss fascination inför att fota människor i rörelse. 9b8f5-a64519_22

    Ett gammalt ånglok på tågstationen, Flinders station. A64519_2

    Suddiga människor i väntan på tåget.A64519_1

    Och en fluffig liten hund på Brighton beach.A64510_12A

    Min snygga fästman som var såhär ung en gång i tiden. Tänka sig. Låter som att han är femtio nu.A64519_11

    Och såhär såg vi ut tillsammans. Blandad kompott 196

    Jag saknar min gamla analoga kamera. Och jag saknar Melbourne. Fast nej, egentligen saknar jag inte alls att bo där, det handlar snarare om att jag blir nostalgisk och en del av mig saknar den tiden i mitt liv som aldrig kommer åter. Jag har det ganska mycket bättre i mitt liv just nu, men jag är en sucker för nostalgi och så är det bara.