• Allmänt

    Göteborgs bokmässa och hemlängtan

    Jag avskyr WordPress just nu. Av någon anledning raderades just ett helt inlägg som jag skrev på mobilen, när jag nu äntligen tog mig i kragen och skrev ett blogginlägg. Nåväl, bara att ta nya tag.

    Det är fredag och nu har jag varit tillbaka på jobbet i tre veckor. Ofta går jag runt och längtar efter att få sitta och skriva istället, och det blir kanske ännu mer påtagligt eftersom jag jobbar i en bokhandel. Omringad av böcker. Så jag skapade ett nytt mål för mig själv, ännu ganska luddigt formulerat, men jag tänker att nästa år ska jag ha minst en skrivdag i veckan. En dag då barnen är på förskola och jag kan ägna mig ostört åt att skriva. Tycker inte det känns helt ouppnåeligt.

    Hur går det med barnboksprojektet då? Jo, det går framåt. Snart uppe i tiotusen ord. Den här gången har jag dessutom handlingen ganska klar för mig i huvudet, till skillnad från hur det brukar vara. Jag vet på ett ungefär hur vändpunkterna och nyckelscenerna ser ut. Nu handlar det mer om att få till det som är däremellan.

    Men jag märker hur lätt det är att glömma bort att jag skriver för en yngre målgrupp. Efter att jag skrivit en scen inser jag att språket kanske mer riktar sig till ungdomar eller vuxna. Det är som att jag automatiskt glider över i det. Det är sådant jag får ta tag i under redigeringen tänker jag.

    På tal om något annat så läste jag Peppes blogginlägg om bokmässan i Göteborg och blev så otroligt sugen på att gå. Kollade igenom de olika programpunkterna och allt verkade så spännande och inspirerande. Önskar att jag kunde vara där. Dessa tankar ledde såklart till mer hemlängtan och jag började tänka på Göteborg, och i synnerhet hösten i Göteborg. Romantiserade som bara den. Trots att det kanske i själva verket är blåsigt, blött och ruggigt så såg jag bara förunderligt vackra höstbilder.

    Förutom att bara ha hemlängtan så tror jag att det handlar mycket om att jag saknar ett skrivande sammanhang. Behöver omringa mig med kreativa och skrivande människor, utbyta tankar och erfarenheter. Ladda mig full med inspiration.


    1
  • Allmänt,  Skrivande

    Du är inte det du skriver

    Hej, här sitter jag med värkande ben och fötter efter en lång löprunda i förmiddags. Med risk för att låta väldigt hurtig så måste jag säga att det är lite skönt med den sortens värk. När man verkligen känner att kroppen har fått arbeta. Om prick en vecka ska jag ju springa ett 10-kilometerslopp, så jag försöker klämma in några löppass före dess.

    Har för övrigt insett att mina två viktigaste grejer i livet (förutom det uppenbara: min familj) är att skriva och springa. Och läsa, men det hör lite ihop med skrivandet. Jag skulle gärna vilja komma igång med yogan igen, det har liksom trillat långt ner på prioriteringslistan nu. Men jag vet inte riktigt när jag ska hinna. De stunderna jag får över vill jag som sagt ägna åt mitt skrivande eller att springa. Sedan ska man därutöver hinna klämma in familjetid, att ge varandra egentid, vardagsbestyr, ja ni vet. Livspusslet alltså. Det största i-landsproblemet. Hur ska jag hinna med allt jag vill göra i mitt privilegierade liv?!

    Nu hoppar jag abrupt från det ena till det andra. Jag har skrivit en novell som jag ska skicka in till en tävling. För några dagar sedan skickade jag iväg den till ett gäng testläsare. Tänker att jag ska göra allt för att optimera mina chanser att vinna, och någon annans kritiska ögon på ens egen text är ju oerhört givande. Men också, förstås, oerhört läskigt. De senaste dagarna har jag pendlat mellan att tänka att jag tycker om novellen och att den faktiskt har vissa kvaliteter, till att bli helt övertygad om att de kommer läsa den och tycka att den är så dålig att de inte ens kan komma på några konstruktiva kommentarer. Det är toppar och dalar, kan man väl konstatera.

    Jag kan lätt intala mig själv att jag är helt okej med att ta kritik, men när jag sedan sitter och väntar och tankarna snurrar, då är jag inte lika kaxig. Tanken att någon ska läsa det jag skrivit och tycka det är dåligt, den är onekligen svår att hantera. Men. Det är då jag ger mig själv den här snälla påminnelsen: du är inte det du skriver. Kanske är du vad du äter, i alla fall enligt hälsogurun Anna Skipper, men du är definitivt inte det du skriver. Ens värde ligger inte i det man har skapat. Att ta emot kritik för en text är inte detsamma som att bli kritiserad som person. Ja, jag vet, allt detta är självklart. Men det tål att upprepas, många gånger.

    3
  • Allmänt

    Min mentala årstidsförvirring

    Idag har det snöat i Dunedin. Det började i själva verket igår kväll, först med regn och hagel som sedan övergick i snö. Och när jag tittade ut genom fönstret imorse låg det ett tunt lager på marken. Eller ja, att ens kalla det ett lager är väl att ta i. Det låg några flingor på marken. Kul med snö, men lite väl futtigt ändå. Det kunde väl åtminstone snöa såpass mycket att ungarna kunde göra en snögubbe. Kom igen, liksom. En kvart senare hade det smält bort. Ändå är det sådana snöfall som gör att folk nästan stannar hemma från jobbet här.

    Nu är det alltså augusti, vilket innebär sista vintermånaden på Nya Zeeland. Jag har ännu svårt att förlika mig med tanken på att september innebär vår för min del. Missförstå mig rätt, jag ser ju helt klart fram emot våren och varmare dagar. Men det sitter så djupt inpräntat i mig att september är början på hösten. Inte så konstigt eftersom jag levt större delen av mitt liv på den nordiska halvklotet.

    Hösten innebär för många, inklusive mig själv, en känsla av nystart. Det har alltid varit den tid på året då jag liksom ställer om mentalt, går in i en ny fas. Den känslan har jag nu också, vilket skapar en viss förvirring hos mig, eftersom det snart är vår. I september börjar jag jobba igen efter ett års föräldraledighet, Felix kommer börja förskolan. Så ja, vi går in i en ny fas i livet. Och jag tänker att det borde ju vara höst!

    Att i princip alla som jag följer i sociala medier och de vars bloggar jag läser befinner sig i Norden och skriver om att hösten är på gång, adderar ju ytterligare till min mentala årstidsförvirring. Jag sugs in i känslan av höstmörker, murriga färger, löven som faller från träden.

    Jag undrar hur det kommer se ut i fortsättningen, så länge vi bor kvar här. Kommer min nystartskänsla infalla i mars/april när det börjar bli höst eller kommer våren innebära en nystart istället? Kanske både och? Hur lång tid kommer det ta att vänja sig?


    6
  • Allmänt,  Tips

    Ett bra sommarprat och sommar mitt i vintern

    Det är juli månad och dagarna bara går. För två dagar sedan hade jag namnsdag. Påmindes om detta av en gammal klasskompis som skrev på Instagram och grattade. Jag är hopplös på att komma ihåg min namnsdag. Kanske för att Mirjam som namn hamnade i almanackan relativt sent? Jag vill i alla fall minnas att min namnsdag uppmärksammades när jag var kanske sju år, just för att mitt namn inte haft en namnsdag tidigare. Jaja, nog om detta, nu har jag skrivit namnsdag alldeles för många gånger.

    Och det jag ville göra var faktiskt att tipsa om Caroline Farbergers sommarprat. Jag lyssnade på det igår och tyckte det var otroligt bra. Hon berättar öppet om sin könskorrigering, om resan från man till kvinna. Om hur det är att genomgå en sådan process som högre näringslivschef, hur hon har blivit bemött inom yrkeslivet och av familjen. Det handlar om att våga konfrontera sig själv mitt i livet, om könsnormer, jämställdhet, makt och ansvar. Ett sommarprat som var både drabbande, vemodigt och glädjefyllt.

    Så intressant att höra henne prata om hur hon blivit medveten om strukturer på ett helt annat sätt nu när hon lever som kvinna och inte längre tillhör den priviligierade gruppen. Och framförallt hur det ser ut inom näringslivet. Hon berättade om hur hon suttit (som man) i något styrelsemöte och chefen nöjt slängt ur sig: så bra att vi är en helt jämställd grupp, lika många män som kvinnor. Varpå alla skruvade besvärat på sig, eftersom kvinnorna som var med på mötet var chefens sekreterare, hans assistent, och så vidare… Poängen var att männen i rummet satt på maktpositionerna och ändå var det i chefens världsbild jämställt.

    Musiken var kanske inte min kopp te, men det andra vägde upp. Och när det gäller sommarprat så är självklart det som sägs viktigare än musiken.

    På tal om sommarprat, så har det idag varit ungefär 16 grader varmt här i Dunedin. Inte riktigt sommarvärme kanske, men närapå. Och det är alltså mitt i vintern. Vi åkte i alla fall till ett café nära stranden, jag och min svägerska och varsitt barn.

    Där satt vi och snackade, bland annat om det emotionella arbete som faller på kvinnor, och hur man ibland bara känner för att dra. Och att det på många sätt vore lättare att inte vara medveten om allt detta. Kanske är det nyckeln till en lycklig tillvaro? Att vara dum och glad. Nåväl, jag tipsade om boken Fed up i alla fall, trots att jag inte läst den ännu. Men jag ska, snart.

    Det här inlägget skulle egentligen ha blivit en recension av ett sommarprat och ingenting annat, men jag gled visst iväg åt några olika håll. Så kan det bli. Så kan det gå. Nu ska jag eventuellt kolla på det näst sista avsnittet av Game of thrones. Har haft de två sista avsnitten kvar hur länge som helst nu och orkar inte riktigt ta tag i det.

    2
  • Allmänt

    En liten lista

    Nu är jag uppe hos mina svärföräldrar i Oamaru. T har åkt upp till Christchurch för att hämta mina kära vänner som landar inatt. Känner mig helt pirrig av förväntan. Det ska bli så roligt! Vi kommer spendera resten av helgen här innan vi åker hem till oss.

    Nu tänkte jag hänge mig åt det här megapusslet en stund. Det har legat kvar här sedan i julas så det är väl dags att det blir färdigt nu?

    Således blir det inte så mycket mer bloggande denna afton. Men här är en lista som jag fyllde i tidigare. Hittade den hos Jenny.

    Förnamn + mellannamn tack

    Mirjam, och enbart Mirjam. Var som barn alltid lite ledsen över att jag inte hade något mellannamn så ett tag var det tal om att lägga till Charlotte, men de planerna föll i stöpet av någon anledning.

    Stjärntecken

    Skorpion.

    Vilken är din favoritbokserie?

    Oj, nu blev det klurigt. Spontant vill jag säga Utvandrarserien av Vilhelm Moberg. Men Ferrantes Neapelkvartett ligger inte långt efter. Kristina Sandbergs Maj-trilogi är också högt på listan. Ja, jag är ambivalent.

    Vilken är din favoritsmak av de fem grundsmakerna?

    Kanske salt. Det beror på vad jag är sugen på, men jag har sällan några problem med att sluka en hel påse chips själv.

    Vad är din största rädsla?

    Att något ska hända barnen, att förlora dem. Ångestklump i magen.

    Vilka adjektiv använder du för att beskriva något bra?

    Underbart, fantastiskt, super. Och säkert en massa fler.

    Vad är du peppad på just nu?

    På att få träffa mina vänner från Sverige imorgon! Ser också fram emot att vi ska åka dit i maj, men det känns ännu så avlägset att jag inte riktigt har blivit peppad på det än.

    Föredrar du att vara bakom eller framför kameran?

    Helt klart bakom.

    Okej, fullt så obekväm blir jag inte. Bara nästan.

    Vad är det vackraste du vet?

    Det får bli det uppenbara svaret: mina barn. Särskilt när storebror är extra snäll och mysig mot lillebror som då ler mot honom med hela sitt väsen. Och när de sover, då är de allra vackrast.

    Senaste filmen du såg?

    Birdbox, den nya på Netflix med Sandra Bullock. Hade höga förväntningar på den men blev tyvärr besviken.

    Skolkade du i skolan?

    Det hände säkerligen, men inte så väldigt ofta.

    Morgonpigg eller nattuggla?

    Inget av det just nu, oftast bara trött. Men generellt är jag nog mer morgonpigg.

    Kan du jonglera?

    Jag kunde en gång i tiden, men inte längre till min treårings stora besvikelse.0

  • Allmänt

    Hej och välkomna…

    … till min nya sida. Ännu till viss del under uppbyggnad, men i alla fall up and running så att säga. Är så glad att jag har fått det här gjort nu och jag ser fram emot att fylla bloggen med nytt innehåll. Hoppas ni vill hänga med. ❤️

    Och följ mig gärna på Bloglovin’ och Instagram.0

  • Allmänt

    En lördagslista

    Nu är det lördag och vad passar bättre då än en lista. Snor denna som jag bland annat hittade hos Peppe. Står för övrigt och bloggar på mobilen, samtidigt som jag försöker söva bebis i sjalen, samtidigt som jag sparkar boll med treåringen. Multitasking mamma. Eller bara icke närvarande mamma? Hmm. Jag väljer det första alternativet, för idag tänker jag vara snäll mot mig själv.

    Vad har du på dig?

    Blåblommiga pyjamasbyxor och amnings-BH. Het outfit. Bjuder dock inte på någon bild. På tal om kläder så önskar jag att jag hade obegränsat med pengar och fick gå loss i någon favoritbutik. Min garderob just nu består av: de två jeansen som jag kommer i efter graviditeten, något slitet linne som förhoppningsvis inte har kräksfläckar, och oftast en nopprig munktröja över detta för att dölja kräksfläckarna som, let’s face it, utan tvekan kommer att pryda linnet inom kort om det inte redan är smutsigt när jag tar på mig det.

    Vad lyssnar du på idag?

    Just nu: Daniel Tiger. Fast jag anstränger mig för att inte lyssna, det är mest bakgrundsljud. Igår lyssnade jag dock på Sister Hazel som spelades på radion i bilen. Blev så lycklig. Jag ÄLSKADE Sister Hazel när jag var i femtonårsåldern. Så till den milda grad att mitt användarnamn på Lunarstorm var Sisterhazel. Kan hända att filmen 10 orsaker att hata dig var startskottet för den kärleken.

    Vad är du på för humör?

    Just nu på väldigt bra humör. Jag har fått sätta mig en stund, dricker mitt morgonkaffe, båda barnen är nöjda. Det kan bara gå utför härifrån.

    Helgens planer?

    Idag ska jag nog åka och hälsa på min svägerska med barnen. T slutar jobbet klockan fem, förmodligen beställer vi hämtmat ikväll. Han ska tydligen kolla på rugby och jag kanske kollar på Bonde söker fru. Såpass spännande planer.

    Vad var det roligaste hände denna vecka?

    Oj. I det stora hela har den här veckan inte varit så rolig, utan ganska tung. Men tisdagen var en rolig (solig) och fin dag, då åkte vi till stranden och hoppade i vågorna.

    Veckans fundering?

    Måste säga att det är skrivandet som till största del har upptagit mina tankar, och i synnerhet mitt manus. Tänker på att jag bara vill fortsätta skriva på det, men undrar samtidigt när sjutton jag ska ha tid. Måste få in en rutin, avsätta lite skrivtid på kvällarna. Men jag känner mig peppad och motiverad, så jag tänker att det löser sig det här med att få tillräckligt med tid. Haha, ska gå tillbaka och läsa det här när jag har noll motivation och vill slänga manuset i papperskorgen (det är bara en tidsfråga innan jag hamnar där.)0