Brist på bilder och så lite mer om skrivandet

Plötsligt har nästan hela helgen gått och jag inser att jag har tagit ungefär en bild och jag inser att jag inte är en så värst bra bloggare för jag glömmer hela tiden att dokumentera. Till exempel så äter jag oftast upp häften av maten på tallriken och DÅ kommer jag på att den kanske hade varit fin att fota, innan den ser ut som en enda röra. Nåväl, ibland är det väldigt skönt att glömma bort att fota.

Jag dricker kaffe som har kallnat, det smakar surt men jag dricker det ändå. En sovande bebis i famnen, emellanåt en arm eller ett ben som rycker till. Ljud utifrån köket: de andra två i familjen som gör bananpannkakor, en köksstol som släpas över parkettgolvet när treåringen ska hjälpa till, uppsluppna små glädjeutrop varvas med frustration. Om en stund ska jag smyga in i det andra rummet och sätta mig och skriva en stund innan vi får besök. Snart är jag uppe i tjugotusen ord. Det låter så mycket. Det är nästan lika mycket som jag skrev på ett helt år när jag läste Kreativt skrivande 3 och jobbade med manuset. Fast då skrev jag även klart min C-uppsats i Litteraturvetenskap så jag hade att stå i.

Men jag har ett helt annat flyt nu, jämfört med då. Framförallt så synar jag inte texten med kritisk blick hela tiden och det är nog den avgörande skillnaden. Jag kan konstatera efter att jag skrivit något, att det där blev kanske inte helt hundra, men jag får ändra på det sen. Och så fortsätter jag skriva. En annan skillnad är att jag jobbar med tydliga mål, något som jag i princip aldrig gjort tidigare i mitt skrivande. Jag har liksom haft någon skev idé om att konstnärligt skapande och kreativitet inte hör ihop med att jobba målmedvetet, att det på något vis skulle förta kärnan, eller ärligheten eller vad man nu ska kalla det. Att det skulle bli något framtvingat istället. Så är det ju absolut inte, har jag insett nu. Snarare är det en förutsättning för mitt skrivande att jag håller igång en rutin och att ha mål fungerar som en drivande faktor.

Nu var det ju egentligen inte tänkt att jag skulle rabbla på en massa om skrivandet, men det upptar så stor del av mina tankar just nu och då blir det lätt så.

I övrigt så har påskhelgen varit fin. I fredags bestämde vi spontant att vi skulle åka upp till mina svärföräldrar i Oamaru, så vi spenderade natten där. Sedan hade jag en grå och ganska så trist lördag hemma med barnen när Todd jobbade. Men av någon märklig anledning så sov de båda för kvällen redan klockan sex så vi fick äta middag på tumanhand, vilket inte sker ofta nuförtiden. Fast ja, vi blev ju avbrutna mitt i av att Felix vaknade. Men ändå. Idag får vi besök av Todds bror och hans flickvän, som ska sova här inatt. Innan dess borde vi försöka hinna städa upp lite. Men först ska jag skriva. Gäller ju att prioritera rätt.

Hoppas ni som läser har en härlig och avslappnande påsk.

Close Menu