vardagligt

Bitter på bebisen

Det är onsdag morgon och jag har precis lämnat det stora barnet på förskolan. Kommer hem, lägger bebisen, fixar en kopp kaffe. Ungefär fem sekunder efter att jag satt mig ner för att skriva så hörs gråt från babymonitorn. Ibland är det som att han känner på sig att NU ska jag vakna, så fort mamma har satt sig ner framför datorn med en kopp kaffe. Inser att det där lät lite bittert, men i ärlighetens namn är jag lite bitter på honom nu (får man vara det på en sjumånaders bebis?). Ja, när han har satt i system att vara vaken mellan 02 – 04 varje natt den senaste veckan, då får man det. Faktiskt.

Det är märkligt förresten. Så fort jag uttrycker någon form av negativitet när det gäller barn/bebisar och föräldraskap så tänker jag instinktivt att jag måste tillägga att jag inte enbart känner så, som om folk skulle tro det. Att jag liksom bara raljerar lite, i vad jag antar är något slags copingstrategi för att stå ut när sömnbristen blir för mycket.

Men vi borde väl ändå kunna konstatera att det inte är så tabubelagt nuförtiden att tala om hur otroligt jobbig och krävande bebistiden och småbarnstiden ofta är. Det måste få vara okej att vara less, slutkörd och att bara längta bort ibland. Det betyder inte att man älskar sina barn mindre. Kanske är det tankarna om att det finns faktiskt de som har det värre som gör att jag får dåligt samvete, och får mig att ifrågasätta min rätt att hålla på och klaga. Nåväl, går vidare från det nu.

Såhär ser det ut utanför vårt fönster idag. Dimmigt, ruggigt och lite regnigt. Speglar min trötta sinnesstämning ganska så väl.

Kaffe och en bra bok kan nog, om inte pigga upp, så åtminstone skänka en stunds njutning och glädje. Bebisen somnade om förresten. Låt oss hålla tummarna att han sover såpass länge att jag hinner läsa lite efter att jag skrivit klart detta blogginlägg.

Hittade Roxane Gays novellsamling i bokhyllan häromdagen och hade helt glömt bort att jag har den. Den verkar ha fått fin kritik så jag ser fram emot att läsa den.

En annan författare jag är väldigt nyfiken på just nu är David Sedaris. Jag tycker alltid att det är svårt att veta vilken bok jag ska börja med, när jag vill upptäcka en ny författare och hen har skrivit massvis med böcker. Ska jag ta den senaste, den som har fått bäst kritik, eller kanske debuten? Vi får se. Jag läste i alla fall hans lista med favoritböcker i Vi läser och den första boken han rekommenderar är Revolutionary road, en av mina absoluta favoritromaner. Så jag tror helt klart att jag kan komma att uppskatta David Sedaris böcker.

På tal om böcker så var jag inne i den här fantastiska bokhandeln häromdagen. Tänker inte skriva vad den heter för precis efter att jag tagit bilden kom butiksägaren fram och sa: I’m not so keen on people taking photos in here. Osannolikt att han skulle klicka sig in på min blogg så jag lägger ut bilden ändå, tyckte så mycket om den.

0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *