• tankar

    Att ha tvåspråkiga barn

    Det här med tvåspråkighet är något jag tänker mycket på nu när vi inte bor i Sverige. Jag är väldigt mån om att prata svenska med mina barn. Undantag görs egentligen bara ifall det är andra engelsktalande barn med och jag inte vill exkludera dem. Men i regel håller jag mig till svenska. Vår treåring pratar på som bara den nu men allra helst på engelska.

    Och jag oroar mig ibland för att han kommer gå miste om svenskan, att han inte kommer vilja prata. Samtidigt vet jag att han suger åt sig allt, och att han förstår i princip allting som jag säger. Men när jag ber honom svara mig på svenska brukar han bli ibland bli lite vresig och bestämt hävda: no, I speak English!

    Jag försöker lirka, säger att när vi åker till Sverige så kommer alla prata svenska där vet du, då är det jättebra om du också kan prata svenska. No, everyone speaks English, säger han. Sedan kommer man inte så mycket längre. Försök förklara för en treåring att hen har fel, det är en närmast omöjlig uppgift. Stundtals tänker jag att jag likaväl kan lägga ner och bara prata engelska med honom, men så påminner jag mig själv om att han kommer uppskatta att ha två språk om sisådär tio-femton år. Dessutom skulle det kännas allt för märkligt att inte prata svenska med honom längre – det är ju vårt språk, har alltid varit vårt språk.

    Jag diskuterade det här med en bekant häromdagen. Hon kommer från Island och har bott här i några år. Hennes barn pratar också mest engelska och hon sa att hon ofta själv svänger över till engelska när hon vill vara helt säker på att de ska förstå. Men jag tänker att man gör dem en björntjänst då, om man liksom förutsätter att de inte förstår det andra språket lika bra.

    Vi pratade om besvikelse häromdagen, jag och min son, och så blev jag osäker på om han faktiskt känner till ordet besviken på svenska. Så jag frågade om han vet vad det betyder. Han svarade: Yes, it means that you have a picnic and it starts to rain. Ett så adekvat exempel för att gestalta känslan av besvikelse ändå. Kände mig minst sagt stolt. Min poäng är att barn förstår så mycket mer än man tror.

    Och det svenska språket finns där inom honom, det vet jag ju. Även om han väljer att prata engelska nu. Min isländska bekant berättade att de ska tillbaka till Island och bo där ett år, och hon sådde ett litet frö hos mig när hon berättade om deras planer. Jag tänker att om vi nu ska bo kvar här så kan vi kanske bo i Sverige i ett år i alla fall, någon gång. Det vore fint. Tänk dessutom vilken skillnad det skulle göra när det gäller språkutvecklingen. Jag frågade min son idag, mest för skojs skull, om han skulle vilja bo i Sverige någon gång. Yes, svarade han. Och sedan, lite eftertänksamt: can we move there today, mamma?

    Om det ändå vore så enkelt.

    0
  • Allmänt

    Flerspråkiga barn – en massa tips

    Jag skrev för några månader sedan ett blogginlägg om flerspråkighet och hur jag tänker kring det i vardagen. När jag skrev inlägget så pratade vår snart fyraåriga son nästan enbart engelska, men jag pratade svenska med honom och han förstod i princip allting. Om jag specifikt bad honom att säga något på svenska så gjorde han det, om än motvilligt. Jag kämpade på med svenskan, trots att jag flera gånger kände för att ge upp och bara prata engelska. För det första kändes det svårt att svänga mellan två språk hela tiden hela tiden (jag och min sambo pratar ju i regel engelska med varandra) och för det andra så kändes det helt enkelt märkligt att jag och mitt barn pratade olika språk med varandra. Som att något gick förlorat i kommunikationen. Det satt förstås mest i huvudet, och jag visste ju att en förutsättning för att han skulle bli flerspråkig var att jag fortsatte prata svenska med honom. Trots motståndet hos oss båda ibland.

    Hur som helst, jag tänkte att det var dags för en uppdatering nu några månader senare. Ska börja med att säga att jag är oerhört glad att jag höll fast vid att prata svenska med honom. Vi var nyligen i Sverige på semester i en månad och precis som jag hade hoppats så vände det när vi var där. Till en början var han fortsatt tveksam, men så plötsligt lossnade det. Och när han väl satte igång förstod jag att han mycket väl kan prata svenska. Det var liksom ingen lång starträcka, utan orden fanns redan där. Jag tror att det som framförallt fick honom att svänga över till svenska var att han umgicks med barn i samma ålder. Han har ju förstått att de flesta vuxna förstår engelska, men insåg snart att de svenska barnen inte gjorde det. Så för att göra sig förstådd bland kompisarna så blev han tvungen att prata svenska.

    Nu är vi tillbaka i Nya Zeeland sedan ungefär en månad och vi pratar fortfarande svenska dagligen. Det var som att han bara behövde komma över den där första uppförsbacken, och inse att han faktiskt kan. Jag märker också hur stolt han känner sig över att kunna två språk.

    Jag vill såklart upprätthålla det här nu, så jag skrev ett inlägg i Facebook-gruppen SMUL (Svenska som modersmål utomlands) och bad om folks bästa tips för att hålla igång svenskan med barnen när man bor utomlands. Tänkte sammanfatta det i en liten (eller möjligen ganska lång) lista. Fick så många bra tips!

    → Titta på svensk TV och film. Barnkanalen är bra!

    → Ladda ner svenska appar till iPad eller telefon.

    → Läsa böcker på svenska, kanske det viktigaste av allt. Alltid godnattsaga på svenska, till exempel.

    → Lyssna på svenska ljudböcker.

    → Lyssna på sagor från SR Play.

    → Resa till Sverige. Kanske inte helt lätt att göra det regelbundet när man bor i Nya Zeeland, men bor man något närmare så.

    → Sjunga med barnen på svenska.

    → Lyssna på svensk musik och barnvisor.

    → Kompletterande svenskundervisning.

    → Lösa svenska korsord (främst för lite äldre barn då).

    → Läsa Bamsetidningar och Kamratposten.

    → Spela spel tillsammans på svenska. Inte på skärm utan på riktigt. Kort, monopol, UNO, Schack.

    → Lyssna på svensk radio/svenska poddar i högtalare hemma eller i bilen. Även om de inte förstår allt så blir det ytterligare en som pratar svenska i deras omgivning.

    → Skype eller FaceTime med släktingar.

    → Försök hitta andra svenska familjer att umgås med.

    → Använd svenska recept när ni bakar tillsammans.

    → Handlar inte bara om att prata utan också om hur man pratar och hur mycket, tycker jag. Dvs prata väldigt väldigt mycket med barn från att de är nyfödda. Beskriv vad ni ser och vad ni gör osv. Så fort barnen gör något som liknar kommunikation, svara och reagera på det. Om barnet använder ett annat språk, kommentera det inte, men se till att ge barnen rätt ord på ett så naturligt sätt som möjligt.

    → Bolibompa-appen. Min dotter (tre år) hade en period för ett halvår sen då hon inte riktigt ville prata svenska. Då laddade jag ner bolibompa-appen, trots att hon vanligtvis inte får spela spel på skärmar – och hon älskade den! Det blev vändpunkten till att hon började prata svenska kontinuerligt igen!

    → Jag tror på att ge svenskan ett så stort sammanhang som möjligt. Visa Sverige, berätta om sin svenska barndom, se filmer och läs böcker och återkoppla kring egna minnen av dessa eller miljöerna som
    beskrivs (de flesta barn älskar att höra om när deras föräldrar var små – och det ger språket en anknytning och en djupare betydelse för dem) och såklart ett socialt sammanhang.

    → Viktigt att betona att om man nu inte varit så duktig med svenskan från början så är det aldrig försent att sätta igång, men utan tvång. Mor- och farföräldrar är jättebra sparringpartners.

    → Köpa barnböcker i både engelsk och svensk upplaga och läsa båda.

    → Fick även tips om denna sida där ni kan läsa mer om flerspråkiga barn och hur man bör gå tillväga. Hon har dessutom skrivit en bok i ämnet.

    I tidningen SMUL finns också massa bra tips och råd.

    → Och här finns ett blogginlägg till på samma tema.

    Sådär, det var hela listan. Som sagt – många superbra tips! Ska återkomma till den om jag känner mig lite vilse i det här med flerspråkighet. Har ni något att tillägga så får ni gärna lämna en kommentar! Måste bara avslutningsvis säga att det är helt underbart vilka nya ord man får ta del av när olika språk råkar blandas. Mitt favoritord som min son använder just nu är yesterdag.


    Tryck gärna på hjärtat om du gillar inlägget och följ mig på Bloglovin’ eller gilla min Facebooksida för att få koll på när jag uppdaterar bloggen.

    7