Vansinnigt trött på att inte få sova på natten

Den eviga frågan som småbarnsförälder: när blir det bättre med sömnen? Trots att jag har gått igenom hela bebisfasen en gång förut så minns jag inte riktigt. Inte sov väl vår äldsta såhär dåligt? Eller hur var det egentligen? Till viss del förtränger man nog. Eller också glömmer man helt enkelt. De första 1-2 åren är en enda stor dimma. Igår var jag så trött hela dagen att jag började känna mig sjuk. Ni vet när man blundar och rummet hamnar i gungning lite. Eller att man fryser fastän det är soligt och sjutton grader varmt. Todd var inne och kollade på skor, då passade jag på att luta bilsätet bakåt och vila en stund på parkeringen medan barnen sov där bak. Dagar som dessa känner jag såhär: det spelar ingen roll hur mycket jag planerar och strukturerar upp dagen, det spelar ingen roll att jag vill sätta mig och…

Semesterparadoxen och den dåliga bloggaren

Igår kväll kom vi tillbaka till Karlstad efter en fin, men intensiv, långhelg i Göteborg. Som vanligt brukar det bli så att hela familjens dåliga humör kulminerar framåt slutet av resan, när alla är lika orkeslösa/hungriga/bitska. Den här gången inträffade det i Nordstan, ett ställe som ju kan få vem som helst på dåligt humör. Det var några timmar innan tåget skulle gå och flera intensiva dagar utan tillräcklig sömn som tog ut sin rätt. Men allting löste sig, vi blev glada igen, vi fick mat, barnen somnade. Och det var hur som helst inte det jag skulle skriva om nu. Jag har tänkt på det här med att vara på semester och att jag har haft en bild av att jag kommer ha all tid i världen (okej inte riktigt, men nästan så) att sitta och skriva, ta det lugnt, gå långpromenader och filosofera. Kan väl inte påstå att…

Hej kära Göteborg

Det är fredag. Jag sitter i huset som vi har hyrt över helgen. Det ligger i Högsbo, i Göteborg. Min fina gamla hemstad, som igår välkomnade oss med strålande sol. Idag är det däremot grått och regnigt, men min väderapp har lovat sol framåt kvällen så jag sitter och väntar på att den ska kika fram. Igår hängde vi Slottsskogen ett tag. Åt god lunch, följt av bollspark och bus. Tog sedan en promenad med en kär vän, satt i botaniska och pratade om hur livet sett ut det senaste ett och ett halvt året. Klockan hade hunnit bli sex när vi tog med oss två trötta barn från Slottsskogen, gick förbi affären för att handla mat och sen hem. Efter att barnen sov skulle vi se Game of Thrones, men jag var så trött att jag halvsov på soffan efter tjugo minuter. Gav upp och gick och la mig.…

Första veckan i Sverige

Dagarna går och nu har vi varit i Sverige i nästan en vecka. Har tänkte sätta mig och blogga flera dagar i rad nu, men vi har varit trötta allihop och har framförallt fokuserat på att bara ta det lugnt och vända rätt på dygnet. Nu, på dag sex, börjar det kännas som att vi är i fas. Hur gick den lilla flygresan då? Jo, den gick förhållandevis bra. Vilket alltid är lättare att säga såhär i efterhand då man inte är mitt uppe i det. När vi spenderade sex timmar på Singapore flygplats med en övertrött treåring som inte hade sovit på ungefär tjugo timmar och samtidigt var speedad av allt socker (glass, muffins, kakor som serveras på planet) då var ingen av oss vårt bästa jag. Bilresan hem från Arlanda var inte heller någon succé – barnen hade i det läget fått nog och det var gråt som…

Mors dag och sista dagen innan avresan

Idag är det mors dag på Nya Zeeland. Vilken tur jag har som får två stycken, för vi måste ju liksom uppmärksamma den svenska också. Fast om jag ska vara helt ärlig så brukar vi vara rätt så dåliga på att fira mors dag och liknande högtidsdagar. Idag gick vi alla fall ut och åt brunch inne i Christchurch tillsammans med Todds bror och hans tjej. Det var mysigt. Och gott! Resten av eftermiddagen har vi spenderat med att organisera det sista inför resan. Imorgon bitti, ungefär vid halv sju, åker vi till flygplatsen. Vi har ju redan levt i en resväska i en vecka nu så vi börjar vänja oss. Har även upptäckt att det är svårt att få tid till bloggen och skrivandet när vi är på resande fot. Svårt när man vill vara social och umgås, men samtidigt bara smita iväg och sätta sig och skriva så…

Om sex dagar är vi i Sverige

Ja, nu är det fem dagar kvar tills vi åker från Nya Zeeland och sex dagar kvar tills vi landar i Sverige! Själva resan, med bägge stopp inkluderade, tar 31 timmar. Det är en lång resa till och med utan barn. Med två småttingar, varav den minsta är mitt uppe i att få tänder och den största är mitt uppe i att bete sig som en treårig tonåring som ska göra allt tvärtemot och dessutom vara lite sådär stöddig samtidigt, så känns det som en låååång, lååång resa. Nåväl, vi kommer ta oss igenom den, förhoppningsvis med allt hår kvar på huvudet (antingen skulle det vara jag eller bebisen som sliter av mitt hår – kanske båda samtidigt, det vore en syn!) Ska i alla fall förbereda med en rejäl snackslåda, the Queen of all snackboxes. Föreställer mig hur den kommer hålla treåringen sysselsatt och nöjd hur länge som helst.…

En dag i Wellington

I tisdags åkte jag till Wellington för att fixa tillfälligt pass på Svenska konsulatet. Första flygresan för lillen och det gick alldeles ypperligt. Han sov innan planet hade lyft. Bådar gott inför den något längre resan till Sverige. I Wellington var det blåsigt (som det brukar vara) och regnade till och från. Inte den bästa dagen att flanera runt och upptäcka staden på med andra ord. Vilket var svårt att göra ändå eftersom jag bar på både bebis och ryggsäck och efter ett par timmar var min kropp helt slut. Kikade i alla fall förbi det här mysiga bokcaféet som tydligen ägs av en halvsvensk person. Önskar att det fanns ett sånt ställe här i Dunedin. Faktiskt så tänkte jag flera gånger medan jag gick runt i stan att det vore trevligt att bo där, pga av alla mysiga caféer, trevliga restauranger och sköna uteställen. Sen kom jag på att…

Stress och kaos

De senaste dagarna har inte varit roliga. Stora och små jobbigheter som sammanfaller och tillsammans skapar en känsla av att allt kommer braka ihop snart. Aldrig förr har jag känt mig så oförberedd inför en semester och aldrig förr har jag känt att den är så välbehövlig. Större jobbigheter är till exempel att bilen inte gick igenom besiktningen och att vi behöver fixa en del grejer med den, helst innan vi åker, vilket vi inte har råd med eftersom vi har lagt alla pengar på resa och nya pass till hela familjen. Hade inte räknat med att det skulle bli så många kostnader. Passen i Nya Zeeland är ungefär tre gånger så dyra som i Sverige, plus att jag var tvungen att ordna med ett tillfälligt pass vilket kostade 1600kr, plus resan och boende i Wellington. Jaja, ni fattar... ska sluta tråka ut er med att rabbla upp kostnader. Men…

Close Menu