• Litteratur

    Recension: Nej och åter nej av Nina Lykke

    Nina Lykkes roman Nej och åter nej handlar om ett utåt sett lyckat medelklasspar. Jan ska precis bli departementschef och Ingrid jobbar som lärare. Men det är något som skaver i tillvaron. Ingrid har hamnat i ett tillstånd av leda och förbittring, hon är less på jobbet och less på de vuxna sönerna som inte kan ta hand om sig själva och flytta ut, eller ens föra ett vettigt samtal med föräldrarna. Hon gör det som hon tror förväntas av henne, men finner ingen nämnvärd glädje i någonting längre. ”Hela tiden var det som om något glappade. Hon plockade fram mat ur kylskåpet och det glappade. Hon bryggde kaffe och det glappade. Varför var hon här, varför gjorde hon det hon gjorde?” När Jan berättar att han har en affär med den yngre kollegan Hanne så får hon kanske, efter den initiala chocken, precis det uppvaknande hon längtat efter.

    Det är alltså ett otrohetsdrama där mannen lämnar frun för en yngre kvinna – samma historia har berättats många gånger förr. Men Nina Lykkes grepp gör det här till en uppfriskande satirisk roman med mycket humor och svärta. Hon har en förmåga att hitta de små detaljerna och jag småler ofta åt de många träffsäkra formuleringarna. ”Ingrid önskade att hon haft en gammal fast telefon där hon verkligen kunde slänga på luren. Att bara trycka hårt på den vita hands-free-sladden gav inte på långa vägar samma tillfredsställelse.”

    Berättarperspektivet växlar mellan Ingrid, Jan och Hanne, och de partierna jag uppskattar allra mest är Ingrids. Kanske för att hon är den av karaktärerna som utvecklas mest, men också för att hennes cyniska blick på omgivningen är så välformulerad. Nina Lykke fångar med precision hennes känsla av utanförskap, det att ställa sig frågande till hela alltet, och hur en vägg byggs upp alltmer mellan henne själv och omvärlden.

    Det är också i relationerna som Nina Lykke visar prov på stor skicklighet – Ingrid och Jans relation som går på tomgång och där de för länge sedan slutat prata med varandra på riktigt. Eller Hanne som hela tiden söker ruset, den där första förälskelsen, för att sedan alltid hitta något som är fel och lämna. Det är först när personen inte längre är tillgänglig som hen blir intressant. En kliché måhända men det är en kliché av en anledning och det fungerar.

    NEJ OCH ÅTER NEJ

    Författare: Nina Lykke

    Förlag: Wahlström & Widstrand

    Köp den här eller här.


    Du kanske också gillar:

    Nora eller Brinn Oslo brinn av Johanna Frid

    Testamente av Nina Wähä

    Följ mig gärna på Bloglovin och gå in och gilla min Facebooksida Livet & Litteraturen.

    0
  • Litteratur

    Min läslista på Nextory – 10 boktips

    Nu är det dags för lite boktips. För ett par veckor sedan skaffade jag mig Nextory, eftersom det var en del böcker som jag hemskt gärna ville läsa och just dessa böcker fanns ej tillgängliga att låna som e-böcker. I det läget var det i själva verket bara fyra stycken som jag ville läsa, men listan fylldes såklart snabbt på. Sådär som det brukar bli med läslistor.

    • Jaga vatten av Ellen Strömberg. En debutroman och som jag länge varit nyfiken på att läsa. Om vänskap, sexualitet och uppväxt.
    • Bränn alla mina brev av Alex Schulman. Kan inte påstå att jag är något superfan av Alex Schulman men denna tycks ju ha blivit så hyllad. Så jag vill se what all the fuss is about så att säga.
    • Slutet av Mats Strandberg. En ungdomsroman om den förestående apokalypsen. Har en känsla av att jag kommer sträckläsa.
    • Nuckan av Malin Lindroth. Ännu en bok jag velat läsa länge. Om tvåsamheten som norm och att leva utanför den normen. Om att reclaima ordet ”nucka”.
    • Comedy Queen av Jenny Jägerfeld. Augustprisnominerad ungdomsroman, om Sasha som bestämmer sig för att använda humor för att försöka undslippa det som gör ont.
    • Lugnet av Tomas Bannerhed. Minns att jag blev totalt golvad av hans debutroman Korparna från 2011 (som för övrigt vann både Augustpriset och Borås tidnings debutantpris) och nu är han tillbaka med en ny roman. Nominerad till Sveriges Radios romanpris. Ser fram emot att läsa!
    • Så jävla kallt av Lova Lakso. En debutroman som riktar sig till unga vuxna. Om Karla som bestämmer sig för att lämna Norrland och fly söderut med sina två kompisar. Beskrivs som ”en skruvad road-movie med överraskande vändningar”. Låter bra tycker jag.
    • Titta inte bakåt av Nina Wähä. Den hamnade på listan enkom för att jag just nu läser hennes roman Testamente och direkt kände att jag vill läsa ALLT som denna människa skrivit.
    • Hjärtat är bara en muskel av Kristofer Ahlström. En roman om relationer, maktkamper och passion. Läste hans roman Ett liv för lite för ett par år sedan och tyckte så otroligt mycket om den. Hoppas denna är lika bra.
    • Moll av Elisabeth Rynell. Har inte läst någon roman av Elisabeth Rynell tidigare men däremot har jag läst hennes essäsamling Skrivandets sinne och den hör till en av mina favoritböcker om skrivande. Denna handlar om ett samtida eller framtida Sverige där olönsamma människor utlokaliseras från huvudstaden.

    Sådär, det var min lista. Hoppas ni har funnit några bra boktips. Två böcker har jag redan läst ut (därför står de inte med på ovanstående lista). Nej och åter nej av Nina Lykke och Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall. Båda mycket läsvärda. Älskar framförallt det här stycket ur Låt oss hoppas på det bästa.

    0
  • Nya Zeeland

    Att utforska och upptäcka nya platser

    Det är måndag och jag har precis kört min vän till flygplatsen. När jag kommer hem igen kikar jag in i det tomma gästrummet. Huset känns plötsligt så tyst. Treåringen är på förskolan, annars hade det ju varit mindre tyst. Det blir märkligt att återgå till vår vanliga tillvaro efter att ha haft besök i fem veckor. Kommer sakna att ha henne här.

    Jag tänker på resorna vi har gjort. Alla fina platser vi har sett de senaste veckorna. Milford Sound. Som ett magiskt sagoland. Tidigt på morgonen åkte vi nerför och uppför vindlande och snirkliga vägar, ena stunden omgivna av massiva bergsväggar och nästa stund en flod eller ett vattenfall. Dimma och ett lätt duggregn som skapade en slags mystik kring hela platsen.

    Jag är glad att vi tog oss dit och att jag fick uppleva det. Tänker förresten att jag ska göra en guide över mina favoritställen på Nya Zeeland, på södra halvön då. Norra har jag ju inte sett så mycket av. Men det får bli längre fram.

    I lördags åkte vi söderut, genom Catlins naturreservat och vidare till Nya Zeelands sydspets.

    Och förra helgen besökte vi Lake Tekapo och Lake Pukaki. Lyckades få till en underbar bild på L där han står och blickar ut över vattnet, i sin farfars knallgula solhatt.

    Nu blir det nog inga resor på ett tag. Eller ja, vi ska ju åka till Sverige ganska så snart. Mindre än tre månader kvar nu. Och dessförinnan måste jag åka till Wellington för att ordna ett tillfälligt pass på det svenska konsulatet. Det finns ingen svensk ambassad i Nya Zeeland så om jag ska fixa nytt pass så måste jag antingen åka till Canberra i Australien eller göra som jag gör nu, det vill säga ordna med ett tillfälligt pass och sedan förnya det i Sverige. När vi är i Sverige måste jag även skicka in en ansökan till Nya Zeelands ambassad i London för att få mitt visum flyttat till det nya passet. Byråkrati alltså. Sån jobbig grej.

    0
  • Litteratur

    Två böcker som har betytt mycket för mig

    Hittade en text som jag skrev för några år sedan och som jag tänkte dela med mig av här. Jag skriver om två romaner som jag tycker mycket om och resonerar kring vad som gör att vissa böcker sticker ut ur mängden och stannar kvar hos en.

    Jag har läst två romaner i följd nu, som båda lätt hamnar bland mina bästa någonsin. Sådant gör mig fantastiskt glad. Den första: Vi, de drunknade av Carsten Jensen. Nu senast: Revolutionary road av Richard Yates. Jag tänkte författa en sorts lättvindig analys över vad det är som gör att vissa litterära verk, exempelvis dessa två, betyder så mycket för mig personligen. Det måste väl ha att göra med något  mer än bara det faktum att de är oerhört välskrivna, trots att det givetvis är en förutsättning för att jag ska uppskatta dem i första taget. Men det är just detta ’något mer’ som är så svårt att sätta fingret på. 

    För det första är dessa två romaner så diametralt olika, på alla plan. Har de ens en gemensam nämnare? Kärlek kanske, som förefaller vara alltings gemensamma nämnare. Jensens roman är en episk saga, ett storartat romantiskt mästerverk. Poetiskt, fantasirikt, symboliskt, flödande. En ständig resa, såväl inre som yttre. Det jag uppskattade där var just det rörliga i berättandet, hur man drogs med på ett äventyr som tycktes fortsätta i all oändlighet. Revolutionary road däremot är en stillastående, obehagligt realistisk roman och Yates sätt att inte skymma undan för det fula, att dissekera karaktärerna fullständigt påminner mig om Doktor glas (en annan favorit).

    Handlingen tar till största del plats i huvudkaraktärernas egna, eller deras vänners, vardagsrum. Instängd mellan fyra väggar glider berättaren från den ena karaktären till den andra och på ett briljant och till synes enkelt sätt blottläggs deras olika personligheter. Det handlar om de sociala maskerna kontra ens inre. Om hur man kan bryta sig ur slentrianen och normerna, och vara sann mot sig själv. Om hur ett förhållande kan fortgå in absurdum, utan att någon av parterna öppnar ögonen. Och om hur lätt det är att bara nöja sig, utan att alls reflektera över tillvaron, tills halva ens liv har passerat. Grannarnas psykiskt instabila son slinker in i handlingen och för på ett subtilt sätt med sig frågeställningen om vem som egentligen är galen. Det är en tung bok att läsa, inte minst på grund av den tryckande stämningen som författaren gestaltar.

    Så för att återgå till grundfrågan: Vad är det alltså som utgör ’något mer’? Jag skall göra mitt bästa för att lägga fram vad som gör att en roman betyder något alldeles särskilt för mig.

    – En konstnärlig prägel, till att börja med (med allt vad det innebär). Så luddigt formulerat, men nåväl. Jag vill känna att författaren vill något med verket, kanske är det vad som utgör det konstnärliga.

    – Frågeställningar eller teman som jag kan relatera till och som intresserar mig, såsom utanförskap, relationer, sociala roller, samhällets struktur och dess normer, feminism, moderskap. Ja, listan kan göras lång.

    – En psykologisk aspekt, allrahelst en djupdykning rakt ner i människans natur.

    – Sist men absolut inte minst ett språk som är originellt, vackert och levande. Sådär så att jag vill läsa ett stycke gång på gång, skriva av det i min anteckningsbok och sedan läsa det ett antal gånger till. Ett språk som jag uppslukas av, som jag inte kan få nog av.

    Jag vet fortfarande inte om detta sätter fingret på det eller ej. Men om alla ovanstående punkter stämmer in på ett verk så är det sannolikt en fullträff i mina ögon. Inser nu att handlingens betydelse är sekundär för mig, så länge karaktärerna och språket fängslar mig på ett eller annat sätt. Jag föredrar en till synes tråkig historia som är skildrad på ett fulländat sätt framför en fantastisk historia som inte är gestaltad väl.

    Det här med ’konstnärlig prägel’ är också ytterst svårt att greppa. Det som för mig känns magiskt och sublimt, kanske är rena skräpet för någon annan. Allting är individuellt, och ständigt föränderligt. Jag älskar ju inte samma böcker idag, som jag gjorde när jag var femton. Ibland kan jag inte ens se vad jag en gång uppskattade i en viss roman. Kanske är det just det som aldrig riktigt går att definiera, och kanske är det också det som jag älskar med litteraturen; det där ogripbara som finns mellan raderna, det som får hjärtat att rusa.

    0
  • Allmänt

    Gårdagens äventyr och tankar om bloggen

    Det är tidig morgon och jag ligger i sängen och tänkte försöka hinna hafsa ihop ett blogginlägg. På tal om att hafsa ihop så har jag tänkt en del på kvalitet och kvantitet när det gäller bloggen på sistone. Är det viktigare för mig att alltid skriva väl genomtänkta och intressanta inlägg eller är det viktigare att faktiskt skriva något alls, även om resultatet blir någonting mediokert? Hur höga krav ska jag ställa? Detta är ju retoriska frågor eftersom jag såklart måste avgöra det själv. Men ja, jag spekulerar bara såhär på morgonkvisten.

    Läste hos en annan bloggare (minns ej vart) att det värsta för hennes kreativitet är att ta en paus från skrivandet (i det här fallet bloggen) eftersom hon då får väldigt svårt att komma igång igen. Tror att jag fungerar likadant. Men med det sagt så måste jag också tillåta mig att ta en paus om det behövs. Livet kommer liksom emellan ibland och så får det vara. Jag tror bara att eftersom jag tidigare har haft ett antal långa svackor när det gäller bloggandet, så är jag nog rädd att hamna där igen. Måste se till att göra det till en vana.

    Nåväl, går vidare från det där nu. Det är för tidigt på morgonen och tankarna har knappt hunnit vakna till liv. Kommer ingenstans känner jag.

    Idag ska vi åka upp till Oamaru. Todds mamma fyller 60. Jag ska göra färdigt en chokladkaka som står i kylen. Den blev en sådan succé när jag bakade den till Todds födelsedag för några veckor sedan att jag nu gör samma igen.Tryffelkladdkaka – Roy Fares recept. Jag lade dock till rostade macadamianötter ovanpå och är rätt säker på att jag förbättrade hans recept, om man nu får vara så självgod och hävda det.

    Igår hade jag en fin förmiddag med Hanna, vi åkte runt på lite sightseeing.

    Gick genom en minst sagt snårig skog för att ta oss ut till stranden där dimman var tät och luften kylig. Ångrade att jag inte tog på mig mer kläder när jag gick runt där och huttrade.

    Åkte vidare till en annan strand där det var lika mycket dimma. Sedan blev vi alldeles för kalla och bestämde oss för att åka hemåt. Där var det istället soligt och vi kunde sitta och värma upp oss en stund.

    Eftermiddagen som följde var allt annat än lugn och harmonisk. Det var mat som brändes på spisen, översvämning i tvättstugan, och diverse andra missöden. Ska inte gå närmre in på det nu. Men det där med att en olycka sällan kommer ensam kändes minst sagt träffande i det läget.

    ***

    Nu är det ett dygn senare, det är tidig morgon och vi är uppe i Oamaru hos barnens farmor och farfar. Så kan det gå, ibland tar det en smärre evighet att bli klar. Egentligen hade jag inte så mycket mer att säga just nu. Igår var det Alla hjärtans dag; en högtid, eller vad man nu ens ska kalla det, som i regel ägnas noll uppmärksamhet hos oss. Så även detta år. Men ett Glad alla hjärtans dag kan jag ju kosta på mig. Så glad alla hjärtans dag hörni, hoppas den var till belåtenhet!

    0
  • Skrivande

    Skrivtips: Se läsandet som en del av skrivandet

    Ett klassiskt skrivtips som författare brukar ge till aspirerande författare är: läs! Läs så mycket du bara kan och studera texten. Det där sista tänker jag är avgörande; sättet på vilket man läser, att det måste vara utforskande, undersökande. Att man istället för att helt försvinna in i storyn stannar upp och granskar språket, reflekterar kring vad som fungerar eller vad som kanske inte fungerar. Att man skriver ner meningar som man fastnar för, inte räds imitationen. Allt för att skapa en bild av hur man själv vill skriva, hur den där egna rösten ska utvecklas.

    Jag vet att detta är grundläggande. Ändå fascineras jag över vad som händer med mitt eget skrivande när jag läser mycket, vilken radikal skillnad det blir. Jag upplever att språket förbättras avsevärt (det är ju subjektivt såklart), men framför allt så känns det bättre. Det blir roligare att skriva, och jag hamnar lättare i ett flow. Kanske för att jag är så inne i böckernas och ordens värld att steget till att skriva inte blir lika långt.

    När jag är inne i en intensiv läsperiod så är det som att hjärnan ställer om sig till skriv-läge, jag går omkring och gestaltar min egen tillvaro, tänker ut nya formuleringar, kommer på saker jag vill skriva om. Som att skrivandet upptar hela mitt väsen och pågår latent även när jag inte sitter vid datorn och skriver. Tills jag blir avbruten av något av barnen förstås, hehe. Men det jag menar är att jag måste försätta mig själv i det läget, för att kunna skriva. Det finns inga mellanting. Jag kan inte fortskrida om jag ska göra det halvhjärtat.

    Det är intressant hur tätt förknippat det är ändå, och vad läsandet gör för kreativiteten. Åtminstone för mig. För trots att jag inte skriver särskilt mycket just nu – bortsett från bloggen och en hel del fragmentariska anteckningar – så mår jag inte dåligt eller går runt och har ångest över det. För jag vet mycket väl att skrivandet pågår minst lika mycket i huvudet, att processen är igång. Det är när all kreativitet stannar av som jag mår dåligt, om jag varken läser eller skriver. Det är där jag vill undvika att hamna.


    Här kan du läsa om några handböcker i skrivande som jag rekommenderar.

    Vill du hålla koll på när jag publicerar nytt innehåll på bloggen? Följ mig gärna på Bloglovin’ eller gå in och gilla min Facebooksida Livet & Litteraturen.

    0
  • Allmänt

    Havet och skogen

    Lördag morgon. Jag har en ledig stund, sitter i sängen med en kopp kaffe och min dator. Lyssnar på fågelkvitter utanför fönstret och känner mig märkligt harmonisk. Det ska bli tjugofem grader varmt idag. Vi har inga direkta planer men det är skönt att bara ta dagen som den kommer. Att vara lediga allihop, inte behöva tänka på några måsten. Kunna krypa tillbaka ner i sängen och skriva en timme. Bara en sån sak.

    Den här veckan har jag upptäckt två nya platser i den här staden. Tacksamt att ha någon här på besök så att man ser sin omgivning på ett nytt sätt, utforskar lite mer. För några dagar sedan åkte vi till Tunnel Beach, som visade sig inte vara mycket till strand utan mestadels klippor.

    Men eftersom det var såpass vackert så kunde vi förlåta det faktum att det inte var någon strand. Det fanns dock en liten en, som man var tvungen att gå genom en grotta för att komma till. Vi struntade i det och höll oss på klipporna. Fick svindel däruppe, och var tvungen att ta några steg tillbaka. Jag lider inte av någon extrem höjdskräck, men när man står nära en klippavsats och det blåser. Då kan det kännas lite i magen.

    Dagen efter tog vi en långpromenad i skogen. Hamnade vid en liten sjö. Det här ligger ungefär en halvtimme från där vi bor. Tänk att jag inte har varit där förut. Fler promenader där kommer det bli framöver, helt klart. Så vacker natur. Och så avslappnande att gå i skogen.

    Kom till sist fram till ett vattenfall och då hade vi gått en bra bit. Insåg här att vi för att komma tillbaka skulle vara tvungna att korsa en bäck eller annars ta en lång omväg tillbaka. Att klättra över hala stenar tyckte jag inte var optimalt med en bebis i selen. Dök upp en man som var ute och gick med sina två hundar, han förklarade att det fanns en annan väg vi kunde ta. Vi pratade en stund och sen gick vi samma väg som han. När jag och Hanna sedan började prata vände han sig om och sa: nej men pratar ni svenska också? Otippat att vi skulle stöta på en svensk mitt ute i skogen.

    Hur som helst blev det till slut en promenad på ungefär två och en halv timme. Fötterna värkte lite när vi kom hem och jag insåg att jag behöver bättre skor om jag ska ta så långa promenader. Men skönt var det.

    Nu ska jag ta mig en dusch och ta mig an den här dagen.0

  • tankar

    Tiden som är nu

    Jag vaggar bebisen tills mina lår värker, trampar över klädhögar på sovrumsgolvet. Möter min trötta blick i spegeln, tittar sedan ner och möter ett par stora blå ögon som tittar tillbaka upp på mig, förundrade, häpna. Hela tiden utforskande.

    Jag vaggar och vaggar, stundtals känns det som att vaggandet aldrig kommer ta slut. Som att det har tagit över mitt liv. Sov nu, viskar jag. Sov, snälla, snälla, sov. Biter ihop käkarna, känner tiden rinna iväg. Jag vill skriva, jag vill sitta ner, jag vill vila, jag vill inte vagga mer. Upp och ner och hit och dit. Nynnar och suckar om vartannat.

    Han somnar till sist, och jag lägger varsamt ner honom. Han rullar över på mage och sticker upp rumpan i luften. Jag håller andan i några sekunder, lyssnar till ljudet av hans hummande andetag. Smyger ut och drar igen dörren.

    Jag läser En debutants dagbok, tänker att jag vill kunna skriva så. Just precis så. Ge mig språket, ge mig alla de rätta verktygen. Jag läser så mycket just nu, och ofta tänker jag samma sak. Att sådär vill jag skriva. Men sedan vågar jag inte sätta mig vid datorn, öppna upp manuset och fortsätta skriva. Det är något som tar emot, och jag stannar istället kvar med böckerna, med andra människors ord och formuleringar. Känns tryggare så. Kanske fyller jag mig själv till bredden med ord, så att jag slutligen måste få utlopp för dem?

    Jag hinner läsa en kort stund, sedan vaknar han igen. Livet just nu. Fullt av avbrott, att aldrig riktigt hinna med. Tiden som går fort och långsamt på samma gång. Dagar som rinner iväg. Tänker mitt i all denna längtan efter mera tid, att de är små en så kort, kort stund. Att jag måste komma ihåg att vara närvarande. Att jag inte behöver ha så bråttom med allt.

    Häromkvällen när jag skulle natta treåringen så kröp han tätt intill, sa med lite klagande stämma: mamma, it’s taking a long time for me to grow up. Tänk hur den förändras ändå – vår uppfattning om tiden.0

  • Personligt

    10 snabba om mig

    1. Jag har blivit påkörd av både en bil och en buss. Bilkrocken skedde när jag cyklade nerför en backe som tioåring och hade dåliga bromsar. Ingen hjälm dessutom eftersom man ju inte var så noga med sånt på den tiden. Konstigt nog gick det väldigt bra ändå. Cirka sju år senare klev jag ut framför en buss. Inte med mening alltså, det ska jag kanske förtydliga. Och jag var inte heller berusad, vilket man lätt skulle kunna anta. Vem kliver ut framför en buss liksom? Tankarna på annat håll bara. Head far up in the clouds, så att säga. Det var precis vid en hållplats och bussen körde långsamt som tur var. Jag klarade mig alltså med bara lite skråmor båda gångerna.
    2. Jag har bott i Sundsvall och varit fodervärd åt en häst som hette Ville. En orimligt tjock nordsvensk. Oerhört gullig dock.
    3. Jag kan inte blinka med höger öga. Vänster är inga som helst problem, men så fort jag försöker mig på att blinka med höger så förvrids liksom hela ansiktet. Inte snyggt.
    4. Jag bodde i Australien i nästan två år när jag var 23, och det är därför jag numera bor på Nya Zeeland. Eftersom jag träffade kärleken som man säger.
    5. När jag var i 11-årsåldern gick jag igenom en fas då jag skrev oerhört melodramatiska dikter. Jag har fortfarande kvar en stor hög med kollegieblock från den tiden. Mina samlade verk.
    6. Jag hade ganska dåliga betyg på högstadiet, men skärpte till mig sista året. Fick ett stipendium i slutet av nian, och kom in på medieprogrammet precis som jag ville. Slutet gott, allting gott.
    7. Jag är väldigt dålig på att avsluta saker, och jobbar mycket med att förbättra mig på det området. Bli mer disciplinerad.
    8. För två år sedan tappade jag en kniv på min fot när jag hackade lök. Skar av två senor ovanför stortån och fick gå med gips i sex veckor.
    9. Jag hade en rottweiler för ungefär tio år sedan. Tränade spår och lydnad med henne, och hade ambitionen att tävla. Men livet drog mig i en annan riktning och efter att det tog slut med mitt ex så valde jag att omplacera henne. Svåraste beslutet jag fattat.
    10. Jag älskar djur. Framförallt hundar. Känner mig alltid lugn, tillfreds och hemmastadd i deras sällskap. Skulle gärna ha hund igen om det inte vore för att vi har två tidsslukande småbarn. Men en dag så.

    1

  • Litteratur

    Boktips: Det jag läste under januari månad

    brandi-redd-595063-unsplash

    (Bild från Unsplash)

    Nu är det måndag morgon här och vad passar bättre då än att dela med sig av några boktips. Med andra ord tänkte jag skriva en liten sammanfattning om de böcker som jag läste i januari.  Känner att jag har gått ut ganska starkt ändå, sju böcker på en månad är jag nöjd med. I synnerhet eftersom vi har haft (och har fortfarande) besök vilket innebär att jag inte har läst fullt lika mycket som jag brukar. Här kommer i alla fall en liten lista över de böcker jag läste:

    • Hägring 38, Kjell Westö. Den första boken jag läst av Kjell Westö, men definitivt inte den sista. En välkomponerad och skickligt berättad historia som utspelar sig i en finlandssvensk borgerlig miljö, år 1938. Westö kan verkligen konsten att skapa karaktärer som känns mångfacetterade och intressanta.
    • Grit: Konsten att inte ge upp, Angela Duckworth. En fackbok om grit, det vill säga uthållighet och målmedvetenhet. Konsten att inte ge upp helt enkelt, precis som titeln lyder. Intressant och lärorikt. Duckworths tes är att vägen till framgång beror på hur mycket grit en person har snarare än hur talangfull eller begåvad hen är inom ett visst område. Tänkte skriva lite mer utförligt om boken framöver.
    • Allt vi aldrig gjorde med varandra, Inger Alfvén. En välskriven, men kanske inte så minnesvärd, relationsroman om en brokig och splittrad familj. Handlingen kretsar kring ett stundande bröllop och vi får följa skeendet genom de olika familjemedlemmarnas perspektiv.
    • Nora eller Brinn Oslo brinn, Johanna Frid. Helt klart höjdpunkten bland månadens böcker. En autofiktiv roman om svartsjuka, endometrios och sociala medier. Kort sagt. Har skrivit mer om den här.
    • Bli som folk, Stina Stoor. En novellsamling där berättelserna ofta kretsar kring barndomen. Språket är poetiskt och säreget. Komplext. Inte alltid lätta att ta sig in i, men ger man texten tid så är det verkligen värt det.
    • Barnvagnsblues, Ester Roxberg. En roman om moderskap, att känna sig utanför och fel. Ett ifrågasättande av föreställningen att bebistiden är rosenskimrande och ljuvlig. Tyckte om den, men den lämnade inga djupare spår hos mig.
    • Skuggan över stenbänken, Maria Gripe. Äntligen har jag läst den här fantastiska boken! Vilken känsla det är att få ta del av Maria Gripes magiska värld. Karaktärerna, stämningen, alltihop! Jag längtar efter att läsa resten av böckerna i Skuggserien och är ändå glad att jag väntat så länge med att läsa dem. För nu har jag ju dem fortfarande att se fram emot.

    Fler boktips hittar du här och här.

    Vill du ha koll på när jag uppdaterar bloggen? Följ mig gärna på Bloglovin’ eller gå in och gilla min Facebooksida Livet & Litteraturen0