Lästips: Mina fem bästa böcker 2018

2018 har varit ett märkligt läsår för mig. De flesta böckerna läste jag från augusti och framåt, första halvan av året hade jag nämligen en alldeles för lång lässvacka. Men slutligen tog jag mig i kragen och började läsa igen och tur var väl det så att jag kan ge er några lästips. Jag läste i slutändan totalt 32 böcker, vilket jag får vara ganska nöjd med med tanke på hur början av året såg ut. Många var bra, en del mindre bra men ingen som jag tyckte var direkt dålig. Brukar i regel inte fortsätta läsa om jag känner så. Här kommer i alla fall en lista på mina fem favoriter. 1. Jag for ner till bror av Karin Smirnoff Om Jana, som återvänder till sin lilla hemort i Västerbotten, för att hjälpa sin försupna bror. Till den som vill läsa en mörk historia med ett stråk av humor,…

Mitt 2018 – en sammanfattning

Jag googlar listor om årssammanfattningar, läser igenom de olika frågorna flera gånger om och försöker formulera svar i huvudet men det vill sig inte. Det är bara tomt och jag får nästan panik. Vad gjorde jag egentligen? Hur mådde jag? Har jag drabbats av någon form av tillfällig minnesförlust? Inser sedan att det som jag har saknat under det gångna året är tid och ork för självreflektion. Det har varit så mycket runtomkring att jag tycks ha tappat bort mig själv nånstans på vägen. Kanske är det därför det står still i huvudet när jag försöker svara på frågor om mitt mående och min personliga utveckling. Så det blir ingen lista, men något slags sammanfattning blir det i alla fall. 2018 har framförallt präglats av att starta om på nytt. Ett nytt land att försiktigt komma på fötter i, stapplande till en början. Nytt jobb och nytt hem. En helt…

På hemmaplan igen

Då var julen över och snart är 2018 över. Känns surrealistiskt att det nästan är år 2019. Och sedan 2020, oh my god. Okej, ska sluta rabbla årtal. Ibland drabbar det mig bara, hur fort tiden går. Nästa år är det femton år sedan jag tog studenten. Bara en sån sak. Nu är vi i alla fall hemma igen. Återvände igår kväll, och möttes av ledsna tomatplantor och diverse andra slopande växter. Överöste dem alla med vatten och kärlek och idag verkar de ha återhämtat sig. Någon som däremot inte har återhämtat sig är jag. Hade gärna stannat borta ett par dagar till. Även om det stundtals är hektiskt med alla kusiner under samma tak (två treåringar, en sexåring och så bebisen) så är det ändå så himla skönt att alltid ha hjälpande händer. Att kunna smita iväg och lägga lillebror utan att behöva oroa mig över vad storebror ska…

Stormen och lugnet

Har visst försummat bloggen ett tag nu. Det har varit fullt upp de senaste dagarna, såsom det tenderar att bli den här tiden på året. Stormen före det lugn som nu så sakteliga börjar infinna sig. Som en enda lång djup utandning. Igår åkte vi upp till Christchurch där min svärfar och hans fru bor. Vi ska spendera helgen här och på julafton åker vi ner till Oamaru och firar jul med svärmor och resten av familjen. Där kommer även kusinerna vara med och i vanlig ordning blir det nog mycket fart och fläkt. Vilket också är härligt, men jag njuter av att det bara är vi här just nu och att helgen får vara präglad av lite mer lugn och ro. På vägen upp stannade vi till hos svärmor, drack lite kaffe och lekte med gigantiska bubblor. Jag tror att bubblor är en typisk grej som man aldrig blir…

En dag i Port Chalmers

Häromdagen for jag och barnen iväg till en charmig liten plats som heter Port Chalmers, en förort till Dunedin. Där bor min svägerska och hennes familj och det var dem vi skulle hälsa på. Port Chalmers påminner mig litegrann om Stars Hollow (ni som sett Gilmore Girls vet). Känns som att alla känner alla, och det skvallras nog en hel del men i grund och botten har de en fin samhörighet. Efter ett par timmar hemma hos dem började Felix bli trött och med tre ungar som röjde runt var det något av en utmaning att få honom att somna. Min svägerska erbjöd sig att passa storebror så att jag kunde ta en promenad med honom. Jag nappade snabbt på idén om att få lite nästan-egentid. Stannade till på det här gulliga cafét (som jag antar är motsvarigheten till Luke's då om jag ska fortsätta med Gilmore Girls referenser) och…

Söndagsfeeling plus en lista

Idag har jag ägnat mig åt en syssla som inte direkt är det bästa jag vet. Jag syftar såklart på att jag har julhandlat. Om det inte vore för barnen så hade jag förmodligen bojkottat det. Trängseln, hysterin, den alltför högljudda och extremt repetitiva julmusiken. Vilken grinch jag är alltså. Men med en treåring känns det inte så schysst att bojkotta julklappar. Dessutom är det ju lite roligare att köpa grejer till barnen, och det är bara dem vi köper klappar till i år. Ändå tänker jag när jag går där bland hyllorna att så mycket av det vi köpt till vår treåring kanske leks med en eller två gånger. Och det är ju så onödigt egentligen. Han föredrar oftast (till mitt stora förtret) att leka med allt som inte går under kategorin leksaker. Efter avklarat julhandlande unnade jag mig en stunds avkoppling i solen. Nu är det dock kväll,…

När jag valde vilken stad jag skulle bo i

Har inte deltagit i Kajsons bloggjulkalender än, men jag hoppar in ändå och skriver ett inlägg. Jag har ju bott i en del olika städer så jag kände mig inspirerad att skriva om det. När jag läser igenom efteråt känns det som att varje stad är som olika liv jag har levt, varje flytt har varit början på en ny era. Precis som det brukar vara antar jag. Jag har dock inte räknat med de gångerna jag flyttade som barn – då hade nog listan blivit för lång. Göteborg. Jag var nitton år när jag flyttade hemifrån, från Karlstad till Göteborg. I ett år (som kändes som världens längsta) efter gymnasiet bodde jag fortfarande hemma och jobbade extra med att städa trappuppgångar. När jag inte jobbade låg jag på mitt rum och läste, skrev, eller umgicks med min dåvarande pojkvän. Det var han som jag flyttade med. Jag minns inte…

Barnet som inte ville sova

Fredag kväll. Och så var det bara tio dagar kvar till julafton. Jag har gått och tänkt att jag ska blogga hela dagen och plötsligt är klockan redan halv nio och jag känner mest för att däcka. Önskar att även bebisen var på samma nivå som jag men han är så vaken som det bara går att bli. Misstänker att det har med värmen att göra. Idag har det varit ungefär tjugofem grader varmt här. Huset känns som en bastu. Jag har fortfarande svårt att komma in i någon vidare julstämning. Vi har dock införskaffat en julgran nu, det hjälper ju en aning. Tycker den blev ganska tjusig ändå. Utanför fönstret skymtar våra tomatplantor fram. Börjar komma SÅ många tomater och jag längtar tills vi kan äta dem. Vad mer har jag att rapportera om? Igår var jag på fyramånaderskontroll med Felix. Han hade bara gått upp 400 gram sedan…

Min nisch är att inte vara nischad

Efter en minst sagt kämpig morgon så sitter jag nu med en stor kopp kaffe och försöker skingra negativiteten, vända dagen till något positivt som en annan livsstilscoach. Men faktum är ju att dagar som inleds med en massa stress ofta fortsätter i ungefär samma bana. För några dagar sedan yogade jag på morgonen (för första gången på evigheter!) och den dagen fortskred i betydligt mer positiv anda än vad den här dagen har gjort. Note to self: börja dagen med yoga lite oftare. På tal om något helt annat så läste jag ett så bra inlägg hos Katta kvack för ett tag sedan där hon tar upp något som jag själv har tänkt mycket på – det här med att definiera sig själv utifrån en enda sak och att man måste ha en nisch för att sticka ut ur mängden. När jag läser bloggtips så poängteras det alltid hur…

Att hitta sin stil

Just nu är jag så innerligt less på alla mina klädesplagg. Ja, jag vet att det är ett lyxproblem och jag gillar inte att gnälla över ytliga ting. Men det kan inte hjälpas. Jag befinner mig i det klassiska post-gravid-amnings-stadiet där halva garderoben inte kan användas pga för litet eller ej amningsvänligt. Och då har jag en ganska liten garderob till att börja med eftersom jag gjorde mig av med det mesta innan vi flyttade hit. Så just nu går jag oftast runt i ett par jeans som jag inte gillar särskilt mycket, någon urtvättad t-shirt och en nopprig munktröja. Jag har dessutom, efter två graviditeter, helt och hållet tappat bort mig själv stilmässigt. Om jag nu ens hade någon stil innan. Jag har mest gått från det ena till det andra och ofta återkommit till just jeans och t-shirt. För att jag är bekväm och lite lat kanske. Men…

  • 1
  • 2
Close Menu