• Skrivande

    Att skriva eller inte skriva

    Här sitter jag i vårt nya hus och tittar ut över allt det gråa och disiga utanför fönstret. Regndropparna så små att man knappt kan urskilja dem. Tänker på varför det tar emot så mycket nu för tiden, med skrivandet. Inte bara att ta sig tiden utan att faktiskt formulera meningar, skapa en textmassa som jag är någorlunda nöjd med. Spenderar så mycket tid med att bara stirra på skärmen. Det faktum att jag skriver mer sällan leder ju onekligen till att det upplevs som svårare när jag väl skriver. Dessutom blir jag irriterad på mig själv för att jag, när jag väl skriver, skriver om hur svårt det är att skriva.

    Tänker på Moa Martinson som uppfostrade sex ungar och satt vaken på natten för att skriva. Förmodligen för att hon inte klarade av att inte skriva, det fanns liksom inget alternativ för henne. Jag önskar att jag kunde känna så, eller snarare att jag kunde hitta tillbaka till det. För när jag var yngre var det där suget så mycket mer påtagligt, numera känns skrivandet som en avlägsen dröm. Eller som något som ligger och slumrar i bakgrunden, pockar på min uppmärksamhet emellanåt för att sedan krypa undan igen.

    Nu har jag i alla fall jobbat sista dagen på lite drygt ett år, och även om jag kommer vara långt ifrån ledig så tror jag att det kommer underlätta för mig lite när det kommer till skrivandet. Jag kan vara mer flexibel, Lockie kommer börja ny förskola om några månader och när jag är hemma med bebisen så kan jag nog åtminstone ägna en del tid åt att skriva.

    Det behöver liksom inte vara någon stor grej heller, bara ett litet blogginlägg är att få uttrycka sig, att få hitta tillbaka till det roliga med att skriva. Eller så kan jag ha en anteckningsbok liggandes framme och när jag får feeling så skriver jag några meningar, eller en sida eller två. Jag får det att låta så enkelt nu. Men det kan det vara. Precis så enkelt eller svårt som jag gör det till.