Jag finns kvar…

... jag är bara lite begravd i arbetet med min C-uppsats just nu. Vet inte hur jag tänkte när jag bestämde mig för att skriva färdigt den nu. Jag har inte ens avslutat Kreativt skrivande än. Plus att jag är mammaledig. Ledig. Haha. Fast samtidigt är det nog bra att jag gör färdigt den på det här hektiska viset, jag tror nämligen att jag behöver en rejäl dos med press för att jag ska få tummen ur. Den har ändå legat och väntat i fyra (!) år nu.  Jag försöker planera och ta en sak i taget. Sitter på kvällarna och så fort T är ledig så åker jag in till bibblan. Den här veckan har jag ägnat åt närläsning och en massa anteckningar. Är i den där fasen när det känns som att mitt huvud består av väldigt många lösa trådar som spretar åt alla håll. Nästa vecka tänkte…

Tre böcker om skrivande

Jag vet inte hur många böcker om skrivande jag läst vid det här laget, men många är det. Ibland för att få inspiration, ibland för att få praktiska och handfasta tips. Oavsett vilket så finns det en hel uppsjö att välja mellan. Jag tänkte därför tipsa om tre av mina favoriter.  Skrivandets sinne av Elisabeth Rynell Detta är en tunn essäbok med självbiografisk utgångspunkt. Den handlar om att hitta självtillit i sitt skrivande, att finna sin egen röst och att våga. Och den handlar också om hennes vänskap med Sara Lidman. Rynell skriver i en av sina essäer om att beskriva en rödhake. Om att hon är den enda som ser rödhaken just så som hon ser den och att hon därför måste skriva om den utifrån sin subjektiva blick. Det låter kanske självklart men jag fick ändå en aha-upplevelse när jag läste detta. ”Om jag istället skulle försöka skriva om en allmän,…

Recension: Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj

Vad kan jag säga om en bok som Bön för Tjernobyl? Faktum är att den lämnar mig alldeles mållös. Det är en bok fylld med vittnesmål och monologer från människor som har drabbats av något ofattbart i livet. Hur skulle jag ens kunna försöka förstå när de själva gång på gång säger att det är för obegripligt? Att krig är något man kan förstå, men att detta övergår det mänskliga förståndet. Författaren själv kallar boken för ”en encyklopedi över min samtids känslor och inre liv.” Det är tydligt att känslor prioriteras framför fakta och händelser, vilket gör att boken skiljer sig från många andra reportageböcker. Svetlana Aleksijevitj har rest runt under tre års tid och intervjuat människor som fallit offer för Tjernobylkatastrofen. Detta resulterar i otroligt starka berättelser och scener. Hon fungerar som ett slags förmedlare, vilket förvisso alla reportrar gör i mer eller mindre utsträckning. Skillnaden är att detta aldrig handlar om hennes…

Smakebit på søndag – Ett öga rött

Mitt bidrag till Smakebit på söndag är ett utdrag ur dagboksromanen Ett öga rött skriven av Jonas Hassen Khemiri. Känns som en sådan bok som ALLA har läst förutom jag. "Tänk mitt liv skulle vara annorlunda utan kärleken, för med den man slipper massa andra tankar och samtidigt man får balans. Fast också det finns risk för om Marit råkar glömma ge mig varma kärleksblicken i rastrummet det svider läskigt mycket. I mera filosofiord man kan säga kärleken är fin men också den ger tjockaste risken för bara om tjejen flamsar runt med några andra och kanske säger till Stefan hans nya frisyr är fin det blir som löpeld inuti." (s.63)

Den nödvändiga vilan

Då var det gjort. Manuset är inlämnat. Jag känner mig lite som en urvriden trasa. Jag har säkert, utan att överdriva, suttit i en timme och bara försökt komma på vad jag ska skriva som första mening i det här inlägget. På den nivån är jag. Så jag ber om ursäkt i förväg för eventuellt dravel eller obegripliga formuleringar. Just det, kanske ska förtydliga - jag har alltså lämnat in till min lärare, det manus som jag skrivit på under det senaste året i kursen Kreativt skrivande C. Önskar att det var ett förlag jag hade lämnat in till, men riktigt där är jag inte än. Hur som helst är det väldigt skönt att det är gjort. Och även om det inte blev så många ord som  jag hade hoppats på, så känner jag att det är okej. Det största arbetet börjar ändå nu, med redigering och omskrivning. Jag har åtminstone…

Skriva tills fingrarna blöder

På måndag är det dags för sista inlämningen av manuset. Då ska det alltså vara 100 % färdigt. Hjälp. Jag hade hoppats på att jag skulle komma upp i 60 000 ord. Just nu är det 25 000. Så jag har att stå i de kommande två dagarna kan man säga. Och helst av allt vill jag lägga mig ner på soffan och äta chips och kolla på serier, vilket jag faktiskt ska göra nu. En stund i alla fall. Finns liksom ingen poäng i att sitta med texten så länge att ingenting vettigt blir skrivet längre. Jag skulle ha planerat min tid lite bättre, för det är faktiskt orimligt att hinna få ihop så mycket text på ett par dagar. Det får bli lite kortare än vad jag hade tänkt helt enkelt. Det blir bra. Det är så typiskt också att jag har en hel hög med böcker som jag…

Close Menu