• Litteratur

    Olikhetsutmaningen: liv och död

    Hittade den här olikhetsutmaningen hos enligt O: Veckans utmaning går alltså ut på att berätta om böcker eller annan form av kultur som man kopplar till liv och död. I mitt fall blev det tre böcker:

    • Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion, en bok där hon skriver sig igenom sorgen efter makens död. Hennes liv ligger i spillror och orden blir en räddning för henne. Det handlar lika mycket om döden som om livet och att kanske främst om att orka fortsätta leva efter att ha gått igenom något så fruktansvärt. Den är tung, men oerhört vackert skriven. ”Livet förändras snabbt. Livet förändras på ett ögonblick. Man sätter sig ner för att äta middag och livet, som man känner det, tar slut”.
    • Ett liv för lite av Kristofer Ahlström är en roman om syskonkärlek, om band som brister och återknyts igen. Vi får följa tvillingarna Caroline och David genom livet. De är egentligen trillingar men det tredje syskonet dör vid förlossningen, vilket i sin tur räddar livet på mamman och de andra två. Berättarrösten är till en början det döda syskonet som finns där som en osynlig betraktare. Språket är hypnotiserande vackert och jag kan varmt rekommendera den här boken.
    • Jag kom också att tänka på Stoner av John Williams, bara för att det är en sådan storslagen livsskildring och en av mina absoluta favoritböcker. Har ni inte läst den ännu så föreslår jag att ni gör det nu. Och har ni redan läst den så läs om den. Det ska jag göra.
  • Litteratur

    Som om någon hade täckt över alla mina minnen med en filt.

    Jag älskar när jag läser en bok som har ett sådant fantastiskt språk att jag sitter och skriver ner meningar och ibland hela stycken. Jag kan inte sluta, vill nästan memorera hela böcker ibland. Här kommer mina favoriter (än så länge) ur Gingarderoben av Leslie Jamison:

    ”Kinderna var röda och skrovliga som cement, och huden runt ögonen var svullen. Pupillerna låg och tryckte i sina hålor. Håret var tjockt och burrigt som musboet vi hittade i garaget när jag var liten.

    ”Ginen brände mitt ömma tandkött. Havet kunde ha varit en öken. Det var bara ett stort fält av mörker utan något ljus.”

    ”Om hon någonsin lärde känna mig tillräckligt väl så skulle hon få veta hur jag hade blivit förstörd som allting annat, förstörd av män och droger och ljudet av min egen hand som träffade mammas ansikte.”

    ”Jag drack klunk efter klunk. Fortsatte att svälja. En mörk fläck spred sig över mitt liv och jag var glad för det, som om någon hade täckt över alla mina minnen med en filt.”

     

  • Litteratur,  Livet & vardagen

    Reader Problems Book Tag

    Just nu känner jag mig ganska seg i huvudet efter att ha skrivit större delen av dagen och kvällen. Jag har fortfarande inte riktigt kommit in i vanan att uppdatera bloggen med jämna mellanrum, men nu när det är rätt mycket att göra så det får vara okej. Hur som helst tänkte jag att en enkät kan passa bra. Hittade den här hos Bokföring enligt Monika.

    1. Du har 20.000 olästa böcker i din bokhylla, hur bestämmer du vad du ska läsa?
    Oj, nog för att jag har många olästa böcker i hyllan, men 20.000 var saftigt. Jag har inte något system när det gäller min läsning, utan jag läser det som faller mig in. Eller såhär: jag bestämmer ofta att jag ska läsa en viss bok efter den jag håller på med men sen hinner jag alltid hitta någon annan innan jag är klar och avviker således från planen.

    2. Du är halvvägs genom en bok och du känner inte något för den. Ger du upp läsningen eller läser ut den?
    Ger oftast upp. Det beror dock lite på vad det är för slags bok. Om jag har hört mycket bra om boken i fråga så trugar jag ett bra tag, alternativt läser den vid ett annat tillfälle. Men min filosofi är att det finns alldeles för många bra böcker för att man ska slösa bort tid på de som inte ger en något.

    3. Slutet av året kommer med stormsteg och du har inte avslutat din läsutmaning. Försöker du läsa ikapp och hur i så fall?
    Det här ska jag väl kanske inte erkänna i bloggen men jag har inte några läsutmaningar. Ska kanske börja med det? Men om jag hade ett uppsatt mål så skulle jag ändå inte stressa för att läsa ikapp.

    4. Omslagen på böcker i en serie du älskar matchar inte, hur hanterar du det?
    Om det är omslag som jag verkligen tycker om så kan det svida lite, men i regel bryr jag mig inte så värst mycket om det.

    5. Alla omkring dig hypar över en bok du inte gillar. Vem bondar du med som har liknande känslor?
    Jag vet inte riktigt hur jag ska svara på den här. Brukar oftast kunna hitta någon som delar min läsupplevelse men annars gör det inte så mycket. Smaken är som baken som man säger.

    6. Du läser en bok offentligt och känner hur du börjar gråta. Hur hanterar du det?
    Kan inte minnas att det har hänt någon gång. Däremot när jag suttit på vagnen och lyssnat på någon sorglig radiodokumentär, då har det varit nära. Annars försätts jag nog oftast i det känsloläget när jag är hemma i min safe zone. Men om det hände så skulle jag förmodligen lägga undan boken och fortsätta läsningen vid ett annat tillfälle. Är inte mycket för att gråta offentligt.

    7. Uppföljaren till en bok du älskar har precis kommit ut men du har glömt vad som hände i förra boken. Läser du om boken innan du går vidare?
    Nej, jag läser en sammanfattning och räknar med att jag kommer hänga med i handlingen.

    8. Du vill inte att någon ska låna dina böcker, hur säger du på ett trevligt sätt nej till någon som frågar?
    Jag lånar gärna ut mina böcker, åtminstone till familj och vänner.

    9. Du har plockat upp fem böcker den senaste månaden men inte kommit någonvart med dem. Hur kommer du över en lässvacka?
    Jag läser något som är lättsamt men välskrivet. Gärna en tunn bok. Och så väntar jag bara ut lässvackan.

    10. Det är många böcker som har kommit ut och som du bara måste läsa, hur många böcker köper du?
    Det beror väl lite på vad ekonomin tillåter just då. Jag har ju turen att få lite personalrabatt eftersom jag jobbar i bokhandel, så ibland kan jag plocka på mig en rejäl hög. Men på senaste tiden har jag faktiskt mest lånat från biblioteket.

    11. Efter du har köpt alla de där böckerna du bara måste läsa, hur lång tid sitter de i din bokhylla innan du faktiskt läser dem?

    Vissa läser jag direkt, andra stackare hamnar i hyllan och förblir olästa länge.

  • Livet & vardagen

    Veckan som gått

    Veckans skrivande: Det går långsamt framåt. Och med det menar jag alldeles för långsamt. Nästa inlämning (vilket också är sista) är om en vecka, och dessförinnan ska jag hinna skriva ett manuspitch. Vet inte ens hur jag ska närma mig den uppgiften. Nej, just nu tryter motivationen. Jag hoppas på att nästa vecka kommer gå i skrivandets tecken.

    Veckans bok: Gingarderoben av Leslie Jamison. Genom de första femtio-nånting sidorna så tänkte jag mest: nja, ingenting märkvärdigt. Sedan var det något som lossnade. Om det var jag som började fokusera lite mer eller boken som plötsligt tog en vändning är oklart. Lite av varje kanske. Det kändes som att språket blev bättre, storyn mer intressant. Nu är jag i alla fall helt uppslukad av den. SÅ bra. Den är fruktansvärt sorglig, sådär så att jag ett par gånger nästan har börjat gråta och vill lägga undan den. Vissa partier är bara så tunga och ångestladdade. Men då vet man att det är bra. Snart tänkte jag ju ge mig på Ett litet liv och den ska ju visst vara en resa in i ångestens mörkaste mörker så det är väl klokt att jag förbereder mig.

    Veckans bästa: 1. Att känns solens värme mot huden. Åh, vårkänsla. Varje år kommer du och knockar mig. 2. Att min son lärt sig säga både ja och nej. Det underlättar en del i vardagen plus att han är helt bedårande när han börjar prata mer. 3. After work med mina fina kollegor.

    IMG_1923

    IMG_1922

    Veckans sämsta: 1. Mitt gips som jag fortfarande måste traska runt med. 2. Damen inne på ett knökfullt h&m som snäste åt mig och sa kan du inte gå en annan väg när jag artigt frågade om jag kunde få komma förbi henne med barnvagnen. Blir på riktigt ledsen av sånt beteende. 3. Den gigantiska spindeln som bosatt sig i vårt hem.

    Det var det. Nu ska jag äta middag och fortsätta läsa alternativt kolla på någon serie.

  • Litteratur,  Tankar & reflektioner

    Kärlek är att jag vill att du finns

    Idag är det Världspoesidagen – en betydelsefull dag eftersom poesin behöver lyftas och ges en större roll i samhället. Jag tänker att det också kan bidra till att utmana bilden av poesi som någonting svårt och otillgängligt. För det behöver den ju inte alls vara.

    Jag minns när jag i tonåren fick antologin Kärlek och uppror – 210 dikter för unga människor. Jag läste i den hela tiden, bläddrade febrilt tills sidorna blev alldeles nötta. Det var väl i ungefär samma veva som jag började skriva dikter själv, och än idag ligger det en hel påse med gamla kollegieblock nere i källaren. Att skriva poesi blev ett sätt för mig att försöka uttrycka och förstå allt det kaotiska som kan rymmas inom en tonåring.

    Poesi är så mycket. Den är gränslös. Den är både abstrakt och konkret, politisk och djupt personlig (fast alla vet väl vid det här laget att det personliga är politiskt), den är en blandning av högt och lågt, av lättsamhet och av smärta. Ja, ni förstår. Listan kan göras lång och poängen är att poesin förtjänar att hyllas.

    Dagen till ära delar jag med mig av Bodil Malmstens briljanta ordkonst:

    låt mig bli

    din människa igen

    utan dig vet jag inte

    vad det nu var

    kärlek är

    att jag vill att du finns

     

    ur Det här är hjärtat

  • Litteratur,  Livet & vardagen

    Min ostrukturerade natur

    Jag blir ibland (okej, ofta) lite avundsjuk på människor som alltid lyckas vara strukturerade och ordningsamma. Det ligger liksom inte för mig, men jag vet inte om jag borde träna upp det eller bara förlika mig med tanken på att det är sådan här jag är. Jag tänker på acceptans och det här med att vara snäll mot sig själv kontra personlig utveckling. Ett ständigt dilemma för mig.

    Ett exempel är de som har full koll på vilka böcker de har läst under det gångna året. Det borde ju verkligen inte vara svårt att ha ett litet block som man skriver ner författare och titel i efter avslutad läsning. Ändå glömmer jag alltid bort det. Men nu när jag ska börja vara mer aktiv här på bloggen, för ungefär sjuttioelfte gången, så ska jag anstränga mig till det yttersta för att hålla koll på vilka böcker jag har läst. Just nu när jag knappt hinner läsa något torde det vara ännu enklare att föra protokoll över detta. Wish me luck.

    Nu ska jag fortsätta ägna mig åt det jag gick till biblioteket för att göra, nämligen skriva på manuset. Men helst av allt vill jag sova. Idag somnade min son (första gången det händer ska jag tillägga) i sin barnstol när han satt och åt lunch. Eller ja, han blundade och nickade till i ett par sekunder innan han med en perplex min och ett något underligt läte ryckte till och öppnade ögonen igen. Så vi är på ungefär samma nivå idag, han och jag.

  • Litteratur,  Vardag

    Så många böcker, så lite tid

    Ibland är jag lite för överambitiös, inte helt realistisk, när det gäller saker jag tar mig för. Särskilt när jag inbillar mig att jag kommer hinna läsa ca tre gånger så mycket mer än vad som är en rimlig mängd. Just nu håller jag fortfarande på med Ferrantes The story of a new name. Utöver denna så fick jag häromdagen låna En tryckare på blue moon bar, Hanna Hellqvists samlade krönikor på över 700 sidor. Den var jag såklart tvungen att slänga mig över på en gång. Helt briljanta krönikor. Skarpa samtidsanalyser, tankar kring genus, jämställdhet och feminism, perfekt balans av humor och allvar. Nu har jag förvisso bara läst ungefär femton sidor av sjuhundra någonting, men jag räknar med att de håller hög nivå rakt igenom. Dessutom kommer vi båda från Karlstad, så vi är ju typ kompisar.

    Okej, vad mer? För en tid sedan reserverade jag Ett litet liv på biblioteket, det var ju ungefär 1447742 personer före mig i kön så jag hade liksom glömt bort den. Men nu ligger den där och väntar på mig. Och även den är omkring 700 sidor. Suck. Jag vill så gärna läsa den, men hur ska jag hinna?

    Inte nog med detta – idag var jag på biblioteket enbart i syfte att sitta och skriva ett par timmar. Så råkade jag såklart stanna upp vid författarscenen och började läsa om den person som ska komma dit på tisdag nästa vecka. Leslie Jamison, en amerikansk författare som bland annat har skrivit en essäsamling om smärta och empati, Empatiproven heter den. Hon jämförs med Joan Didion och Susan Sontag. Bara en sån sak. Tyvärr fanns inte Empatiproven kvar, men ett exemplar av hennes debutroman Gingarderoben låg där och bara skrek ut mitt namn. Så den fick följa med hem. Älskar att upptäcka nya författarskap. Ska försöka ta mig dit på tisdag och lyssna på henne.

    Hur som helst så har jag alltså en del läsning framför mig. Plus att jag är i slutstadiet av kursen och ska försöka bli klar med manuset inom kort. Tänkte även ”passa på” att skriva klart C-uppsatsen i Litteraturvetenskap nu när Todd ändå är hemma och vabbar så länge jag har gipsat ben. Jag har ju faktiskt skrivit mer än två tredjedelar av den så det är nästan fånigt att inte göra färdigt den. Det hade känts väldigt tillfredställande att få det gjort och kunna sätta punkt för det innan vi lämnar landet.

    Jag får ta en sak i taget helt enkelt, prioritera och skriva listor och sånt där som jag är så dålig på.

  • Nya Zeeland,  Vardag

    Vad vi har ägnat oss åt de senaste två månaderna

    Idag har det hänt spännande grejer, så nu sitter jag och firar med ett glas vin, choklad och Let’s dance. Vi har nämligen skickat iväg min visumansökan till Nya Zeeland. Äntligen. Det var med skräckblandad förtjusning vi såg den dimpa ner i postlådan. Jag tror att vi började med den i slutet av januari så ungefär två månader har det tagit. Vad har vi behövt göra då? Förutom att fylla i själva ansökan (som är nästan trettio sidor), så har vi översatt dokument, fått certifierade kopior, skrivit ut foton, jag har genomgått läkarundersökning, fixat personbevis, fått utdrag ur polisregistret, m.m. Och icke att förglömma – betalat en massa pengar. Så nu är det bäst att det beviljas.

    IMG_1902

    Fast jag kan inte tänka mig att det inte skulle göra det. Vi har varit tillsammans i åtta år, har bott ihop i ungefär sex år och vi har ett barn ihop. Dessutom har vi mer än nog med dokument som bevisar allt detta. Men ändå kändes det så jäkla läskigt att stänga det där kuvertet. Så slutgiltigt. Tror vi tog ut allting fem gånger bara för att vara helt säkra på att alla papper var med. Så himla märklig grej att vara tvungen att bevisa sitt förhållande för några människor som ska sitta där och avgöra ens framtid.

    FullSizeRender

    Men nu är det gjort, och nu är det bara att vänta. Tre till sex månader kommer det ta innan vi får ett beslut. Om allt går som det ska siktar vi på att flytta i augusti eller september. Svårt att föreställa sig att vi om ett halvår ungefär kommer bo på andra sidan jorden. Men det kommer bli bra, det är jag övertygad om. Det kommer bli hur bra som helst.

    247D8C6A-F97B-4B09-ACAA-997B2A1DC36B

     Ganska fint land ändå. Kan nog trivas där.

  • Litteratur,  Skrivande

    Det är natten

    Nu har jag läst ut Det är natten och jag har gått och tänkt på den samt försökt omforma dessa tankar till text i flera dagar. Det faktum att boken knöt an till så mycket som jag själv har reflekterat kring när det gäller skrivandet gör att jag inte vet riktigt i vilken ände jag ska börja. Kanske har det också att göra med att mitt nuvarande tillstånd av konstant trötthet gör att jag har svårt att ens formulera mig. Gipsat ben i kombination med bebis som fortfarande vaknar på nätterna gör ej underverk för sömnen. Hur som helst – tillbaka till boken.

    Det är natten är en essä i berättande stil, den tar sin utgångspunkt i Karolina Ramqvists försök att skriva etIMG_1861t anförande om sin nya roman. Men i stället börjar  hon reflektera kring skrivandet i stort, och i synnerhet villkoren för att vara en skrivande kvinna, att kombinera familjeliv och skrivande, rädslan för att det ska gå ut över de relationer hon har. Hon beskriver hur hon lärde sig att skriva med en hand, medan den andra handen vaggade bebisen. Men det är egentligen inte moderskapet som har inneburit ett problem i hennes författarskap. När andra författare talar om hur de offrat moderskapet för att skriva så kan hon inte relatera till dem. Det är däremot männen som stått i vägen. De relationer hon har haft där skrivandet inte fått ta plats. Sådana relationer där en som kvinna anpassar sig till mannen och hans behov. Eller som hon själv skriver: ”Först när jag slutade låta mig själv vara tillgänglig för en mans många skiftande behov hade jag kunnat börja skriva böcker. […] En kvinna som ville skriva istället för att leva och älska var ett hån mot det största och sannaste av allt. […] Dessa män hatade att vi skrev. Det hatade hur skriften intog oss, hatade den för dess förmåga att bära vittnesmål till omvärlden och för att den skulle finnas kvar långt efter det att de själva var borta.” Åh, jag skulle vilja citera nästan hela boken, så bra är den!

    Utöver det ovannämnda så handlar den om svårigheten i att tala om sitt skrivande och sina böcker. Om diskrepansen som uppstår mellan ens skrivande jag och författarrollen, den där personen som ska hålla anföranden, sitta i TV-soffor, marknadsföra sin bok och finslipa det personliga varumärket. ”Jag hade velat bli författare, ja, men vem var den här författaren jag hade fått bli? Vad var hon – och var? Hon hade liksom uppstått utanför mig själv. En bit bort.” Det ligger en sån maktlöshet i det hon beskriver, som  att hennes författarroll bara tillblivit utan att hon själv haft så stor inverkan på det, och som att hon inte alls kan identifiera sig med den personen. Och när hon talar om sin bok i en intervju så tycks hon göra det lite prövande, säger något som låter trovärdigt – ett svar som är baserat mer på vad hon tror att intervjuaren säkert vill höra, än på vad som faktiskt är sant.

    (Jag kan verkligen relatera till det där, trots att jag inte har några egna böcker att tala om, men när det gäller mitt skrivande. Varje gång jag försöker mig på att tala om det så låter det antingen oerhört banalt eller alldeles för pretentiöst.)

    Som ni nog förstått så tycker jag mycket om den här boken. Det är en sådan bok som jag känner att jag kommer gå tillbaka till ofta, bläddra igenom, läsa på nytt, skriva av formuleringar ifrån. För dess behållning ligger lika mycket i språket som i de tankeväckande reflektionerna och analyserna.

  • Litteratur,  Vardag

    Vassa föremål

    Rubriken syftar alltså inte på boken Vassa föremål av Gillian Flynn, utan på reella vassa föremål. För här sitter jag med gipsat ben och tycker lite synd om mig själv. Det är det oväntade resultatet av att jag råkade tappa en kökskniv på foten när jag stod och hackade lök. Tror att jag skulle öppna en låda och kniven liksom bara slant ur handen (hur står det egentligen till med min reaktionsförmåga?). Kniven var oturligt nog nyss vässad och ungefär så vass som den kunde bli. Ännu mer oturligt var att den landade med spetsen nedåt precis ovanför min stortå, vilket resulterade i att två senor gick av.

    IMG_1860

    När det inträffade tänkte jag att jag förmodligen skulle behöva sy ett par stygn, men att jag skulle sitta här med gips drygt en vecka senare fanns inte i min tankevärld. Så fyra veckor med gipsad fot nu och sedan rehabilitering. Känns lite fånigt att ha gips nästan upp till knäet för en liten skada ovanför stortån. Men om jag nu ska försöka se det positivt så innebär det mer tid till att läsa och skriva, nu när sambon är hemma och vabbar. Så egentligen är det inte så synd om mig. Just nu läser jag den här boken:

    IMG_1861

    Är ungefär halvvägs igenom den och so far, so good. Utförligare recension kommer vid senare tillfälle. Förutom denna håller jag fortfarande på med Ferrante, del två i serien nu, The story of a new name. Det tar sådan tid! Missförstå mig rätt, den är verkligen helt fantastisk. Men varje gång jag lägger ifrån mig den en längre tid så är det så svårt att komma in i den igen. Det är så många karaktärer och så mycket som händer, så det är nästan nödvändigt att hålla den färsk i minnet. Nu när jag har tid ska jag i alla fall se till att plöja igenom den.