• Nya Zeeland,  Skrivande

    Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag

    Sist jag skrev var det september. Nu är det januari, vi är snart tre veckor in på det nya året och jag sitter utomhus och skriver. Fågelsång omkring mig. Klockan är tio på morgonen och solen värmer mig alldeles lagom mycket. Nya Zealand. Denna magiska plats.

    bild

    Om fyra dagar flyger vi hem. Jag vet att det är en klyscha, men det känns verkligen som att vi kom hit alldeles nyss. Hur kan en månad gå så fort? Återigen dags att ta sig an den cirka 30 timmar långa flygresan med en ettåring som har mer spring i benen än någonsin. Men det gick relativt bra förra gången så vi kommer nog fixa det igen.

    Jag har inte hunnit skriva, inte tagit mig tiden. Aldrig tillräckligt med tid. Tror att jag måste börja skriva på nätterna, göra som Moa Martinsson. Hon hade sex ungar och ägnade nätterna åt att skriva. Så vad är min ursäkt? Jag har inte ens hunnit läsa ut boken som jag hade med mig. En endaste bok. Jag minns när jag kunde plöja en hel hög med böcker på semestern. Nu är det nytt läge, en ny fas i livet. Mycket som får läggas på hyllan ett tag. Glädjeämnena är nya men ack så mäktiga. Men jag saknar att ha tid och framförallt ork till att läsa, det måste jag erkänna.

    Hur som helst så är nästa inlämning om två veckor och nu känner jag hur paniken börjar fladdra i bröstet. Så istället för att ens ta mig an manuset så sätter jag mig och skriver ett blogginlägg. Det känns för övermäktigt. Så planen just nu är nog helt enkelt att skriva på nätterna när vi kommer hem. Jag kommer ju ändå vara jetlaggad och säkert ha svårt att vända rätt på dygnet, så varför inte utnyttja tiden?