• Allmänt

    Nya traditioner och högtider

    En följd av att bosätta sig i ett annat land är att en får lära sig om och ta del av nya traditioner och högtider. Nu är det visserligen inte så extremt stora skillnader mellan Sverige och Nya Zeeland – i bägge länder firas påsk, jul och liknande stora högtider. Men en del är ändå helt nytt för mig, särskilt högtider som har sitt ursprung i Maorisk kultur.

    Till exempel så pågår just nu Matariki. Igår kväll hade min sons förskola styrt upp en kväll med sång och firande. Det bjöds på soppa och efter maten, när det började mörkna, gick vi ut för att titta på stjärnorna. Innan vi åkte ner till förskolan frågade min son: mamma, vad betyder matariki? Jag svarade något vagt om att det är en högtid som har med stjärnorna att göra. Sedan skämdes jag lite över hur oinsatt jag var och lovade att jag skulle ta reda på exakt vad det betyder.

    Bild från Unsplash.

    Såhär står det på Wikipedia:

    Matariki är maori för den öppna stjärnhopen Plejaderna, men också för firandet av dess heliaktiska uppgång som inträffar sent i maj eller tidigt i juni. Det markerar tidpunkten för bland annat det polynesiska nyåret. Olika folk firar Matariki vid olika tidpunkter: Några när Matariki går upp i månadsskiftet maj/juni, andra vid första fullmånen eller nymånen sedan Plejaderna stigit över horisonten.

    För den som blev lika förvirrad som jag över begreppet heliaktisk uppgång så betyder det en uppgång över horisonten för en himlakropp (stjärna, planet eller månen). Denna uppgång inträffar när den första gången på året blir synlig över horisonten i öster strax före soluppgången, efter en period då den varit osynlig nära solen.

    förskolan är de väldigt måna om att uppmärksamma olika kulturers högtider och traditioner, vilket ju är jättebra. Det är en annan svensk som har sitt barn samma förskola och igår kväll pratade vi om att det är midsommar på fredag och om man kanske skulle få till något firande på förskolan. Men som hon påpekade så är midsommar så förknippat med utomhusaktiviteter och sol (nåväl, kanske inte sol då utan för det mesta regn, men åtminstone sommar) så det känns liksom svårt att göra något när det är mitt i vintern här. Vad skulle det vara? Lära de engelskspråkiga barnen små grodorna? Bjuda på sill? Surströmming? Stackars barn. Tänk er de katastrofala följderna.

    På lördag är det en karneval inne i stan, mid winter carnival. Det är den mörkaste dagen på året. I paraden går folk med lyktor i alla möjliga former och skepnader, det blir underhållning av olika slag och kvällen avslutas med fyrverkerier.

    Det ser jag fram emot. Så märkligt det är ändå, att åka ifrån den svenska sommarvärmen till att nu vara mitt i vintern.

    0
  • Skrivande

    10 bra skrivövningar

    En bra grej med att ha läst Kreativt skrivande och att ha plöjt en hel del handböcker om skrivande är att jag har samlat på sig massa användbara skrivövningar genom åren. Tycker det kan vara ett utmärkt sätt att komma igång på om man känner att man fastnat och behöver inspiration. Eller om man vill finslipa vissa aspekter av sitt skrivande. Jag hittade en lista som jag skrev för länge sen och tänkte att jag skulle dela med mig av dessa skrivövningar.

    • Hitta en tidningsrubrik eller en nyhetsnotis. Skriv om till en berättelse.
    • Leta fram en bild. Skriv en text utifrån bilden. Associera fritt.
    • Välj ut ett föremål i din närhet. Skriv om det som om det vore levande och fullt av känslor.
    • Välj en känsla. Skriv om den som en mänsklig gestalt.
    • Välj ett adjektiv. Beskriv det i ett händelseförlopp, utan att använda adjektivet i fråga. Gestalta.*
    • Fyll en hel sida med verb. Välj ut några favoriter och placera in dem i meningar.
    • Sätt dig på valfri offentlig plats. Lyssna på folks konversationer och skriv ner dem.
    • Skriv om tre saker du älskar/tre personer du älskar.
    • På max en A4, skriv om ditt liv från att du föddes till idag.
    • Skriv brev. Både sådana du har för avsikt att skicka och sådana du sparar i skrivbordslådan.

    * gestalta innebär kortfattat att man beskriver något utan att använda en massa adjektiv. Show don’t tell som det heter. Istället för att skriva han hade ångest så försöker man få fram hur det ta sig uttryck. En skönlitterär text utan gestaltning blir platt och intetsägande.

    Det var det. Sätt igång och skriv nu!


    Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget, och följ mig på bloglovin’ om du vill ha koll på när jag uppdaterar eller om du vill spara inlägg till senare.

    1
  • Allmänt

    Viktiga händelser i mitt liv

    Idag är det tisdag och det är en vecka sedan vi reste från Sverige. Känner mig fortfarande rätt så dagvill och sömnen är inte helt hundra men det är den å andra sidan aldrig nuförtiden. Vi börjar åtminstone landa och jag kan uppskatta att vara hemma igen. Känner mig inte lika nere som jag gjorde de första dagarna. Kommer igång med allt det där som har satts på paus under semestern. Igår satte jag mig till exempel med uppgifter i Friday Lab. Vi jobbar med storytelling, vilket är otroligt intressant, men också väldigt svårt har jag insett. Det kräver mycket av mig och jag tror att jag fortfarande är lite för trött för att fokusera helt och hållet. Skriver ner stora och viktiga händelser som jag varit med om i mitt liv och tänker efteråt att jag borde ha fler milstolpar? Kanske har jag glömt något viktigt? Jag har ju med de uppenbara: när barnen föddes, när jag och T träffades, flytten till Nya Zeeland, till exempel. Men kände ändå efteråt: jaha, var det inte något mer?

    Som tur är är ju livet inte över riktigt än, så jag har väl en del stora händelser att se fram emot också. Får jag hoppas. Obs menar inte att på något vis förminska händelsen då mina barn kom till världen för det är ju såklart det största som finns. Menade mer att jag förvånades över att jag inte hade fler saker att skriva ner.

    Tänker att det vore intressant att göra om samma övning om tio år och se vilka stora händelser jag kan lägga till då. Tänker spontant såhär om jag får drömma fritt: debuterar som författare, börjar få regelbundna uppdrag som frilansskribent, ger ut min andra roman, köper hus, skaffar hund, börjar rida igen, ger ut min tredje roman, vinner Augustpriset, börjar äntligen gå i terapi och uppnår en helt ny nivå av självkännedom och lycka, skickar iväg barnen till deras första skoldag, springer mitt första marathon, köper en sommarstuga i Sverige. Ja, det återstår att se om tio år vad jag kan pricka av.

    Nu ska jag fortsätta lyssna på En varg söker sin pod, typ tredje avsnittet i rad. Älskar deras samtidsanalyser, humor, samtalsämnen, ja hela paketet. Tips, tips. I det förra avsnittet pratade de om Tove Dilevsens roman Gift, som har kommit i ny superfin utgåva från Natur och kultur. Har inte läst den ännu, och nu ser jag så mycket fram emot att läsa den.

    2
  • Allmänt

    De sista dagarna i Sverige och mardrömsresan hem

    Nu har vi varit hemma i tre dagar. Tror jag. Mitt mentala tillstånd är minst sagt luddigt just nu så jag kan ha fel. Har föresatt mig att blogga varje dag de senaste dagarna men istället somnat mellan sju och åtta på kvällen. Sedan vaknat vid tre och inte kunnat somna om. Härliga jetlag.

    Skulle skriva något om hur det känns att vara hemma igen, men vi kan ju börja med resan hem. Den hamnar nog på topplistan över mina värsta upplevelser, om jag nu hade haft någon sådan topplista. Vi blev nämligen magsjuka hela bunten. Jodå, på en ungefär fyrtio timmars resa så passar magsjukan på att göra entré. Jag som aldrig blir magsjuk. Tänkte jag. Satt på flyget och upprepade som ett mantra för mig själv att jag inte skulle bli sjuk, tills jag fick inse mig besegrad. 1-0 kroppen vs psyket. Som tur var hade vi 12 timmar i Singapore så vi tog in på hotell där. Sov och kräktes om vartannat. Gemytlig vistelse.

    När det var dags för det sista flyget gick vi med darriga ben från hotellet. Kände mig rätt slut som människa när vi till sist var framme. Och jag återhämtar mig fortfarande från både magsjuk och jetlag. Så jag har knappt hunnit känna efter hur det känns att vara hemma.

    Kallt är det. Frost på marken på morgonen. Todd har börjat jobba redan. Resväskorna står fortfarande ouppackade. Jag masar mig genom dagarna och somnar tidigt, men hoppas att energin ska återvända snart. Tänker på familjen hemma, att det snart är midsommar, tänker på vad alla ska göra då. Tänker på de små syskonbarnen som kommer vara så mycket större nästa gång vi ses. Drabbas av vemod och vill bara åka tillbaka. Blir oresonligt arg för att Nya Zeeland är så långt bort. Jag vet inte, det blir väl lättare antar jag. Man kommer in i vardagen igen. Men just nu känns det motigt.

    Hur som helst. Tänkte skriva något om de sista dagarna i Sverige också, och visa några bilder från det idylliska sommarställe som min bror och hans sambo har köpt.

    Den obligatoriska hängmattan. Perfekta stället för läsning och rekreation. Lyssna på fågelkvitter eller korna som råmar i hagen.

    Korna var i förstone lite rädda men också nyfikna. Till slut kom en modig en fram och hälsade. Blöt konos och sträv kotunga. Mysigt det.

    Vi spelade kubb, grillade och drack folköl. Typiskt svenska sommarupplevelser med andra ord. En perfekt avslutning på vår semester. Lyckligt ovetande om att vi skulle sitta och kräkas på flyget ett par dagar senare.

    Nästa dag tog jag en liten promenad i skogen. Sedan gick vi ner och fiskade allihop. Gav dock upp ganska snabbt och återvände hem. Inte min grej det där med att vänta tålmodigt på att få napp.

    Längtar redan till nästa gång vi är i Sverige och ser fram emot att få återvända till denna mysiga plats.

    Avslutningsvis så vill jag bara nämna att jag sprang Karlstads stadslopp, för att återknyta till det jag skrev om i förra inlägget. Jag var helt förstörd efteråt men jag gjorde det. Kom i mål på 55.06. Viljekraften var stark.

    4

  • Allmänt

    Att springa eller inte springa?

    Häromdagen kom min bror och sa att han anmält sig till Karlstad stadslopp, 10 km. Åh, tänkte jag genast, det kanske jag också skulle ta och göra. Sagt och gjort – dagen därpå anmälde jag mig. Till saken hör att jag har sprungit cirka fem gånger de senaste två åren, pga först graviditet och sedan pga bebistid och brist på ork/motivation.

    De flesta av dessa cirka fem löpturer har visserligen inträffat de senaste två veckorna så det är väl positivt. Men det har definitivt inte varit några tio kilometer. Dessutom vaknade jag imorse och kände att jag hade lite ont i halsen. Eller inte direkt ont, men den känns inte helt hundra. Lite irriterad.

    Så nu sitter jag här, sugandes på en Strepsils, och försöker bestämma mig för om jag ska springa eller inte. Vore ju trist om kroppen slår bakut tre dagar innan vi ska flyga hem. Men samtidigt vore det ännu mer trist att missa ett tillfälle att tävla mot brorsan. Så jag kanske bara ska köra och hoppas på det bästa.

    Här har ni en som sprang Karlstads minilopp tio gånger om på Nationaldagen.2

  • Allmänt

    Brist på inspiration och några insikter jag fått de senaste dagarna

    Det är onsdag och sex dagar kvar tills vi flyger hem. Ska väl inte tjata mer om att tiden har gått fort, men det har den. Konstaterar det bara. Så. Det är blandade känslor inför att åka hem igen. På ett sätt skönt att komma tillbaka till vardagen, men framförallt känns det trist att lämna alla igen.

    Jag känner mig trött och mosig i huvudet. Försöker mota bort det med ännu en kopp kaffe men det verkar få motsatt effekt. Nu har jag suttit och stirrat på skärmen i fem minuter och kommer inte på något vettigt att skriva. Allting känns som tråkiga redogörelser över vad vi har haft för oss.

    Kan inte ni som läser lämna en liten kommentar om något ni vill att jag ska skriva om? Ge mig idéer och inspiration. En fråga, ett ämne, vad som helst. Då skulle jag bli så glad och tacksam!

    Under helgen har vi umgåtts med våra vänner som var på besök från Sundsvall. Vi grillade, lekte i parken, barnen röjde runt och det var så fint att få träffa dem igen.

    Jag älskar att se hur barnen finner varandra så snabbt och leker som om de aldrig gjort annat.

    Annars då? Jo, jag tänkte att jag skulle dela med mig av några insikter jag har kommit till de senaste dagarna.

    • Insikt nr 1: Det är en dålig idé att lämna bilnyckeln till hyrbilen på bänken intill en mikro som står öppen. Då kan en viss treåring, under ett kort och ej övervakat ögonblick få för sig att lägga in sagda bilnyckel i mikron och på en bråkdels sekund så luktar det bränt och blixtrar till.
    • Insikt nr 2: Lägg till försäkring när man hyr bil, annars kan det bli dyrt. Väldigt dyrt.
    • Insikt nr 3: Se till att åtminstone ha reseförsäkring.
    • Insikt nr 4: Ha skydd på telefonen så att inte skärmen spricker när en viss treåring ska busa och slå till handen på dig så att telefonen flyger i backen. Eller ännu hellre: lägg undan telefonen när du är i närheten av busiga barn.
    • Insikt nr 5: Har redan nämnt detta, men det tål att upprepas. Res inte utan reseförsäkring!

    Kontentan är att det har varit några kostsamma dagar för oss. Men så kan det gå. När man har en liten Emil i Lönneberga i familjen. Nu ska jag strax åka iväg och fixa skärmen på min telefon. Sedan tror jag vi ska åka till ett café som ligger en liten bit utanför Karlstad. Där har de tydligen väldigt stora och väldigt goda räkmackor.4

  • Allmänt

    Vansinnigt trött på att inte få sova på natten

    Den eviga frågan som småbarnsförälder: när blir det bättre med sömnen? Trots att jag har gått igenom hela bebisfasen en gång förut så minns jag inte riktigt. Inte sov väl vår äldsta såhär dåligt? Eller hur var det egentligen? Till viss del förtränger man nog. Eller också glömmer man helt enkelt. De första 1-2 åren är en enda stor dimma.

    Igår var jag så trött hela dagen att jag började känna mig sjuk. Ni vet när man blundar och rummet hamnar i gungning lite. Eller att man fryser fastän det är soligt och sjutton grader varmt. Todd var inne och kollade på skor, då passade jag på att luta bilsätet bakåt och vila en stund på parkeringen medan barnen sov där bak.

    Dagar som dessa känner jag såhär: det spelar ingen roll hur mycket jag planerar och strukturerar upp dagen, det spelar ingen roll att jag vill sätta mig och jobba med uppgifter eller skriva. Det spelar ingen roll att jag vill leka med barnen. För allting fallerar när sömnbehovet inte ens är någotsånär täckt. Vissa dagar fungerar man inte riktigt som människa och att då prestera något känns helt otänkbart.

    Vi åkte till Mariebergsskogen och inne på caféet drogs min blick genast till en mamma med två små i samma ålder som mina. Hon såg så strålande pigg ut, hon skrattade, hon busade och hon lekte. Hon har nog oändligt med tålamod, tänkte jag. Och jag vet, på en bra dag hade det lika gärna kunnat vara jag. Men på en dålig dag tänker jag inte så. Då ser jag istället henne som någon sorts supervarelse, höjer henne upp till skyarna samtidigt som jag själv känner mig pytteliten och grämer mig över att jag knappt orkar svara på tilltal från min treåring, än mindre sätta mig och förklara saker på ett pedagogiskt vis.

    Det är så onödigt, till och med destruktivt, att hålla på och jämföra sig på det där sättet. Men när jag redan känner mig skör så händer det liksom per automatik. Innan jag vet ordet av, innan jag hinner tänka ”stopp nu, Mirjam!” så står jag och känner att det är något som skaver och först då inser jag vad det är jag håller på med. Att trycka ner sig själv när man redan känner sig låg, vad ska det vara bra för?

    Hur som helst. Angående sömnen så tänker jag väl att det är dags att sluta med nattamningen snart, men det känns inte som ett projekt jag vill ta tag i nu när vi är på semester (av hänsyn till de som vi bor hos). En del av mig vill fortsätta amma längre, pga att det är enkelt och mysigt och jag vill tillgodose hans behov. Tänker dessutom att det finns många fördelar med att låta bebisen styra själv och inte avsluta för tidigt. Men det kan inte heller ske på bekostnad av mitt välbefinnande. Ibland måste jag kunna tänka på vad som jag själv skulle må bäst av och hur mycket jag orkar. Det är ju inte som att han kommer må dåligt i längden om han inte får ligga och snutta på mig nätterna igenom.1

  • Allmänt

    Semesterparadoxen och den dåliga bloggaren

    Igår kväll kom vi tillbaka till Karlstad efter en fin, men intensiv, långhelg i Göteborg. Som vanligt brukar det bli så att hela familjens dåliga humör kulminerar framåt slutet av resan, när alla är lika orkeslösa/hungriga/bitska. Den här gången inträffade det i Nordstan, ett ställe som ju kan få vem som helst på dåligt humör. Det var några timmar innan tåget skulle gå och flera intensiva dagar utan tillräcklig sömn som tog ut sin rätt. Men allting löste sig, vi blev glada igen, vi fick mat, barnen somnade. Och det var hur som helst inte det jag skulle skriva om nu.

    Jag har tänkt på det här med att vara på semester och att jag har haft en bild av att jag kommer ha all tid i världen (okej inte riktigt, men nästan så) att sitta och skriva, ta det lugnt, gå långpromenader och filosofera. Kan väl inte påstå att det har varit riktigt så hitintills. Ibland glömmer jag att ta med i beräkningen att vi reser med två små barn. Och ibland glömmer jag nog också att jag måste bli bättre på att aktivt gå undan, stänga in mig, säga att nu ska jag sitta och skriva en stund. Men samtidigt vill jag passa på att umgås med alla så mycket som möjligt nu medan vi är här, såklart.

    Så jag hamnar på efterkälken med allt annat, det vill säga bloggen, skrivandet, läsandet, uppgifterna som jag behöver göra till Friday Lab. Jag tänker på manuset som ligger där och påkallar min uppmärksamhet och jag längtar efter att verkligen dyka in i det igen, inte bara skriva små snuttar här och där. Men det får vara okej att det sätts på paus just nu. Det försvinner ingenstans. Vi har den här begränsade tiden i Sverige nu och jag vill ta tillvara på den. Vill ge mig själv ett visst mått av lugn och ro också, så jag inte kommer hem och känner att jag behöver semester efter semestern.

    Satt på tåget tillbaka från Göteborg och hade lite ångest över att jag (återigen!) hade glömt att ta bilder. Jag får kanske se det som något positivt att jag har njutit av att vara i nuet så mycket att jag inte haft en tanke på att ta fram kameran och dokumentera. Men ändå. Tråkigt att inte ha så många bilder från helgen. Känner mig dessutom som en dålig bloggare. Jaja, det är som det är. Ska inte lägga för stor vikt vid det. Det var, som sagt, en intensiv helg.

    I fredags var jag ute med några kompisar och före detta kollegor. Åt god mat och hade en väldigt fin kväll. Dagen därpå begav vi oss till Hisingen, våra gamla kvarter. Träffade en kompis och grillade uppe på Ramberget. Barnen sprang omkring och samlade kottar och pinnar. Undrar hur stora de kommer hinna bli nästa gång vi ses.

    Sedan hälsade vi på våra gamla grannar. Så märklig känsla att vara tillbaka utanför lägenheten som vi bodde i. Där Lockie spenderade sina första två år i livet. Där vi brukade gå runt på kullerstensgatorna för att få honom att somna när han var bebis. Willysbutiken som vi alltid handlade i. Fortfarande samma kvinna som satt utanför, som sken upp när hon såg oss. Frågade vad bebisen heter. Felix, sa jag. Åh, det heter mitt barnbarn, svarade hon. Det var som att ingen tid hade passerat alls, som att bara slungas tillbaka, och plötsligt kändes Nya Zeeland som en så avlägsen plats. Hemma, men ändå inte.

    På söndagen åkte vi till Majorna där det var megaloppis. Trängdes bland massa folk, hittade kläder till barnen och en del till mig själv. Åt pizza till lunch på en kvarterskrog. Såg bekanta ansikten. Träffade gamla kollegor från kaféet som både jag och Todd jobbade på. Tänkte på när vi bodde precis där, mitt emot kaféet. Vid plaskdammen. En annan tid, ett annat liv.

    Såhär såg vi ut på den tiden. För ungefär sju år sedan.

    Sedan åkte hela trötta familjen hem från megaloppisen och somnade tidigt. Och så blev det måndag och dags att lämna Göteborg. Tack för den här gången, underbara stad och underbara människor.

    1
  • Uncategorized

    Hej kära Göteborg

    Det är fredag. Jag sitter i huset som vi har hyrt över helgen. Det ligger i Högsbo, i Göteborg. Min fina gamla hemstad, som igår välkomnade oss med strålande sol. Idag är det däremot grått och regnigt, men min väderapp har lovat sol framåt kvällen så jag sitter och väntar på att den ska kika fram.

    Igår hängde vi Slottsskogen ett tag. Åt god lunch, följt av bollspark och bus. Tog sedan en promenad med en kär vän, satt i botaniska och pratade om hur livet sett ut det senaste ett och ett halvt året.

    Klockan hade hunnit bli sex när vi tog med oss två trötta barn från Slottsskogen, gick förbi affären för att handla mat och sen hem. Efter att barnen sov skulle vi se Game of Thrones, men jag var så trött att jag halvsov på soffan efter tjugo minuter. Gav upp och gick och la mig. Sov otroligt dåligt i en liten säng som var alldeles för mjuk. Mitt i natten gick jag ut och la mig på bäddsoffan som istället var stenhård. Har alltså fortfarande två avsnitt kvar av GoT och ser spoilers precis överallt. Jaja, det är som det är. Min sambo begick dessutom kardinalsynden att se, inte bara det näst sista, utan även det sista avsnittet utan mig. Osäkert om jag kan förlåta honom för detta. Går helt emot all vett och etikett gällande serietittande.

    Nu inser jag att klockan är mycket, så jag ska trotsa min trötthet och gå och göra mig iordning. Ikväll ska jag ut och äta med några vänner. Det ser jag fram emot!

    5
  • Allmänt

    Första veckan i Sverige

    Dagarna går och nu har vi varit i Sverige i nästan en vecka. Har tänkte sätta mig och blogga flera dagar i rad nu, men vi har varit trötta allihop och har framförallt fokuserat på att bara ta det lugnt och vända rätt på dygnet. Nu, på dag sex, börjar det kännas som att vi är i fas.

    Hur gick den lilla flygresan då? Jo, den gick förhållandevis bra. Vilket alltid är lättare att säga såhär i efterhand då man inte är mitt uppe i det. När vi spenderade sex timmar på Singapore flygplats med en övertrött treåring som inte hade sovit på ungefär tjugo timmar och samtidigt var speedad av allt socker (glass, muffins, kakor som serveras på planet) då var ingen av oss vårt bästa jag. Bilresan hem från Arlanda var inte heller någon succé – barnen hade i det läget fått nog och det var gråt som avlöstes av Baby shark på hög volym och sedan mera gråt igen. Tänk vad de får stå ut med de små liven. Resa över halva jordklotet är inte vidare kul när man är liten.

    Nu bor vi hos min bror och hans familj. Kusinerna fann varandra snabbt och leker (oftast) väldigt bra, trots stunder av frustration och även lite språkförbistring. Lockie förstår ju allt som Isak säger på svenska, men svarar honom på engelska, vilket Isak inte förstår, och Lockie kan nog inte helt greppa varför Isak inte förstår honom när han pratar engelska. Oj, vilken rörig och svårförståelig mening det där blev. Men det är häftigt hur de kommunicerar så bra ändå, att språkskillnaden aldrig blir en barriär som de inte kan ta sig över. Det är fint att se dem tillsammans igen, så mycket som har hänt med dem på ett och ett halvt år.

    Vad har jag gjort mer under veckan? Varit på Mariebergsskogen och tittat på gulliga djur, ätit glas, grillat och njutit av kvällssolen, träffat kusiner som jag inte träffat på en massa år, sprungit en runda i skogen, spelat yatzy och rullat fem stycken sexor på första försöket (!). Allt sammantaget en mycket fin vecka. Det är underbart att vara hemma. Önskar att vi hade mer än fyra veckor, för jag börjar redan tänka att det kommer gå alldeles för fort.

    Något som jag däremot inte gjort under veckan är att ta bilder. Vet inte vad det är frågan om, men jag har liksom helt glömt bort. Därmed har jag tyvärr inte så många bilder att illustrera detta inlägg med. Det får bli skärpning på det området, från och med idag ska jag börja fota igen.

    5